Sunday, May 11, 2008

Landskapsarkitekten ger mig perspektiv

Igår var jag och snusmumriken hembjudna till landskapsarkitekten och IT-mannen (det här börjar redan låta som en berättelse plockad direkt ur en serietidning). Väl där diskuterade vi allt möjligt roligt, Engla dök upp ett par gånger. Amstetten också. Och rasbiologi. Det var naturligtivis inte i sig roligt, men för att kunna hantera vissa händelser i livet måste man angripa dem med svart humor.

De som har följt min blogg vet att jag har skrivit en kontroversiell recension i Fenix. Jag var inte medveten om att det var kontroversiell förrän långt efteråt, och nu så här i retrospekt önskar jag att jag aldrig gått in på forumet.

Men perspektiv. Igår förmiddag mådde jag riktigt dåligt. Jag trodde, i min enfald, att jag fick lov att belysa ett annat perspektiv i debatten, att i i efterhand ge en bild av hur jag hade tänkt för att nyansera debatten en smula, men se det gick inte.

Perspektiv. Hemma hos Landskapsarkitekten fick jag perspektiv. Inte bara på diskussionen på wrnu (jag vidhåller att ni är tomtar. Jag bad om ursäkt för att jag använde det ordet om väl valda delar förut. Jag tar tillbaka den ursäkten. Ni ÄR tomtar. Deal with it. Vad det nu är som är så hemskt med att liknas vid en skäggig liten pryl med röd mössa, det vet jag inte..)

Jag fick även perspektiv på hur män och kvinnor uppfattas och vad som är tongivande i en debatt.

Och jag fick reda på att Landskapsarkitekten satt och följde min blogg, tyckte att den var rolig (i alla fall ibland). Den här bloggen är till för mina vänner, mina nära och kära, min familj. Jag kommunicerar igenom den i första hand till dem, i andra hand till alla andra som är intresserade.

Jag tänker inte sluta skriva bara för att ett par tomtar fått för sig att det är okej att med delar av en recension som grund och ett negativt första inlägg i ett forum kategoriskt utmåla mig som trångsynt och mentalt defekt. Jag tänker inte låta diskussionen på wrnu påverka mina omdömen om andra produkter vare sig positivt eller negativt. Det gäller även deras egna produkter. Jag tänker inte låta diskussionen på wrnu påverka mitt arbete inom Sverok, Stockholms spelkonvent -08 eller andra områden där jag sitter i maktpositioner. Det är i alla fall min ambition. Allt påverkar, så huruvida detta kommer att fungera eller ej, det vet jag inte. Avsikten är, som man brukar säga. Förhoppningsvis kommer jäv inte att uppstå. Till skillnad från den situation som förekommer i tråden på wrnu, där det är helt okej att ge mig diverse etiketter och tillmälen, men förbjudet att ens antyda att moderatorernas vänner ägnar sig åt samma sak. Utan att nämna dem vid namn i inläggen, märk väl.

Perspektiv.

Jag har numera tillägnat mig fördomar om vissa personer som håller till på wrnu. Jag har fått intrycket att det handlar om små människor med fastgrodda åsikter baserade på fördomar och knapphändig information. Att tillägna sig informationen verkar ta dels för lång tid, dels öppnar det för att de ursprungliga åsikterna som fördes fram inte stämde helt och hållet. Och då kanske man måste omvärdera. Hu, hemska tanke.

För de som nu tänker påstå att jag också sitter fast i fastgrodda åsikter och inte kan erkänna att jag har gjort fel, tji fick ni. Jag börjar blogga igen. Jag börjar blogga igen för Landskapsarkitekten, för snusmumriken och för Tove. Och för min familj. Och för att Tove i ett inlägg gav lite perspektiv på min insats, hon med.


Trots att denna debatt inte sägs handla om Åsa som person alls, utan baseras på en närläsning av vissa utvalda citat ur en recension, snarare än recensionen i sin helhet, vill jag bara slå fast en sak. Jag har fullt förtroende för Åsa. Totalt. 100 procent. Hon har en bredare spelbakgrund än de allra flesta, är inte en enögd genrenörd och har en mycket skarp analysförmåga när det kommer till spelmekanik. Hon är ständigt öppen för nya intryck och idéer, kan bedöma speldesign, språk och formgivning. Åsa är därför, för mig som redaktör, ett givet val i alla sammanhang. Nämnde jag att hon har en sjuhelvetes integritet?

Vad gäller hårklyverier om ordval känns det som en sak har flugit förbi många deltagare i denna debatt. Nämligen att spelet bedöms på mer än ren spelmekanik. Jag tycker att helhetsintrycket av Åsas recension mer än väl förklarar vad hon tycker och varför. Om någon annan inte gör det är det givetvis tråkigt. Allas tycke och smake är ju nu en gång inte likadana, vi kan inte alltid vara överens. Det gör inte en recension "fel", eller för den delen recensenten felvald.

Med detta sagt måste jag också säga att jag tycker att det är glädjande att så många av de som faktiskt recenserar varit inne i debatten. Det som sägs här påverkar. Samtidigt måste jag säga att jag är oändligt tacksam för att Åsa hittills har stått pall när det blåst snålt. För de med lite minne kan ju annars se en trend. Mer än en gång har recensenter tappat sugen för att de råkat ut för en debatt här som inte alltid varit helt saklig...


Vad det gäller att erkänna att jag har gjort fel när jag tyckt om CT, well... det enda jag kan hitta i den recensionen som jag inte förtydligat nog är en mening. EN mening.

Det är på det stora hela inget dåligt rollspel, men författarna har valt att använda Cthulhu i titeln. Genom det aktiva valet har de också givit mig förväntningar på innehållet, och det är förväntningar de inte lever upp till.


Det jag skulle vilja förtydliga i den meningen är att det på det stora hela - spelmekaniskt - inte är ett dåligt rollspel. Men att göra det är ju att i efterhand försöka försvara det som skrivits, och det är ju förkastligt. Lagt kort ligger.

Just det... kommentarer som inte faller mig på läppen kommer jag att radera.

Intressant? Ja, om man tycker att fiskdammar är spännande, så varför inte?

Andra bloggare om:
, , , , , , , ,

No comments: