T & A och jag diskuterade lite igår kväll när jag och snusmumriken var över på en alldeles förtjusande mumsig supé (den var även enorm. Det var kalkon större än mig. Och sjögrässallad som var supermumsig, grönsaker, ost... jag baxnar bara jag tänker på det. Jag är fortfarande mätt!) och vi kom fram till att det vore intressant att skriva en artikel om kvinnosynen i rollspel.
Rollspel är fortfarande maskulinitetens högborg. Ni som inte håller med - titta på det överväldigande antalet manliga konstruktörer och kritiker. Jag impulsköpte faktiskt Unhallowed Metropolis igår bara på grund av att det stod ett kvinnonamn på omslaget.
Jag funderade iofs både på Sub Rosa och Alpha Omega, men jag hade inte råd med det senare och inte lust med det förra. Jag var också allmänt upprörd över att de flesta settings är så otroligt stereotypa. Det finns inget som känns unikt längre. Men åter till artikeln. Jag har 190 rollspelsböcker hemma. Det sträcker sig från 80-tal och framåt. Jag tror man kan få ihop ett schysst underlag med det som basis. Om jag känner mig rätt (och det gör jag) så blir det shopping spree på SF-bokhandeln om ett par veckor. Jag har en lista med böcker jag vill anskaffa. Bland annat Ventrue: Lords of the Vampires som till min stora förvåning var riktigt läckert utformad. Innehållet kan jag inte uttala mig om, men den grafiska designen var något i hästväg. Läckert värre.
Dark Heresy står också på shoppinglistan, liksom Alpha Omega. Burning Wheel - kanske. Nu däremot blir det läsande av Unhallowed Metropolis och - i egenskap av representant för Fröken Franssons Fantastiska Fabulationer - spelmekanik för en liten grej jag håller på med vid sidan av.
Intressant?
Andra bloggare om:
rollspel, feminister, middag, shoppa
Saturday, May 17, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
32 comments:
Skitbra ide. Synd att det är så jävla tabu att skriva om bara, kvinnosynen är verkligen "elefanten i rummet" i rollspelssammanhang. Ingen vill riktigt kännas vid att hobbyn generellt är borderlinemisogynistisk och t o m människor man trodde var vettiga kan kräka ur sej vilka långsökta ursäkter som helst bara för att slippa fortsätta prata om det.
Förresten: jag har tappat räkningen på antal rollspelsböcker jag har. Men at last count så äger jag 63 olika rollspel (kan vara lite fler beroende på hur man räknar), med flera böcker till många av dem. Det mesta är nerpackat men jag tror jag har en god chans att slå 190. Intresserad av en tävling?
Jo, både jag och Tove är medvetna om det, och vi diskuterade det ett bra tag med anledningen av den diskussion som poppade upp på ett i sammanhanget relevant forum. Hon blev ignorerad och jag blev förlöjligad, och kom jag med bra argument, eller snarare argument som inte kunde besvaras med att jag var usel, dum i huvudet eller uttryckte mig löjligt så blev jag också ignorerad. Men du känner ju till det.
Vi tänkte försöka oss på en bildmässig analys, eftersom textanalyser kommer att ta allt för lång tid.
Nje, jag är inte SÅ sugen på att tävla. Jag köper ju inte rollspel för att "få flest", jag köper rollspel för att spelmekaniken och/ ellersettingen intresserar mig, eller för att stödja svenska tillverkare.
Jag tror du kommer att tycka om den debattartikel jag och Joakim har skrivit till nästa nummer av Fenix. Den handlar just om synen på kvinnor, men i det här fallet datorspel, och baserar sig på Nina Björks uttalande att det finns inte människor, det finns människor och kvinnor.
Ventrue bokens innehåll är också ganska bra. Jag tycker kanske inte nödvändigtvis att det är så att man måste förändra rollspelsbranchen men öppen debatt och inlägg i denna är alltid intressanta. Ser fram emot det.
