Oroväckande tendenser

Efter min forumsbashing för ett par veckor sedan har jag märkt oroväckande tendenser hos mig själv. Jag censurerar mig. Jag hade jättesvårt att skriva i flera dagar enbart därför att det jag skrev inte passerade igenom mitt filter. Inget jag gjorde dög.

Nu sitter jag och väntar på att få hjälp att formulera mig.

Det är oroväckande, eftersom det betyder att jag inte känner mig säker nog att göra det SJÄLV. Sedan när brydde jag mig om att ha 100% "rätt" innan jag framförde en åsikt? Sedan när kände jag att det krävs total research och nolltolerans för felsyftningar? Tja... Kanske sedan jag fick reda på att jag var usel, löjlig, naiv, okunnig osv? Nu är det ingen nyhet. Jag har fått reda på det genom åren från fler håll än ett, (och demonerna viskar "jaha minsann, se där, du kanske ÄR usel!" men jag brukar tysta dem med att jag har blivit headhuntad till mina senaste tre jobb och att jag blir uppringd av vilt främmande människor som vill ha mig som föreläsare på diverse tillställningar. Demonerna brukar hålla käften efter det.)att jag inte är något att ha, men när jag var yngre kallades det mobbing och utfrysning och när jag jobbade på Sulake var det härskartekniker. Skillnaden här är att på ett forum skall man hålla käften och tåla det. "Lite får vi väl ändå tåla." Jojomän. Synd bara att det inte var "vi" utan jag som fick tåla det.

Jag vågar inte uttala mig längre, för jag vet att det inte bara är jag som uttalar mig. Det är jag i form av kvinna i form av talesman (ha... ha...) för hela ämnet som uttalar mig. Det är rent ut sagt urlöjligt, för det har jag aldrig upplevt i hela mitt liv tidigare.

Å andra sidan har jag skyggat för hundar sedan jag blev biten av en schäfer, så det kanske är lite samma reaktion. Blir man illa behandlad så skyggar man tillbaka från konflikterna. Ju mer man hamrar på metall, desto hårdare blir den. Men den blir också skörare och riskerar att brytas.

Intressant?

Andra bloggare om:
kritik, härskarteknik, Personligt