Bioshock och urbana legender

Jag har dessvärre fastnat i Bioshock. Problemet, som jag ser det, är att jag är livrädd när jag spelar. Hjärtat går upp i 120 slag i minuten, jag hoppar och skriker högt. Det händer inte i alla spel direkt...

Jag köpte också en WoD bok *gasp* om vandrignssägner vid namn "urban legends". Den är faktiskt bra! Helt otroligt, men jag tycker de har skrivit en riktigt intressant bok.

Jag har också, tack vare Wille, återigen (Facebook maestron med för mycket tid att hänga på forum :))blivit fast i pussel. Online. Men jag tycker inte om applikationen riktigt. HAde jag fått ta i bitarna hade jag lagt pusslen mycket snabbare. Hälften av min intelligens sitter i händerna.

Nej, jag har ingen ny pojkvän på gång, förresten. Och jag är inte kär i någon heller. Vad jag är, är förvirrad och påverkad av min hjärnas kemiska obalans, som för tillfället verkar rätt omfattande. Vad jag än känner för tillfället så är det helt oviktigt. Dessutom kan man inte ta för faktum att jag inte förändras från dag till dag. Nackdelen med bloggar är att de inte ger en riktig bild av vem man är. Och de lämnar spår i etern ända tills man tar bort dem. Visst kan du går tillbaka till dagen då jag startade den här bloggen och se hur jag mådde då, men det är i allra högsta grad ett snapshot. Inget mer. Det är en bild av den jag var för ett par månader sedan.

En sak jag har lärt mig är att jag alltid förändras. Alltid. Jag står inte kvar här imorgon. Imorgon är jag någon helt annanstans. Och en helt annan person.


För övrigt anser jag att Schulman bör skärpa sig och skaffa sig en hjärna.