JAG tycker det är nödvändigt att förändra rollspelsbranschen. Jag börjar bli trött på alla tonårsfantasier och stereotypa settings.
Men jag tror också att vi ser olika på det. Är man kvinna och möts av den generella syn som förekommer i rollspelsböcker kan man mycket väl bli avskräckt från att fortsätta spela, och det är väldigt synd eftersom rollspel kan ge mycket.
Jag tycker att det är ok att folk lever ut sina fantasier oavsett vad de är. Jag har själv skapat ganska många settings vid det här laget. De täcker in hela spektrat ifrån extremt mansdominerade till en av mina huvudsettings där var och varannat land kontrolleras av starka drottningar och kvinnliga generaler.
Men jag antar att ditt mål inte är folks hembygda settings utan snarare konstruktörerna.
Man måste dock inse att det är lite av ett moment 22 detta. Pojkdrömmar attraherar pojkar till att spela. Konstruktörerna vänder sig till sin största klientel när de skapar spel och skapar således pojkdrömmar. Som i sin tur drar till sig mer pojkar. Det är ju tyvärr så marknadsekonomi funkar om man ser på det lite krasst. Så vad som egentligen är problemet här är väl hur man ändrar på unga pojkars kvinnosyn eller hur man drar in fler tjejer till att spela och framför allt "KÖPA" rollspel.
Själv känner jag 23 personer som spelar eller har spelat rollspel. 2 av dem är tjejer. Ingen av dem har mig veterligen lagt ner i närheten av lika mycket pengar på saken som nästan alla mina manliga gamerkamrater. Så länge den situationen kvarstår så kommer nog tyvärr inte saker och ting att förändras så himla mycket.
Jag kan dock noterat att inom liverörelsen som har fler tjejer så blir också historierna mer nyanserade.
I Sverige har vi länge uppfostrat tjejer till att kämpa för sina rättigheter men vi har tyvärr ganska ofta misslyckats med att uppfostra killar till att faktiskt se på tjejer på det sättet. Däri ligger väl huvudproblemet och inte i rollpelens konstruktion. Rollspel är snarare ett symptom än en orsak. Det är mest det jag försöker säga.
Självklart är det ett symptom. Självklart måste vi titta på de bakomliggande orsakerna, vilket i det här fallet handlar om hela vår kultur.
Medvetandegörandet är jätteviktigt, och en DEL i det medvetandegörandet är att debattera det och att försöka förändra. Att inte förändra rollspelsbranschen betyder ju att det är okej att göra - som Henrik uttryckte det - borderlinemisogynistiska rollspel.
Vad det gäller marknaden - fler skulle förmodligen köpa rollspel om de inte var så otroligt inriktade på en manlig publik. Själv har jag, som tidigare nämnts, 190 rollspelsböcker hemma. En del av dem är riktigt bra ur vissa aspekter, men det finns ytterst få som inte har en lätt vriden kvinnosyn.
Det finns de som inte har en setting och således inte har en kvinnosyn över huvud taget. Men jo. Jag har läst dina bloggar ett tag och jag tycks i allmänhet hålla med dig om det mesta angående feminism (det är väl därför jag fortsätter läsa)
Jag mest sade det att jag vet inte om jag tycker att rollspelsbranchen verkligen är i manschauvnistisk i grund. Jag tror att de flesta konstruktörer är välbildade relativt liberala herrar (nästan alltid herrar) som egentligen har en ganska bra kvinnosyn som skriver för sin målgrupp som i grund och botten är kåta tonårspojkar med fantasier om att rädda bystiga prinsessor i nöd. Men det handlar ju om verklighetsflykt och jag tror inte att det nödvändigtvis är skadligt för folk att sätta sig in i andra situationer än de som de själva lever i.
