Tack för all uppvaktning

Tack för all uppvaktning jag fick igår, alla SMS, alla kort, koppar med té, alla blogginlägg osv. Det uppskattas. Så vet jag att jag finns :)

Idag är det nyår för mig!

Nu skall jag ägna mig åt arbete, och åt att undvika att bli förkyld.

Allt man inte får vara.

Jag är allt man inte får vara i dagens samhälle. Jag är överviktig, jag struntar i skönhetsbehandlingar och jag tänker själv.

Jag läste en artikel i IDAG-serien om utseende på SvD. Där tar de upp osäkerheten bland unga, att de strävar efter ett skönhetsideal som blir påklistrat på dem.

Bland annat tas självskadebeteende upp. Och det är något jag har förstahandserfarenhet av. Inget man gärna pratar om, men som det står i artikeln:

"I publiken sitter Åsa Björkman, överläkare i psykiatri och medlem i den referensgrupp som knutits till projektet. Hon har mött många ungdomar med självskadebeteende och hävdar att de inte är sjuka, utan intelligenta och känsliga människor som protesterar mot ett sjukt samhälle.

Hon berättar att den ångestdämpande effekten av att skära sig faktiskt är mätbar. Stresshormonet kortisol i blodet minskar efter att man har skurit sig. Kortisol är viktigt för det så kallade kamp-flyktbeteendet, som är inbyggt i våra kroppar sedan stenåldern, då det var avgörande för vår överlevnad.

–Det går en röd tråd av självförakt och känsla av värdelöshet genom deras berättelser, säger hon om de ungdomar som hon mött i sin praktik. Självförakt har väl alltid funnits men tagit sig andra uttryck, religiösa grubblerier till exempel, men nu riktar den sig mot kroppen."

Det var länge sedan jag gjorde något sådant, men ibland längtar jag tillbaka till den tid när jag KUNDE dämpa all min ångest med knivbladet. Nu har självbehärskningen tagit över, och kvar av det jag en gång gjorde finns bara vita linjer i huden och knorvliga ärr.

Precis som det sägs i artikeln, så kan även jag "uppmana(r) vuxna att inte hemfalla åt panik när de kommer i kontakt med ungdomar som skär sig. De flesta av de här ungdomarna är inte på allvar självmordsbenägna."

Men det betyder inte att man inte känner ågren. Speciellt inte när man läser, också IDAG, SvD, att arbetsgivare går på utseendet när de anställer. Och så försöker vackrare vänner berätta att utseendet inte har någon betydelse. När det bevisas gång på gång att det faktiskt har det.

Det är en eftertänksam födelsedag idag. Och jag är totalt utmattad, av någon anledning. Jag vill hem och sova.

Bioshock och urbana legender

Jag har dessvärre fastnat i Bioshock. Problemet, som jag ser det, är att jag är livrädd när jag spelar. Hjärtat går upp i 120 slag i minuten, jag hoppar och skriker högt. Det händer inte i alla spel direkt...

Jag köpte också en WoD bok *gasp* om vandrignssägner vid namn "urban legends". Den är faktiskt bra! Helt otroligt, men jag tycker de har skrivit en riktigt intressant bok.

Jag har också, tack vare Wille, återigen (Facebook maestron med för mycket tid att hänga på forum :))blivit fast i pussel. Online. Men jag tycker inte om applikationen riktigt. HAde jag fått ta i bitarna hade jag lagt pusslen mycket snabbare. Hälften av min intelligens sitter i händerna.

Nej, jag har ingen ny pojkvän på gång, förresten. Och jag är inte kär i någon heller. Vad jag är, är förvirrad och påverkad av min hjärnas kemiska obalans, som för tillfället verkar rätt omfattande. Vad jag än känner för tillfället så är det helt oviktigt. Dessutom kan man inte ta för faktum att jag inte förändras från dag till dag. Nackdelen med bloggar är att de inte ger en riktig bild av vem man är. Och de lämnar spår i etern ända tills man tar bort dem. Visst kan du går tillbaka till dagen då jag startade den här bloggen och se hur jag mådde då, men det är i allra högsta grad ett snapshot. Inget mer. Det är en bild av den jag var för ett par månader sedan.

En sak jag har lärt mig är att jag alltid förändras. Alltid. Jag står inte kvar här imorgon. Imorgon är jag någon helt annanstans. Och en helt annan person.


För övrigt anser jag att Schulman bör skärpa sig och skaffa sig en hjärna.

Till min älskade syster...

Om du inte mår bra på jobbet, så investera lite tid i att leta efter ett nytt. Det betalar sig. Jag lovar. Livskvaliteten går dessutom upp något grymt.

Jag har ju bytt jobb, och det är värt varenda krona i lönesänkning jag har fått ta. Man ser färger igen, och kan känna tillfredsställelse och glädje över att gå upp på morgonen, för hey, det är ännu en underbar dag på jobbet att se fram emot.

Jobb där ledning saknas, där man inte är på det klara med vilka strukturer som finns, eller vad man kan vänta sig att få göra imorgon, det är jobb som inte funkar att arbeta på om man är någorlunda intresserad av att prestera något bra. Man får dessutom energin utsugen ur sig. Man orkar knappt göra något, för det är så ansträngande att ens tänka.

Sedan jag bytte jobb från TP till Avalanche har jag levt upp enormt. Allt är inte perfekt, men jag tar motgångar mycket bättre än tidigare och jag har lust och energi över när jag kommer hem på kvällen. Jag har nästan skrivit klart två scenarion, och det på en vecka. Jag har skrivit tonvis med artiklar och får idéer hela tiden. Det betalar sig att byta jobb. Lita på mig.

Jag skall skicka med morsan och Sture, som är här nu, en bok som jag tror du kan ha nytta av. Upp med hakan sis. Behöver du hjälp är det bara att säga till.

Sprintar och tunnelbanor

Igår var det en helt galen dag. Vi hade sprint review, och det gick väl så där. Vi hade underskattat en uppgift rätt rejält, så det blir att slava på nästa vecka för att få det att funka. Jag får beröm hela tiden och det gör mig naturligtvis glad. Just nu kunde mitt jobb inte bli bättre. Möjligtvis om jag fick skriva min favomodul, men det får jag inte reda på förrän om ett par veckor :).

Jag käkade lunch med Mårten och Maria också. Maria är väldigt gravid för tillfället, och Mårten såg pigg och glad ut. Det var skönt att träffa dem igen. Det är väl det enda jag saknar av Terraplay. Vissa väl utvalda människor.

Apropå det sprang jag in i Bea S. på tunnelbanan, hon var på väg till ÖStermalmstorg av alla ställen. Men hon verkade också lycklig, och det förstår jag. Hon verkar göra det hon vill, och hon har alltid varit trendkänslig, så det är kul att se att hon får publicitet och möjligheter. Mysko. Både Stellan & Lotta och Bea på samma vecka. Undrar när Kajsa hör av sig? :D

Jag köpte Bioshock igår. Kunde inte vänta, men jag blev så rädd att jag inte kunde spela så mycket. Det var för mörkt och för farligt för mig igår. Skall se om jag kan ta mig samman ikväll och spela mer. Det ser ruskigt bra ut och jag älskar musiken! Och bakgrundshistorian! Så fantastiskt underhållande! Det blir nog mer om det senare.

Fyra böcker blev det också, en av dem var Thomas Harris "Hannibal Rising". Inget att hänga i julgranen. Hans försök att rättfärdiga Hannibal var lite för platta och tog inte riktigt tag i mig. Det var en glasruta mellan mig och boken.

Idag kommer mor och Sture för att hälsa på och fira födelsedag lite så där för tidigt.

Bombastic har förresten blivit inställt. Vilket var riktigt tråkigt. Jag har sett fram emot tillställningen, men nu får det bli böcker och kurser för de pengarna. Jag bara hoppas jag får komma med på de flesta jag anmält mig till. Det är främst skrivarkursen jag vill gå. Jag vill lära mig hantera mitt språk. Och andras också, kanske. Men nu är det dags för mycket kaffe. *gäsp*

Ibland har man tur!

Och vid andra tillfällen blir man upphittad. I det här fallet har jag blivit upphittad, som den trasiga gamla vante jag är, av Stellan och Lotta. Jag gick på Hellidens Folkhögskola med dem och med Kajsa, och utan tvekan så var det de som räddade mig från undergången. Kanske inte så dramatiskt, men jag kommer fortfarande ihåg när de gav mig en dinosaurie eller vad det var för att jag hade varit glad så länge. Så ni kan ju tänka er hur totalt supertråkig jag var då :).

Sist jag hörde från dem bodde jag i Malmö och de hade en och en halv bäbis. Nu har de tre och bor i Göteborg... Och jag har kommit tillbaka från Finland och bor i Stockholm. Tiden går fort när man har roligt. Den går iofs fort när man inte har roligt också, men inte lika lätt.

Jag hade egentligen tänkt fortsätta på samma gamla tråkiga vis i min blogg idag också, men bara på grund av att jag blivit återfunnen, av både Chris och Stellan och Lotta, så vet jag inte om mitt gnäll är berättigat.

Idag blir det spännande, eftersom vi kommer att börja på nya stories i scrummen. Jag är sugen på att sätta tänderna i en ny speldesignmodul, och jag vet precis vad jag vill göra. Hoppas jag FÅR göra det också, men man vet aldrig.

Jag har kommit igång på allvar med mitt skrivande i alla fall. Jag skrev en timme nu på morgonen, och hoppas att jag inte fastnar i facebook när jag kommer hem igen. Jag försöker få till "Outbreak" med lite inlägg av det sista som skall skrivas, personligheter och ledtrådar. Ironiskt nog kommer det för de som går på bio att kännas som en kopia av "The Invasion", fastän jag skrev outline till plotten långt innan jag visste att den filmen ens var på gång. Inte lätt att vara orginell. Och så lyssnar jag på 1984, och hoppas att jag inte blir för inspirerad av det knappa ordvalet.

Asså, min hjärna då va...

Just nu undrar jag vad jag är hög på egentligen. Det är inte livet i alla fall. Borde kanske uppsöka terapeut. Igår var jag hur deprimerad som helst, idag... Vet jag inte. Och på C svarar jag "fiskmås".

Jag fick beröm av Magnus idag, vilket känns bra. Jag har fått bra vibbar från honom ända sedan jag började här. Missnöje har iofs förekommit, men det har varit konstruktiva diskussioner i samband med det, och det har nog egentligen handlat om att vi inte riktigt har varit på samma våglängd i designteamet. Jag känner mig säkrare och säkrare på vad som förväntas av mig, och med tanke på att jag inte har jobbat "aktivt" mer än en månad (hade ju en månads semester) så känns det ruskigt bra att vara så insatt som jag är redan nu. Vi fick se en hel del konceptgrafik imorse, och whoa mama! Det här spelet... Det kommer att rocka så hårt! Och jag är så stolt över att jag får vara med och bygga det.

Jag vill dock ha lite mer vägledning när det gäller scrum. Jag känner mig osäker på hur det går till. Skall försöka läsa på lite mer på arbetstid idag. Jag skriver ju så rysligt snabbt att jag blir klar för fort. Det är egentligen inte så positivt. Ibland borde jag tänka innan jag skriver.

Pratade en hel del med Wille igår, och det är trevligt att lära känna en ny person. Dessutom har jag fått kontakt med Chris igen, och jag har saknat honom enormt mycket sedan Malmö-tiden. Han och Lova är mina fasta punkter på något vis. Mina vänner. De personer jag lämnar min kvarlåtenskap till :). Jag räknade mina rollspel och fann dem vara... mångtaliga.

Annars går arbetet framåt på alla plan. Jag fick hjälp av Chris att knäcka nöten med den magiska undergroundrörelsen i Stockholm, och skall väl pumpa honom på mer information efterhand. Jag har upptäckt att jag jobbar bättre när jag får input än när jag måste slava på egen hand. Inte för att det stör mig direkt :).

Idag önskar jag att jag var...

... någon helt annan. Någon som var snygg, trevlig, välkammad, visste hur man sminkar sig, kan klä sig rätt och inte stöter sig med någon. Helst hade jag velat vara populär också, och bry mig om vad som händer i diverse olika dokusåpor, samt ha Paris Hilton och hennes fåniga små hundar som största förebild. Kort sagt höra till. Känna delaktighet, vara en del av något.

Jag vet inte om det är ålder eller om det bara är att jag aldrig har hört till något som gör att jag känner mig så vilsen just idag. Men det är kanske en kombination av allt. I vilket fall som helst har jag känt mig otroligt ensam de senaste veckorna. Jag hör inte hemma någonstans, utom möjligtvis i min egen lilla värld, och den är också väldigt ensam. Och det här kändes ju deprimerande... Det är något som inte är helt rätt i huvudet på mig. Jag fastnar i känslolägen som jag inte kan ta mig ur och blir helt förtvivlad över saker som egentligen inte har någon större betydelse. Därav min förtvivlan över Stockholms Spelkonvent. Men det är inte bara konvent som stör ut mig. Mina känslor i relation till andra människor lever loppan och jag vet inte vad jag skall göra för att de skall sluta. Helst skulle jag vilja stänga av totalt. Men det blir bättre. Imorgon är det bra igen. Säger vi.

Varför kriga?

Just nu uppehålls min hjärna av varför man skulle kriga i Stockholm. Det är den ockulta underjorden igen. Jag kan inte få till motiven riktigt. Det blir fel i huvudet på mig. Så nu letar jag efter motivation. För en underjordisk ockult organisation. I Stockholm. Som krigar mot en annan underjordisk ockult organisation. Hur låter det?

Idag är det för övrigt möte igen inom SSK, och jag borde gå på det. Samtidigt vet jag med mig att jag är nära explosion. Tänk om jag smäller på mötet? Jag är inte dålig på att skälla. Inte på invektiv heller. I alla fall inga invektiv som innehåller könsord. Dem undviker jag helst. Ett arv från min puritanska... ja, vad det än var i min barndom som gjorde mig till en pryd liten tant.

Jag träffade också Mathias i hissen idag, eller snarare, strax utanför hissen. Jag misstänker att han förföljer mig. Han erkände förvisso, men hur kan man då vara säker på att han menade allvar? Hmm... Förvirringen är total, men det är skönt att jag känner lite folk på bygget i alla fall. Jag har svårt att ta kontakt.

Jag borde väl skriva något vettigt, bli inspirerad av exempelvis Willes blog, men han är vettig nog för hela Sverok, så jag låter bli. Även om jag tyckte att hans inlägg om Sverok och dataspelsbranschen var nog så relevant. Det är dags att inse att även Sverok borde engagera sig. Man kanske skall se till att knyta kontakter åt dem med spelplan?

Näe, dags för möte. Och lite arbete. Jag älskar fortfarande mitt jobb, för övrigt.

Ilska och uppgivenhet...

... finns det något bättre sätt att påbörja dagen?

Jag syftar naturligtvis på rollspelssituationen på SSK. Efter en kommentar på rollspel.nu börjar jag inse att vi jobbar i kraftig motvind. "Vi" är då mest jag och alla rollspelare som tycker om att *gasp* spela rollspel på konvent! Huga!

Kommentaren - Är det verkligen bara ett rollspels-arr, eller missförstår jag något nu?

Näe, du missförstår inget, käre forumist. Vi har inte plats för mer än fyra och på grund av att vår rollspelsansvarige drevs till avhopp av en löljig lokalkonflikt som hade kunnat lösas om vår s.k. general bara hade PRATAT med honom så ser det inte ut som att vi kommer att få så där ruskigt många fler arrangemang än ett. Två. Två arr är vad jag har bekräftat.

Det är för fan störtlöjligt. SydCon gick under på grund av att rollspelarna inte hade någonstans att vara. Det är all well and good att Magic-spelare och brädspelare drar in mest pengar och att de betalar sig, men rollspel är konventets hjärta, har alltid varit och kommer alltid att vara. Det räckte med ett kasst konvent för att driva bort folk. För SydCons räkning, that is. Och det var ett av de bästa rollspelskonventen i Sverige. GothCon hade förvisso bra scenarion, men SydCon hade the cutting edge. Och nu är det konventet försvunnet. Jag fruktar att samma sak kommer att hända för SSK. På grund av att vår huvudansvarige har tagit beslut utan att meddela övriga - väl valda - ledningsgruppsmedlemmar om dessa beslut. *argh*

Jag hade hoppats på att jag skulle kunna lösa gåtan med kriget i Stockholm idag, men istället är jag arg.

Jag kommer att gnissla tänder och binda bak mina händer för att inte kasta ut all min ilska på SSks forum, eller för den delen svara något sarkastiskt på det inlägget jag citerat ovan. Jag misstänker också att det betyder att jag måste gå på SSKs möte imorgon. Det tar emot enormt med tanke på hur obehagligt jag upplevde att förra mötet var. Nåväl. Livet går vidare och i sammanhanget är ett konvent inte mycket att hänga upp sig på. Om det inte hade varit för att just ett konvent ändrade hela mitt liv runt 1994...

Debaser och Stockholms ockulta krig

Jag fick en fras i huvudet på vägen hem från jobbet i fredags.

Bakom skyltfönster, bakom ytan av normalitet, pågår ett krig. Stockholms ockulta underground håller på att spränga staden i småbitar med en eskalerande konflikt.

Problemet är att jag inte vet vad mer jag skall skriva... Och att jag måste gå på Debaser för att göra lite research.

I övrigt har dagen varit helt okej. Mycket Guitar Hero II, och kramp ända upp till armbågarna. Jag har sett Rogers dubbelgångare grilla på gården och jag har tagit ett purity test som visade att jag var ren som en blomma. Jag är inget bra på omoraliska aktiviteter. Konstigt, eller hur? Vi börjar få ordning på SSK, och snart har jag och Tove raggat ihop mer än 50% av arrangemangen där. mwah!

Nu skall jag äta pizza eller rotfrukter och sätta mig och skriva lite till. Jag sitter fast på konflikten. Vad skall den handla om? Jag känner för att involvera medelhavsmuseet.

Morgonvidrigheter

Jag läser på SvD idag att Alex Schulman skriver i sin blogg på aftonbladet att han lottar ut en avsugning på sin fru om någon läsare gissade var de var på sin semester. Alex Schulman är INTE en sympatisk individ på något håll. Härmed uppmanar jag till bojkott av det han kallar "blogg" som för övrigt mest är en egocentrerad hypekanal för hans egen del. Han har inget att säga utöver elakheter och hånfullheter om andra människor.

Jag har lärt mig att om man inte har något bra att säga om någon så skall man hålla käften. Åtminstone om man inte kan vara konstruktiv. Och konstruktiv är väl ungefär så långt från Alex Schulman man kan komma...

Det hela knyter förstås an till den så kallade "Stureplansprofilen" och våldtäkterna som skett i samband med just Stureplan. Precis som Anna Larsson skriver, så handlar det om en kultur som uppmuntrar till kvinnoförakt. Att Aftonbladet ens tar in en människa som Schulman bevisar väl hur "hög" nivå det är på just den blaskan. Usch... Hela dagen gick åt pipan... Men mest synd tycker jag ändå om kvinnan som är gift med honom...

Jag bara glömmer min kamera.

Jag måste komma ihåg min kamera! Jag blir tokig på att jag glömmer den hela tiden.

Och jag såg min första "kändis" idag. Robban Broberg på café. Tror jag.

Annars sitter jag och sliter med dokumentationen och sanningen att säga så är jag slut i huvudet just nu. Skall ta tag i det dokumentet jag jobbar med just nu imorgonbitti och se om jag inte har lite fräscha ögon då. Jag har trots allt klarat av två av mina tre docs på en vecka.

Syrran kommer upp idag till Stockholm för att kolla på golf. Vi skall väl försöka träffas vid något tillfälle under helgen, men inget är bestämt ännu. Jag skall hinna med att se på Black Sheep som jag vann biljetter till, och jag skall också åka till Akademibokhandeln för att köpa fler Pilot G-1 Grip pennor, mina håller på att ta slut och jag kan inte skriva med något annat. Däremot har jag övergivit moleskine för en gammal goding, A4 anteckningsbok från Ordning & Reda. Det känns bra att skriva i stora böcker för tillfället.

Jag ser verkligen fram emot skrivarkursen. Strunt samma att jag kommer att vara nästan pank på grund av CSN och försäkring! Jag vill verkligen lära mig skriva. Det kan bli hur bra som helst. Eller så får jag skrivkramp, prestationsångest och kan inte ta kritik för det jag skriver... Man vet aldrig. Ibland är det svårt att blotta sig när det gäller ett känsligt ämne. Och språk har alltid varit ett känsligt ämne för mig. Att inte kunna, att inte förstå, att bli skrattad åt... Jag tror det beror delvis på att jag varit utsatt för mobbing, men även för att jag alltid har varit sådan. Jag vill veta allt, jag vill kunna allt. Inte för att jag någonsin kommer att lyckas, men min värsta mardröm är att inte förstå. Att inte kunna vira mitt huvud runt något. Att inte mentalt uppfatta turerna i en process... Det stör mig. Matematik är ett sådant område som jag bara inte kan tillägna mig. Men jag vill. Jag försöker.

Jag tog också på mig ett interimansvar för rollspel på SSK. Det händer nämligen inget annars. Vi får väl se om folket jag har mailat svarar på tilltal. Föreläsningarna börjar fyllas på, vi har en auktion, och jag är trött som en gnu just nu. Axlarna värker dessutom. Det var jobbigt att yoga imorse, men till stor del skyller jag det på Guitar Hero. Mina händer och armar skriker för tillfället så fort jag gör något. Träningsvärk!

Jag skall också sprida evangeliet med Mirrormask och Pans Labyrint till Hannes på jobbet.

Mitt soundtrack

Jag insåg imorse att jag har ett soundtrack. Alltså, inte som i "The Emperors New Groove" där Kronk nynnar sitt eget soundtrack, utan musik som följer med mig hela tiden.

När jag var yngre och mer deprimerad än jag är nu (tack gode gud för det), lyssnade jag på ganska aggressiv musik. Nine Inch Nails, Marilyn Manson, Skinny Puppy... Men nu när jag har hittat mig, under högarna av skräp och alla böcker som ligger i drivor över min osäkerhet, så har jag börjat lyssna på lite annat.

Andrew Bird är en musiker som får mitt hjärta att lyfta. Ni vet hur det är, man lyssnar på något, hör en musikslinga eller en vers och så blir helt plötsligt dagen ljusare, man får gåshud och uppfylls av musiken. Den når in på en annan nivå. Djupare och mer meningsfullt. Hur pretentiöst det än låter.

En sådan låt är Cataracts. Be mig inte förklara texten, det går inte. Men bra är den.

Cataracts - Andrew Bird
when our mouths are filled with uninvited tongues of others
and the strays are pining for their unrequited mothers
milk that sours is promptly spat
light will fill our eyes like cats

and they shall enter from the back
with spears and scepters and squirming sacks
scribs and tangles between their ears
faceless scrumbled charcoal smears

through the coppice and the chaparral
the thickets thick with mold
the bracken and the brier
catchweed into the fold

when our mouths are filled with uninvited tongues of others
and the strays are pining for their unrequited mothers
milk that sours is promplty spat
the light will fill our eyes like cats
cataracts

I en artikel i SvD idag så pratades det om civilkurage. I kommentarerna efteråt hade någon skrivit att man för att kunna skydda sig bör få bära vapen. Det känns som en korkad lösning.

I övrigt har jag anmält mig till två kurser på folkuniversitetet. En skrivarworkshop som går över fem helger och en tioveckors silversmideskurs. Workshopen är för att få lite verktyg att arbeta med när jag skriver. Jag är fortfarande inte särskilt välutbildad inom det området. Silversmidet handlar mest om att få tillgång till en verkstad igen, kunna arbeta med materialet på ett bra sätt utan att vara orolig för att jag skall spränga lägenheten. Jag köper en glasugn när jag har möjlighet så att jag kan blåsa mina egna glaspärlor också, men det är ett utlägg på 6000:-, och det har jag förmodligen inte råd med förrän i december när jag får pengar tillbaka från skatteverket i Finland. Under tiden så nöjer jag mig med att återigen kunna arbeta med silver. Jag är inte komplett om jag inte har möjlighet att arbeta både med hjärnan och med händerna. Händerna vet hur de skall göra när de bygger saker. Hjärnan är inte så inblandad, känns det som. Kaffe!

Artiklar, hemsidor och arbete?

Jag håller på att skriva en artikel som skall handla om hur man skapar kampanjer med utgångspunkt ifrån en fast plats, såsom en by, en stad eller dylikt. Ofta när man spelar rollspel är rollpersonerna ständigt i rörelse, och det kan till slut kännas ganska klichéartat att de hela tiden rör på sig. Alla människor behöver en fast punkt i tillvaron, till och med fiktiva hjältar. Så jag håller på att knappa ihop något. Får se om Fenix vill ha den, eller om det är något för min egen hemsida.

Jag har också (nästan) skrivit klart en referensartikel om konspirationer. Det handlar mest om inspirationskällor man kan använda sig av som spelledare när man försöker skapa en konspirationskampanj. Jag funderar på att skriva en artikel som går hand i hand med den om hur man faktiskt skapar en konspirationskampanj, men det får bli i mån av tid.

Barbarer är också något som är på gång. Barbarer i rymden. En artikel om Serenityuniversat och deras version av barbarer, reavers. Jag håller på att läsa böckerna, se på serien och filmen för att få en uppfattning om vad det är för typer. Man får inte göra fanbasen besviken. Typ.

Annars jobbar jag mest. Jag har förvisso ett par timmar för mig själv på morgonen, men det är svårt att komma in i skrivandet när man inte har mer än 20 minuter att verkligen koncentrera sig på. Resten av tiden går till yoga, duschande och frukost.

Jag skall villigt erkänna att just idag var riktigt seg på morgonen. Jag ramlade omkull när jag gjorde en balansövning och slog stortån i badrumsdörren. Förvisso var gårdagen värre.

Storm i ett vattenglas

Det stormar i vattenglaset Stockholms Spelkonvent, samtidigt som jag som seminarieansvarig är rätt nöjd med vad jag och Tove har lyckats sätta ihop.

Det blir ett bra program.

Men resten vill jag inte ens tänka på. Det finns en anledning att tänka både en och två gånger innan man tar på sig rollen som konventsgeneral. Om det misslyckas eller blir ett dåligt konvent är man nämligen den som har ansvaret för det. Lika mycket som man ansvarar för ett bra konvent.

Planering är viktigt. Kommunikation är viktigt. Utan de två ingredienserna går det ofelbart åt skogen. Själv vill jag morra och ryta åt folk, men ser inte hur det kommer att hjälpa. Om ingen lyssnar är det svårt att ändra på situationen. Nu skall jag dock gå och lägga mig eftersom jag skall tvätta imorgon på morgonen och försöka städa undan lite. Ingen yoga idag, handleden protesterade, men imorgon hoppas jag kunna böja lite på mig.

Svarta FÅR

Jag vann en tävling på SF-bokhandelns hemsida! Bara så där! Två biljetter till Black Sheep och en T-shirt. Yay, liksom! Nu måste jag gå på bio :)

Annars håller mitt, Toves och Anders "hemliga projekt" på att ta form och det känns bra att vara ute i god tid. Jag skall se till att få ihop en projektplan till bidragssökande- och pr-stöd, samt en tidsplan på när i tiden saker och ting skall äga rum. Alla är på samma sida, och om vi får in bidrag, så kommer det här att bli riktigt bra, hoppas jag.

Vi har samma vision. Samma syn på saken.

Mitt Bonsai-träd som jag köpte för ett par dagar sedan mår fortfarande bra, konstigt nog. Det växer, men jag skall tukta det lite efter hand tänkte jag. Måste läsa på hur man gör det egentligen. Jag vet att jag borde klippa rötterna också, så det får jag öva på.

Fredrik ville ha mig till Scrum-master för en del av spelprojektet på Avalanche, så det skall jag bli, men jag tänker dra nytta av Maria och litteratur. Hoppas att jag inte gör bort mig.

Hela veckan har jag känt mig påstridig och auktoritär utan att vilja vara det. jag vet inte om jag egentligen har några ledaregenskaper att tala om, men uppenbarligen lyssnar folk på mig eftersom jag kommer undan med att dirigera dem. Jag skall snart äta frukost, duscha och vattna min bonsai. Kom hem strax efter halv ett igårkväll på grund av planeringsmötet vi hade hos Anders och Tove. Jag var där från kl 4 på eftermiddagen, så det blev en del. Men nu är det dusch, kaffe och skriva som gäller.

Kort paus....

Idag har vi klämt ur allt vad kreativitet heter ur hjärnorna. Jag är rätt nöjd med en del av de idéer vi lyckades lista ut. Just nu sitter jag dock med ett lite klurigare problem, som kräver en hel del koncentration. Vilket jag inte har någon för tillfället, så jag tar en paus och bloggar istället.

Ikväll skall jag försöka få lite grejer ner på laptopen, för imorgon eftermiddag skall jag till Tove och Anders och fixa med workshops. Jag håller på att skriva på ett antal äventyr på en gång och hittade en jättebra resurs på Wizards of the Coasts hemsida, notes from the bunker heter den. Bra tips på hur man kan skriva och mycket praktiskt orienterat. Jag förlåter dem nästan för att de använder D20-systemet.

Dark Matter är i det närmaste klart, så snart hoppas jag hinna med att lägga upp lite på det i helgen. Jag hoppas också på att inte glömma min kamera för tredje gången i veckan och lyckas ta lite referensbilder. Egentligen skulle jag köpa en systemkamera bums, men jag väntar tills nästa månad. Slutet på Augusti innebär CSN-räkning och den är inte rolig. På något vis.

Men nu sitter jag som sagt och försöker får hjärnan att återupplivas och det har jag väl gjort i minst fem minuter, så nu är det dags att ta en Treo (det har varit huvudvärksväder hela veckan) och återgå till arbetet.

Snöskred

Lycka är att jobba på Avalanche. Lycka är att kunna använda hjärnan igen. Jag är lycklig! I alla fall för mitt jobb.

Annars har jag fått ont i handleden igen, så imorse fick jag skippa min obligatoriska morgonyoga. Det är lite elakt av handen tycker jag. Men imorgon blir det yoga igen. Det kan vara så illa att det bara är träningsvärk som ställer till det. Jag har ju aktat handen ganska mycket sedan den pajade på aikidon, så jag är starkare i vänsterhanden än höger just nu. Det går över hoppas jag. Axlarna blev glada över att få en liten paus också. Det är jobbigt att stå i nedåtgående hund när man gör den rätt. I alla fall är det jobbigt för mig.

Nu har jag hållit i yogandet i snart två veckor utan avbrott mer än en dag då och då, och det börjar bli en vana att kräla ur sängen vid femtiden och yoga i 20 - 30 minuter. Det är dessutom skönt, för man vaknar riktigt bra av det. Och jag känner inte att jag "måste" yoga när jag kommer hem på kvällen, för det är redan avklarat. Imorgon skall jag till jobbet lite tidigare och skriva ett nytt dokument, rensa lite bland anteckningarna och försöka få lite ordning på mitt huvud. har jag sagt att jag älskar att jobba på Avalanche? Inte?

Jag håller dessutom på att planera en happening som jag hoppas kommer att bli bland det bästa jag har gjort. Det blir ett lämpligt firande av mina tio år i konventssvängen. Och nej, det är inte SSK. Och för alla er som tycker att jag pratar skit om SSK så vill jag tillägga att nästan allt jag skrivit i min blogg är sådant jag redan påpekat för dem, men i mer diplomatiska ordalag. Det finns inget jag skriver här som jag inte står för.

Mer matt i lacken

Jag är matt. Jag har skrivit klart ett dokument idag, men nu har jag inte så mycket att göra och jag är trött från gårdagens möte med SSK.

Det är en sak att kunna bråka på folk, men man bråkar inte på folk om de 1. är fler än du och alla övertygade om att de har rätt, rätt, rätt 2. inte är intresserade av att lyssna på vad man har att säga.

Jag har pysslat med konvent sedan 1997. Jag har lite erfarenhet. Jag tror jag till och med har mer erfarenhet än de inblandade tillsammans, om man skall vara helt ärlig. Jag har jobbat med SolCon, SydCon, GothCon och ett litet mysigt konvent i Bara. Jag har varit på UppCon, SydCon, LinCon, BSK, CalCon, GothCon och otaliga andra små konvent runtom i landet. Man skulle kunna säga att jag har erfarenhet nog att ha skapat mig intuition. Och min intuition säger mig att Dieselverkstaden kommer att bli en katastrof. Min intuition säger också att den nonchiga attityd man har mot sina besökare, oavsett vilken typ av spel de ägnar sig åt är livsfarlig. Man kan inte förakta de man skall få pengar av. Man kan inte förakta de människor som man i alla fall på ytan vill ha dit och vill göra en spelhändelse för. Då kan man lika gärna lägga ner.

Jag har valt att inrikta mig på föreläsningar och seminarier på SSK, och det är allt jag tänker göra. Jag orkar inte bli upprörd i större utsträckning än så här.

Så min energi är utsugen, men jag skall försöka yoga bort mitt ryggont ikväll och sova ordentligt. Äta lite kanske. Jag glömde det igår. En kaka,och ingen lunch... Bra jobbat.

Dark Matter knatar på bra. Det är ett par smågrejer kvar att reda ut innan jag har ett scenario jag är nöjd med. Westernartikeln skall få sig en spark ikväll tänkte jag om jag orkar, och så får jag väl läsa lite mer dokument nu, och skriva långa listor. Helst innan jag planterar huvudet på tangentbordet och somnar i ett rus av... ja...

Utmattning

Mental utmattning hör till dagordninge, liksom en djup förundran över hur människor kan vara så naiva som de uppenbarligen kan vara... dagen b örjade dock jättebra med 20 minuter riktigt svettig yoga, blev bättre när jag åkte till jobbet och fick jobba på lite, och kraschade från och med 18.30 då SSK-mötet började. Det blir mer om det imorgon. Nu skall jag krypa ner i sängen och hoppas att jag inte drömmer om SSK...

Yoga!

Jag kunde inte yoga igår för min handled har varit lite svullen och tråkig ett par dagar, så jag tänkte att jag skulle låta den få en vilodag, men imorse kändes den bättre och nu på eftermiddagen har den varit helt "avsvälld" så jag körde ett 14 minutersprogram. Och det gick bra. Så jag körde en och en halv timme till med långsamma asanas. Nu mår hela kroppen superbra och handleden har inte sagt ett ljud. Strålande! Inte för att man behöver handleden för att stå på axlarna, men i vinyasa är det en hel del vilande på händerna, och jag var rädd att det skulle paja handleden. Men det gjorde det inte. Så hurra för min handled!

Nu skall jag duscha, försoffa mig vid köksbordet(!) och skriva klart mitt Dark Matter scenario jag började på igår. Outbreak heter det och handlar om utomjordiska virus, konspirationer och forskningsstationer i Mojaveöknen. Nästa äventyr blir förlagt till Sahlgrenska i Göteborg, eller kanske Karolinska i Stockholm. MAS i Malmö? humhum. Det skall i vilket fall vara lite "Riket"-inspirerat, men egentligen är det bara en ursäkt för att få se på TV-serien igen och att få skriva något som utspelar sig i Sverige. Jag borde nog skriva klart min "Stockholmstriptyk", men jag har fortfarande inte fått tillbaka lusten att Götterdämmera mig sedan jag blev dumpad av RM. Oh, well, jag överlever. Jag skall spendera lite tid på att göra en layout till mina äventyr också. En äventyrsmall. Med en djävulskattunge i ena hörnet.



Sedan har jag ju Mutantäventyret jag har skrivit på också. Om Åkes Gödbäver.

Dödens lammungar

Igår fastnade jag framför illusionisten och Pianisten. Illusionisten var en bra, men ganska förutsägbar Romeo&juliaesque film med Edward Norton som den store Eisenheim i huvudrollen. Rufus Sewell åkte dit på att göra en galen kronprins på kuppen. Stackars Sewell. Han har mer än skurkar i sig, men han får alltid spela halvgalen. Utom i Dark City förstås.

Sedan var det Pianisten med Adrien Brody. Väldigt hemsk film av Roman Polanski om Wladek Spielman, jude som bodde i Warszawa under andra världskriget. Det som gjorde att det hela fick extra tryck är ju att Roman Polanski själv levde i Krakow under den här perioden, så han har egna minnen från den tiden. Det var en välspelad, välberättad och riktigt berörande film. Säga vad man vill om Schindler's List, men den här grep verkligen tag om mig. Och den visar verkligen att det inte är svart eller vitt. Alla judar var inte helgon, och alla tyskar var inte djävlar. Jag tycker om den typen av distinktioner, för det visar på hur människan fungerar. Skall jag vara helt ärlig så vet jag inte själv hur jag skulle reagera om jag hamnade i en situation som många tyskar gjorde på 40-talet. Skulle jag verkligen vara ett helgon, eller skulle jag försöka att överleva, först och främst? Jag hoppas naturligtvis att jag skulle stå för vad jag tycker är rätt, men hur kan man vara säker?

Jag har blivit anklagad vid fler än ett tillfälle för att jag inte kan förutsäga hur jag skulle reagera på något, men jag hävdar fortfarande att allt handlar om situationer. Ingen människa känner sig själv så väl att hon kan avgöra precis hur hon reagerar i en viss situation, eftersom hon hela tiden växer och förändras. Och om hon inte gör det.. ja, då är det synd om den personen, för då står hon still i sin utveckling. I alla fall i mina ögon.

Den här inre diskussionen jag har med mig själv visar ju på hur bra filmen var, eftersom den väckte min hjärna. Apropå det så har jag verkligen kickstartat mitt skrivande nu när jag har börjat jobba. Kan det månne vara så att jag måste ha mycket att tänka på för att producera något? I vilket fall som helst skall jag fly lägenheten i en timme eller två snart, eftersom de springande barnen på våningen över mig driver mig till vansinne. Det är inte ofta jag får frid i mitt hus direkt.

WoW-nnui

Det är fler än jag som inte tycker om gameplayet i WoW.

