Moralens väktare

SPOILERVARNING! Jag kommenterar den sista Harry Potterboken i det här inlägget och den kommentaren kan potentiellt sett vara en spoiler för de som inte läst boken. Be warned.

Det känns som om jag lever i någon slags föråldrat moraliskt ansvarstagande, speciellt när jag läser den här artikeln i SvD som konstaterar att en anledning till att folk inte tankar hem prylar olagligt är att de är rädda att straffas. Vad är det för en jävla anledning att låta bli att utföra olagliga handlingar? I min värld följer man lagar därför att de är LAGAR. Inte för att man är rädd att bli bestraffad.

(För alla er som tycker "men den lagen är ju så korkad, varför skall man följa den för?" kan jag ju säga att jag också har mina favorithatobjekt i den svenska lagboken. En av dem är TV-licensen, som påbjuder att man skall betala TV-licens bara man äger en TV. Om man sedan inte använder den - tja, det har mindre betydelse. Även om jag ogillar den här lagen, så betyder inte det att jag inte följer den. Man kan protestera mot lagar utan att bryta mot dem.)

Men jag verkar vara ganska ensam om det. Jag känner mig föråldrad och knepig i sammanhanget. Det är något med min attityd som inte riktigt fungerar i dagens egocentrerade och självförhärligande samhälle. Därmed inte sagt att jag aldrig gjort något olagligt. Det har jag, men det är smågrejer om man jämför med gemene man. Och jag har ansträngt mig i efterhand för att göra rätt för mig. Tyvärr undrar jag ganska ofta om mitt benhårda ställningstagande egentligen har någon betydelse. Jag verkar vara den som förlorar på det. Om man undantar mitt samvete, som faktiskt mår ganska bra. Åtminstone vad det gäller olagliga aktiviteter.

Jag måste också - för att lätta upp det hela - berätta att jag träffade en manlig tuggzilla på pendeltåget imorse. Och det här var något i hästväg. Inte nog med att hans tuggande brusade som en mindre tsunami OCH att han lät alla i pendeltåget beskåda hans gomsegel. Hans käkar knäppte. Som en obehärskad nötknäckare vid juletid. Det var en konsert i äckliga ljud och visuella effekter. Till råga på allt satt han och färglade City med en bläckpenna under djup koncentration. Varför just det störde mig så groteskt mycket har jag ingen aning om, men det var väl en direkt följd av tuggandet. Jag gömde mig i iPod och bok så fort jag kunde, ety det var ingen direkt vacker syn, eller ljudupplevelse heller för den delen. Varför kan inte människor som tuggar tuggummi stänga truten? Är det SÅ svårt? Jag startar snart en website om det.

Lyckligtvis låg jag och läste igår mellan nio och halv elva på kvällen annars hade jag förmodligen begått mord. Två unga killar bestämde sig nämligen för att mecka med sina moppar just då. Under mitt fönster. Högljutt. Återigen, fattar inte folk att man kanske vill sova efter nio på kvällen? Eller skall jag bete mig precis som mina grannar som börjar möblera om efter åtta - nio på kvällen och slutar runt tolv? Fast jag börjar klockan fem på morgonen istället, då. Och spikar i väggar, dammsuger och flyttar soffor. Temat på dagens blogginlägg får väl betecknas som att jag inte anser mig passa in i den verklighet jag lever i. Jag är morgonpigg - hädelse!, laddar inte hem spel, musik, film och annat på olaglig väg - loser!, och jag anser att mina grannar (och andra människor runtomkring) skall visa hänsyn till andra människor och inte utsätta dem för brötiga moppemotorer eller tugga med öppen mun - föråldrat!

Harry Potter and the Deathly Hallows var förresten inte så där superbra. De två sista böckerna har känts genomhastade, och ändå har de bara blivit längre och längre. Men - och här kommer den potentiella spoilern - jag hade i alla fall rätt om Snape. Länge leve Severus! Min persoliga hjälte :).

Ja, just det. Jag läste ut Potterboken igår. Två böcker på två dagar. Nu har jag börjat på "His Dark Materials" av Philip Pullman, men den är lite längre och tar förhoppningsvis några dagar extra.

YAY! Faceball!