Jag kan dock verkligen uppskatta att man som tjej efter ett tag kan bli trött på att relegeras till andra klassens karaktärer i vissa spel men jag vet inte vad lösningen är eftersom jag inte tror på censur. Jag känner att som sagt det kanske snarare är den underliggande kvinnosynen hos unga pojkar som bör rättas till en aning. Tyvärr så är det inte så lätt med hormoner och allt samt rent strukturel uppbyggnad av samhället. Även om den gamla generationen har kommit överens om en massa bra regler så tar det några generationer innan sagda regler faktiskt blir en del av folks uppfostran.
Jag menade inte att attackera idén eftersom jag i grund och botten alltid tycker att debatt är bra. Jag är bara rädd att det kan få motsatt effekt som det ibland kan få när man attackerar saker som folk känner starkt för. Det blir lätt så att det kan uppfattas som en attack mot hobbyn och en uppmaning till censur. Detta kan leda till att personer som egentligen håller med dig kan tänkas bli arga för att det kommer någon "tockendäringa feminist" och ska lägga sig i vad de gör på sin fritid.
Efter att ha sett hur bitsk du kan vara i din blogg så kanske jag oroar mig en aning. Det är ju dock så att du som professionel konstruktör, recensent och tyckare förmodligen klarar av att framföra en åsikt utan att irritera folk och att jag bara oroar mig i onödan.
Eftersom jag träffat många av de medelålders liberala herrarna så vet jag att det för det mesta handlar om trevliga människor. Trevlig behöver inte betyda medveten. Som Henrik påpekade - vissa kan vräka ur sig vad som helst för att slippa bli medvetna om hur deras rollspel framstår för exempelvis en tjej.
Hur medvetandegörande och förändring skulle leda till censur förstår jag överhuvudtaget inte. Vad är kopplingen?
Att det blir en stark motreaktion när man påpekar brister är jag mycket väl medveten om. Jag är också medveten om att det inte är möjligt att få till en förändring genom att sitta tyst och vara snäll. Då är det ingen som tar det man säger på allvar. Däremot har vare sig jag eller några av mina medarbetare för avsikt att gå till angrepp mot enskilda individer och säga "ni gör fel". Istället är avsikten att visa på den generella kvinnosynen i rollspel med förhoppning om att skapa debatt och i längden även förändring.
Jo jag håller helt med om att hålla käften och vara konflikträdd aldrig hjälper. Däremot att skapa konflikter med personer som inte egentligen är ens motståndare kan vara dåligt. Ungefär som jag lyckades göra med min första post trotts att jag som sagt egentligen delar din åsikt. :)
Pssst, Jan-Erik.
Har du sett att det står en elefant i rummet?
Scary.
Aaaaah! Det är inget bindestreck i mitt namn dammit! Om man vill göra mig riktigt arg så är det bara att skriva fel. :(
Att jag frågar efter din åsikt betyder inte alls att jag motsätter mig den, bara att jag är intresserad av hur du motiverar den.
Så jag är inte alls irriterad, eller din motståndare, bara intresserad av att diskutera och debattera :)
Vad gäller mer jämnlik könsfördelning så anser jag att Järnringen har kommit en bra bit på vägen (även om de givetvis inte är i mål än). Deras produkter har en bättre balans mellan könen än exempelvis Noir har. Ta bara en titt i Coriolis regelbok.
Vad det gäller Noir ingår det i konceptet att kvinnorna skall vara lite klichéartade. men det finns olika sätt att göra det på.
Jag har inte haft tid att läsa hela Coriolis, men det är sant som du säger att Järnringen har en bra syn på kvinnor, för det mesta. Så ja, det finns de som tänker lite längre.
Jag läste för ett tag sedan att det var någon som hade suttit och läst igenom hela texten i DNDs grundböcker för att se hur kvinnor porträtterades. Jag kommer tyvärr inte ihåg var jag hittade det. Det var nog på WOTCs forum någonstans. Hur som helst hade det varit ungefär lika mycket män som kvinnor i exemplena men då klagade man tydligen på att de kvinnliga karaktärerna i exemplena oftare misslyckades än de manliga gjorde. Det hela kändes dock i det fallet lite som en stom i en tekanna (om man nu kan översätta det uttrycket).
