Ibland har man tur!

Och vid andra tillfällen blir man upphittad. I det här fallet har jag blivit upphittad, som den trasiga gamla vante jag är, av Stellan och Lotta. Jag gick på Hellidens Folkhögskola med dem och med Kajsa, och utan tvekan så var det de som räddade mig från undergången. Kanske inte så dramatiskt, men jag kommer fortfarande ihåg när de gav mig en dinosaurie eller vad det var för att jag hade varit glad så länge. Så ni kan ju tänka er hur totalt supertråkig jag var då :).

Sist jag hörde från dem bodde jag i Malmö och de hade en och en halv bäbis. Nu har de tre och bor i Göteborg... Och jag har kommit tillbaka från Finland och bor i Stockholm. Tiden går fort när man har roligt. Den går iofs fort när man inte har roligt också, men inte lika lätt.

Jag hade egentligen tänkt fortsätta på samma gamla tråkiga vis i min blogg idag också, men bara på grund av att jag blivit återfunnen, av både Chris och Stellan och Lotta, så vet jag inte om mitt gnäll är berättigat.

Idag blir det spännande, eftersom vi kommer att börja på nya stories i scrummen. Jag är sugen på att sätta tänderna i en ny speldesignmodul, och jag vet precis vad jag vill göra. Hoppas jag FÅR göra det också, men man vet aldrig.

Jag har kommit igång på allvar med mitt skrivande i alla fall. Jag skrev en timme nu på morgonen, och hoppas att jag inte fastnar i facebook när jag kommer hem igen. Jag försöker få till "Outbreak" med lite inlägg av det sista som skall skrivas, personligheter och ledtrådar. Ironiskt nog kommer det för de som går på bio att kännas som en kopia av "The Invasion", fastän jag skrev outline till plotten långt innan jag visste att den filmen ens var på gång. Inte lätt att vara orginell. Och så lyssnar jag på 1984, och hoppas att jag inte blir för inspirerad av det knappa ordvalet.