Djävulskattungen säger...

Låt det vara en blog. Det hade sett bättre ut på engelska förstås. Let there be blog...

Jag följer i min kära systers fotspår och ägnar ett par minuter varje dag åt att uppdatera er, kära läsare med dagens händelser. Inte för att de är särskilt intressanta, men man vet aldrig när man trillar av pinn och blir ruskigt berömd. Då kanske blogger säljer rättigheterna till mitt blogkonto till ett filmbolag, och Google blir ännu rikare än vad de redan är.

Sanningen att säga är det här mest ett sätt att spendera lite tid inför min aikidoträning som snart tar sin början. Ibland undrar jag varför jag inte tränar oftare, men sedan kommer jag ihåg att jag vare sig har styrka eller kondition, varför jag måste ta det lite långsamt innan jag trampar gasen i botten. Men snart...

Med anledning av dagens mycket långa möte, och en mycket intelligent men inte särskilt kortfattad mötesdeltagare skrev jag en dikt i ren desperation. Den skall naturligtvis även läsas ur det perspektivet.

Vilken vindlande gång
följer dina tankar
när din mun springer iväg
på utflykt i bullshitdjungeln?

Därmed inte sagt att hans kommentarer var bullshit. Det bara passade bättre in i dikten. Mer schvung.

Annars spenderade jag dagen med att desperat försöka få ordning på alla mina mail, samt att avsluta ett enormt besvärligt dokument som bara blir längre och längre ju mer jag skriver på det. Vilket i sig inte är helt ologiskt.

Men det är ett orosmoment. Min konsumtion av Red Bull har gått upp, och det är inte bra för vare sig blodtryck eller hjärta. Får snart gå till tappen och donera lite blod till resten av Stockholm. De är ju inte alls ena jävla blodsugare i den här staden. Snarare låter de en själv tappa sig både på blod, energi och kreativitet. Maken till vampyrstad har jag aldrig bott i tidigare. Men det är nog bara jag som är bitter på grund av alla barnvagnsmorsor som kör över mina kängbeklädda fötter och sliter halsduken av mig med sina Gucciväskors många hyskor och hakar.

men nu låter jag bitter, och bitter är inte alls vad jag är, möjligtvis trött på kollektivtrafiken. Och med den kängan mot SL avslutar jag dagens blog, och hoppas att du som läst haft lite nöje av det. Om inte nöje så kanske skadeglädje.