Vad gäller Noir är det väl i allmänhet så att nästan alla porträtterats som rätt ruttna typer. Hela samhället är ju sjukt skruvat. Har för visso inte läst igenom hela boken från pärm till pärm så jag kan ha missuppfattat det.
Det är lite som att klaga på att half orcs härstammar ifrån våldtäkt samtidigt som man inkluderar tieflings som härstammar ifrån demoniska pakter och blodsoffer. Båda är rätt skruvade men det är trotts allt en fantasi och inte verklighet. Alla kan inte vara snälla och politiskt korrekta. Då kommer det ju inte finnas några skurkar att kämpa emot.
Mjo, men om man exempelvis tar ett äventyr som "Likstorm" av RiotMinds till DoDT, så utgör den kvinnliga portionen av spelledarpersonerna "ondskan". Antingen ÄR de onda, eller så hjälper de - medvetet eller omedvetet - ondskan.
Tittar man på Götterdämmerung (också av RiotMinds), ett rollspel med en setting i 1700-talets Europa, så finns det i det närmaste ingenting om hur kvinnor begränsades på 1700-talet. Man kan tolka det på ett par sätt dock. Antingen hade inte RM tid att skriva ner något särskilt om hur kvinnor hade det, eller så ville de inte begränsa kvinnliga rollpersoner, eller så tänkte de helt enkelt inte så långt som till att det skulle förekomma kvinnor alls som rollpersoner.
Allt innehåller subtila signaler till läsaren.
Sant sedan är frågan om ifall jag nog inte tycker att det känns ganska kul att se kvinnliga skurkar dominera ett äventyr. Det är nog ända relativt mycket oftare som det är bara manliga skurkar och kvinnorna mest är väna möer i nöd.
Hatar verkligen filmer där kvinnor tydligen inte ens kan springa ordentligt för att dom tydligen ska snubbla på en osynlig sköldpadda när dom springer ifrån faran.
Därmed inte sagt att det inte kan vara kul med ett klassiskt rädda prinsessan ifrån draken äventyr. Även om det oftare blir lyckat med mer skruvade varianter av klichéer till exempel äventyret som jag spelledde för ett tag sedan där det var rollpersonerna som måste rädda swig själva ifrån att vara tvugna att gifta sig med trollmors kärlekskranka dotter.
Att stirra på enskilda exempel och ägna sig åt namedropping ("Riotminds", "Noir", "DetUltimataRollspelet", "Trygg-Torkel" ... okej då, Torkel _är_ sexist, men det är för att han inte kan läsa) skevar diskussionen. För det handlar inte om enskilda tillverkare eller enskilda titlar, utan _den sammantagna bilden branschen kommunicerar_. Rollspelsbranschen är en del av samhället som allt annat, vi är ingen utopisk sekt som Sett Ljuset (och behandlar alla lika). Argumentet att "men det är ju bara på skoj!" är ett ickeargument, eftersom det inte förklarar någonting. Däremot _försvarar_ det någonting - en rådande sexistisk ordning. "Fantasi"-argumentet försvarar förtryckande strukturer. Patriarkala sådan, om ni så vill.
Vi kan inte peka på strukturer genom att peka på enskilda detaljer. Det är som att besrkiva Eiffeltornet utifrån en av dess bultar.
Ett stort problem, inte minst för män som involverar sig i feminism, är _Hur_ vi ser på strukturer. Samma problem finns för rollspelare och det är därför den här frågan diskuteras så lite. Ingen ser ju problemet, så då är det inget problem - elefanten står mitt i rummet, men ingen ser den, därför finns den inte.
