Snöskred

Lycka är att jobba på Avalanche. Lycka är att kunna använda hjärnan igen. Jag är lycklig! I alla fall för mitt jobb.

Annars har jag fått ont i handleden igen, så imorse fick jag skippa min obligatoriska morgonyoga. Det är lite elakt av handen tycker jag. Men imorgon blir det yoga igen. Det kan vara så illa att det bara är träningsvärk som ställer till det. Jag har ju aktat handen ganska mycket sedan den pajade på aikidon, så jag är starkare i vänsterhanden än höger just nu. Det går över hoppas jag. Axlarna blev glada över att få en liten paus också. Det är jobbigt att stå i nedåtgående hund när man gör den rätt. I alla fall är det jobbigt för mig.

Nu har jag hållit i yogandet i snart två veckor utan avbrott mer än en dag då och då, och det börjar bli en vana att kräla ur sängen vid femtiden och yoga i 20 - 30 minuter. Det är dessutom skönt, för man vaknar riktigt bra av det. Och jag känner inte att jag "måste" yoga när jag kommer hem på kvällen, för det är redan avklarat. Imorgon skall jag till jobbet lite tidigare och skriva ett nytt dokument, rensa lite bland anteckningarna och försöka få lite ordning på mitt huvud. har jag sagt att jag älskar att jobba på Avalanche? Inte?

Jag håller dessutom på att planera en happening som jag hoppas kommer att bli bland det bästa jag har gjort. Det blir ett lämpligt firande av mina tio år i konventssvängen. Och nej, det är inte SSK. Och för alla er som tycker att jag pratar skit om SSK så vill jag tillägga att nästan allt jag skrivit i min blogg är sådant jag redan påpekat för dem, men i mer diplomatiska ordalag. Det finns inget jag skriver här som jag inte står för.