Ilska och uppgivenhet...

... finns det något bättre sätt att påbörja dagen?

Jag syftar naturligtvis på rollspelssituationen på SSK. Efter en kommentar på rollspel.nu börjar jag inse att vi jobbar i kraftig motvind. "Vi" är då mest jag och alla rollspelare som tycker om att *gasp* spela rollspel på konvent! Huga!

Kommentaren - Är det verkligen bara ett rollspels-arr, eller missförstår jag något nu?

Näe, du missförstår inget, käre forumist. Vi har inte plats för mer än fyra och på grund av att vår rollspelsansvarige drevs till avhopp av en löljig lokalkonflikt som hade kunnat lösas om vår s.k. general bara hade PRATAT med honom så ser det inte ut som att vi kommer att få så där ruskigt många fler arrangemang än ett. Två. Två arr är vad jag har bekräftat.

Det är för fan störtlöjligt. SydCon gick under på grund av att rollspelarna inte hade någonstans att vara. Det är all well and good att Magic-spelare och brädspelare drar in mest pengar och att de betalar sig, men rollspel är konventets hjärta, har alltid varit och kommer alltid att vara. Det räckte med ett kasst konvent för att driva bort folk. För SydCons räkning, that is. Och det var ett av de bästa rollspelskonventen i Sverige. GothCon hade förvisso bra scenarion, men SydCon hade the cutting edge. Och nu är det konventet försvunnet. Jag fruktar att samma sak kommer att hända för SSK. På grund av att vår huvudansvarige har tagit beslut utan att meddela övriga - väl valda - ledningsgruppsmedlemmar om dessa beslut. *argh*

Jag hade hoppats på att jag skulle kunna lösa gåtan med kriget i Stockholm idag, men istället är jag arg.

Jag kommer att gnissla tänder och binda bak mina händer för att inte kasta ut all min ilska på SSks forum, eller för den delen svara något sarkastiskt på det inlägget jag citerat ovan. Jag misstänker också att det betyder att jag måste gå på SSKs möte imorgon. Det tar emot enormt med tanke på hur obehagligt jag upplevde att förra mötet var. Nåväl. Livet går vidare och i sammanhanget är ett konvent inte mycket att hänga upp sig på. Om det inte hade varit för att just ett konvent ändrade hela mitt liv runt 1994...