Rollspelare lever _i_ strukturen, lika mycket som andra lever i sin struktur (och därmed har svårt att se vad problemet egentligen är ... medan utanförstående ser det). Man kan inte beskriva en låda om man sitter i lådan, då beskriver man insidan men inte hur lådan ser ut. Är ni med?
Män har generellt sett svårare att ta till sig det strukturella tänkandet därför att vi inte drabbas i lika stor utsträckning av dess konsekvenser. Den mansbild som formuleras av vår kultur - och rollspel är en _del_ av vår kultur, inte något fristående fantasins Schlaraffenland - passar oss dessutom som hand i handske, därför att den baseras på vad som historiskt kulturellt sett anses som "manliga ideal". Vi kan därför inte relatera till sexism _på ett personligt plan_ eftersom vi inte drabbas (nämnvärt). Vad vi gör är istället att se på det med intellektet - och då kommer vi att hamna i kyligt resonerande men utan ett personligt plan. Förr eller senare kommer någon av oss med dingel mellan benen att antingen fråga "vill du förbjuda det då!?" eller komma med "Det här är hur vi gör". Rakt och logiskt och rationellt men inte särskilt personligt, och lösningen kommer med största sannolikhet inte att förändra någonting. Det är förbjudet att slå kvinnor - ändå fortsätter vi med det. Men hey! Vi skrev i alla fall ett gäng lagar!
Det personliga är politiskt. Minns det. Sexistiska och misogyna strukturer är inte konkreta. De varierar i styrka och omfång - från direkta kvinnohatande exempel till mer sublimt tilltal, som att offergöra kvinnor. Att låta hjältinnor snubbla på sköldpaddor är ett exempel - en kvinna kan vara hjältinna, men _bara_ om hon i slutänden har en man som kan rädda henne. Förminskande, nedvärderande. Omänskliggörande ovärdeskapande.
Tänk dig hur det är att dag efter dag i ett helt liv få höra att du inte duger, att du egentligen är värdelös, att det du gör inte är på riktigt - låt vara skriva artiklar eller rollspelssupplement eller rädda prinsar undan drakar - och det enda dui egentligen är, är stafflage. Något fint att titta på, ett objekt. Tacka fan för att man ruttnar på det, va? Generellt sett har inte minst män svårt att ta till sig detta eftersom _vi_ sällan eller aldrig möts av ett konsekvent nedvärderande, i ord, bild och tonläge.
Vi, dvs vi som diskuterar detta, måste först stipulera premissen innan vi börjar ta itu med detaljerna. Kvinnobilden i rollspel är inte fristående från övriga strukturer utan intersektionellt sammanlänkade. Kommer Eiffeltornet att bli högre om vi byter ut en bult? Nope.
Titta på lådan. Titta på den utifrån.
Argumentet "Personer som inte tycker som jag gör inte det för att dom inte förstår" är inte relevant argument. Det är något som just sagda sektmedlem kan tänkas slänga ur sig.
Ey, jag har åtminstone sett elefanten.
Eftersom jag har levt med det här i hela mitt liv, och dessutom ägnar mig åt ett mansdominerat yrke, så vet jag precis vad Joakim pratar om. Och jag ser elefanten, fastän jag sitter mitt i lådan.
ALLA subkulturer, vare sig det gäller feministiska kollektiv eller rollspelsentusiaster, lider av en viss blindhet för sina tillkortakommanden.
Jo fast att inte uppleva problemen i första hand innebär inte nödvändigtvis att man inte kan förstå problematiken och en retorik som inte bara säger att det är vi mot dem utan dessutom förkunnar att de som inte håller med inte kan förstå är ju effektivt att säga att de inte kan delta i debatten på lika villkor.
Jag är medveten om att detta är exakt vad kvinnor som ville debattera jämnlikhet vid förra sekelskiftet var tvungna att stå ut med men det var inte rätt då och det är inte rätt nu att idiotförklara folk.
