Rättelse!

Min kära mor påpekade alldeles nyss att jag inte alls var ett jobbigt barn som liten. Jag såg bara lite övergiven och förebrående ut när jag var hungrig, men jag skrek inte. Det låter förtröstansfullt. Då vet jag att jag med gott samvete kan fortsätta med mina skriverier, och dessutom påpeka att JAG minsann aldrig skrek och grät innan två - tre års ålder.

Med tanke på att det är lite mer än ett år mellan mig och min bror kan jag tänka mig att det var skönt att slippa massa bäbisvrål stup i kvarten. Men vad vet jag? Nu skall jag ägna mig åt lite grafik och att med spänning vänta på systerns blogg.