Jag har en före detta aktiv feminist som är kamrat som ersatte ordet man med jude i sitt eget förbunds senaste uttalande och insåg att retoriken hade blivit väldigt mycket för extrem för hans smak. Förvisso var han ju en man men ändå. Att ersätta ett förtryck med ett annat känns inte som den rätta vägen.
Det är därför som det blir lite vanskligt att ge sig på literatur och fantasier eftersom censur vanligtvis inte räknas till de demokratiska medlen som vi har tillgängliga utan snarare är just förtryck.
Som sagt. ALLA subkulturer. Jag har inte märkt av någon idiotförklaring, men det är möjligt att jag har missat något.
Och så kommer vi till det där med censur igen. Vad har censur med saken att göra? Har jag sagt "förbjud mansgrisiga rollspel!"? I sådana fall har jag inte ens märkt det själv.
Det både Joakim och jag propagerar för är att medvetandegöra. Det handlar om att man tar upp problematiken - som här, diskuterar den - som här, och bestämmer om man vill göra något åt det. Det betyder inte bokbål och förtryck. Det betyder att hålla upp en spegel och visa - "kolla, här står en elefant! om vi tar bort den blir det mycket mera rum för alla, inklusive de som inte såg elefanten sedan tidigare."
Jag har jättesvårt att koppla den här diskussionen vi har haft till dina tankar om förtryck och censur, så jag är nyfiken på vad som får dig att reagera negativt på att medvetandegöra människor om hur hobbyn ser ut ur ett genusperspektiv?
Det är klart att vi skall få fantisera fritt! Om det sedan innebär att rädda prinsen eller att rädda prinsessan har mindre betydelse. Men vet jag om på vilka grunder jag fantiserar, så kanske jag kan lära mig att göra det på ett sätt som inte exkluderar utan inkluderar kvinnor. Inkluderar alla, in fact. Är du med på vad jag menar?
Feminismen är större är Feministiskt Initiativs (politiskt korrekta) statsfeminism. Under vårt paraply ryms faktiskt allt, det mesta - till och med Jan Erik (hi hi, inget bindestreck :)).
Leken med ord är klassisk. så fort det gäller att demonisera eller misstänkliggöra feminism i textform tar man till den snudd på Godwins lag-anknutna "byta ord"-leken. Jag kan göra samma sak med ... tja - Dagens nyheter - och få en helt ny innebörd i annonsen för konserverad gröt. Så vi kan kanske hoppa över ordlekarna?
Vi kan nog hoppa över censur-argumentet med. Jag blir inte klok på varför ett ifrågasättande av rådande strukturer per automatik måste innebära censur. Ingen vill bestämma vad du ska tänka - du får spela vad skit du vill, bara du är MEDVETEN om vad du gör.
Att få folk att tänka efter före handlar inte om förbud eller censur. Att få folk att tänka ett steg längre, utanför lådan, handlar om att försöka göra världen lite bättre.
Så Jan Erik, nu när vi kommit förbi alla skamgrepp - kan vi kanske börja med sakfrågan?
Talar till Joakim nu. Hur är att göra sig löjlig över mina argument inte att använda skamgrepp? Dessutom hoppade du på mig och hävdade att jag inte kunde se problemet vilket var början på diskutionen mellan dig och mig vilket inte heller är ett särskilt sjysst tilltag. Dessutom var inte min kompis med i FI han är liberal.
Och att tro att det inte kommer att handla om just censur är lite naivt. Bara för att du precis som det flesta vettiga människor i vårt land är emot det innebär inte det att folk som läser om att rollspel är misogynistiska och manschauvnistiska inte kommer att börja fundera på mer drastiska sätt att faktiskt "göra något åt saken" och sedan får Tomas Bodström tag på det och sedan håller Beatrice Ask med honom eftersom hennes svar alltid är att hålla med alla dumma fascistoida idéer fast hennes regering ska i teorin vara emot.
Censur är definitivt en del av debatten varje gång man börjar säga till folk att dom tänker fel oavsett om man vill det eller inte. Därmed inte sagt att man nödvändigtvis skall hålla käften bara därför. Bara att man ska betänka att det kommer att vara en del av disskutionen.
Är vi som rollspelare så rädda för vad vi kommer att hitta om vi börjar gräva lite i rollspelskulturen att vi befarar att vi kommer att bli censurerade?
Rollspel har redan gått igenom en enorm hysteriomgång i och med Allan Rubin och Didi Örnstedt/ Björn Sjöstedts angrepp, och även om det inverkade menligt på hobbyns spridningsmöjligheter (Åhléns och Stor & Liten tog ner rollspelen från hyllorna) så dog inte hobbyn.
Det finns i dagsläget bara två uttrycksformer (tror jag - jag har inte gjort research på det) som blivit förbjudna efter granskning. Det är våldsporr och barnporr.
För min del är jag inte alls orolig över att vi skall bli censurerade av staten på grund av en artikel i en tidning. Det skall mycket till innan något sådant sker.
Jo förmodligen men det är ändå en del av debatten vare sig du vill det eller inte. Men som sagt jag tycker ändå att du ska skriva artikeln.
Jag har fortfarande jättesvårt att se hur censur kan vara en del av debatten?
Jag har aldrig tagit upp vare sig förbud eller censur. Det jag pratar om är medvetandegörande och förändring. Det behöver inte betyda att vi därmed förbjuder en viss sorts fantasier, eller att rollspel helt plötsligt inte kommer att "få lov" att använda sig av dem. Däremot tror jag - hoppas jag - att fler som inte var medvetna vilka signaler rollspelen skickar ut skall bli medvetna om det och kunna ändra på dem.
Vi får helt enkelt se hur debatten ser ut när du väl publicerar artikeln. Jag tror att den bitvis kommer att handla om censur. Jag kan ha fel.
Vad du faktiskt skriver och vad folk tror att du skriver är två olika saker.
Jag tror som sagt inte att politisk agenda har så mycket i folks fantasivärldar att göra eftersom rollspel i sin helhet är verklighetsflykt och inte verklighetåterskapande.
Om det faktiskt finns författare som skriver settings där kvinnor (eller andra intelligenta livsformer för den delen) förtrycks och sedan ser det som en bra sak så kan ju just de individerna dra åt fanders. Men jag hoppas att författare som skriver om förtryckarsamhällen i allmänhet inser att de inte porträtterar helt "goda" samhällen.
Därmed inte sagt att jag inte kan förstå frustrationen när man för tionde gången relegeras till att spela andra gradens medborgare för att det "är så" trotts att spelet i övrigt verkar fantasirikt och bra.
Oavsett om det är fantasivärldar eller verklighetsbaserade världar som beskrivs, så beskrivs de utifrån ett manligt perspektiv. Perspektivet som ses som naturligt utgår nämligen ifrån vit/manlig position.
Man säger ju "man", inte "dam" när man pratar. (Boktips - Egalias Döttrar).
Jag kan mycket väl tänka mig att spela en förtryckt roll, det är inte det jag pratar om. Jag pratar om hur kvinnor framställs - oavsett setting - i rollspel. Framställningen kan handla om så skilda saker som omnämningar i text och illustrationer.
Jag hoppas att debatten INTE skall handla om censur. Det är nämligen inget jag eftersträvar eller vill se.
Ok. Som sagt. Jag hoppas att du har rätt. Med din utgångspunkt så kan det eventuellt hålla sig på en vettig debatt. Men med tanke på att jag inte ens är emot din idé ifrån början och ändå verkar ha blivit onödigt defensiv i den här diskutionen så misstänker jag att det kommer att kunna bli ganska mycket pajkastning på en bredare front.
Åh andra sidan vore ju det att faktiskt avslöja en massa folk för de dolda attityder dom faktiskt har vilket eventuellt skulle göra mer nytta än själva första salvan eller vad man nu kan kalla det.
Post a Comment