Citerat från Slate magazine:
"WoW-nnui is a problem for Blizzard (the company behind Warcraft), but it's a bigger problem for the fans. Warcraft is such a towering success that other game makers, challenged with sinking millions into the field with a minimum of risk, are now compelled to copy it. Sure, a few companies have taken chances with nuclear wastelands and comic book superheroes, but skim the list of games slated for next year and you'll find a whole bunch of cranky dwarves and chain-mail bikinis. If Warcraft doesn't get any better, online games will be nothing but a kill-this, collect-that experience."

Vad var det jag sade när SWG gick åt pipan...

Moralens väktare

SPOILERVARNING! Jag kommenterar den sista Harry Potterboken i det här inlägget och den kommentaren kan potentiellt sett vara en spoiler för de som inte läst boken. Be warned.

Det känns som om jag lever i någon slags föråldrat moraliskt ansvarstagande, speciellt när jag läser den här artikeln i SvD som konstaterar att en anledning till att folk inte tankar hem prylar olagligt är att de är rädda att straffas. Vad är det för en jävla anledning att låta bli att utföra olagliga handlingar? I min värld följer man lagar därför att de är LAGAR. Inte för att man är rädd att bli bestraffad.

(För alla er som tycker "men den lagen är ju så korkad, varför skall man följa den för?" kan jag ju säga att jag också har mina favorithatobjekt i den svenska lagboken. En av dem är TV-licensen, som påbjuder att man skall betala TV-licens bara man äger en TV. Om man sedan inte använder den - tja, det har mindre betydelse. Även om jag ogillar den här lagen, så betyder inte det att jag inte följer den. Man kan protestera mot lagar utan att bryta mot dem.)

Men jag verkar vara ganska ensam om det. Jag känner mig föråldrad och knepig i sammanhanget. Det är något med min attityd som inte riktigt fungerar i dagens egocentrerade och självförhärligande samhälle. Därmed inte sagt att jag aldrig gjort något olagligt. Det har jag, men det är smågrejer om man jämför med gemene man. Och jag har ansträngt mig i efterhand för att göra rätt för mig. Tyvärr undrar jag ganska ofta om mitt benhårda ställningstagande egentligen har någon betydelse. Jag verkar vara den som förlorar på det. Om man undantar mitt samvete, som faktiskt mår ganska bra. Åtminstone vad det gäller olagliga aktiviteter.

Jag måste också - för att lätta upp det hela - berätta att jag träffade en manlig tuggzilla på pendeltåget imorse. Och det här var något i hästväg. Inte nog med att hans tuggande brusade som en mindre tsunami OCH att han lät alla i pendeltåget beskåda hans gomsegel. Hans käkar knäppte. Som en obehärskad nötknäckare vid juletid. Det var en konsert i äckliga ljud och visuella effekter. Till råga på allt satt han och färglade City med en bläckpenna under djup koncentration. Varför just det störde mig så groteskt mycket har jag ingen aning om, men det var väl en direkt följd av tuggandet. Jag gömde mig i iPod och bok så fort jag kunde, ety det var ingen direkt vacker syn, eller ljudupplevelse heller för den delen. Varför kan inte människor som tuggar tuggummi stänga truten? Är det SÅ svårt? Jag startar snart en website om det.

Lyckligtvis låg jag och läste igår mellan nio och halv elva på kvällen annars hade jag förmodligen begått mord. Två unga killar bestämde sig nämligen för att mecka med sina moppar just då. Under mitt fönster. Högljutt. Återigen, fattar inte folk att man kanske vill sova efter nio på kvällen? Eller skall jag bete mig precis som mina grannar som börjar möblera om efter åtta - nio på kvällen och slutar runt tolv? Fast jag börjar klockan fem på morgonen istället, då. Och spikar i väggar, dammsuger och flyttar soffor. Temat på dagens blogginlägg får väl betecknas som att jag inte anser mig passa in i den verklighet jag lever i. Jag är morgonpigg - hädelse!, laddar inte hem spel, musik, film och annat på olaglig väg - loser!, och jag anser att mina grannar (och andra människor runtomkring) skall visa hänsyn till andra människor och inte utsätta dem för brötiga moppemotorer eller tugga med öppen mun - föråldrat!

Harry Potter and the Deathly Hallows var förresten inte så där superbra. De två sista böckerna har känts genomhastade, och ändå har de bara blivit längre och längre. Men - och här kommer den potentiella spoilern - jag hade i alla fall rätt om Snape. Länge leve Severus! Min persoliga hjälte :).

Ja, just det. Jag läste ut Potterboken igår. Två böcker på två dagar. Nu har jag börjat på "His Dark Materials" av Philip Pullman, men den är lite längre och tar förhoppningsvis några dagar extra.

YAY! Faceball!

Yay! Idle animation och Tea with the Black Dragon

Jag fick mitt moheffapaket från Adlibris igår. Det innehöll "Tea with the Black Dragon", "Harry Potter and the Deathly Hallows", "Occult", "Freaks" och "His Dark Materials".

Jag plockade upp Tea With the Black Dragon för att den låg överst och läste ut den på två timmar. SÅ bra var den. Och ganska kort, men mest bra. Inte så att ploten var helt otroligt fantabulös. Det var mer språket som tilltalade mig. Som en lugn och trevlig testund. Drakar har alltid fascinerat, och den här boken handlade om en kinesisk svart drake som blivit människa. Fast det var inte huvudgrejen. Men den var i vilket fall mycket poetisk, långt mer poetisk än jag klarar av att vara för tillfället. Jag är slut i huvudet efter ännu ett marathonmöte på jobbet. Två egentligen. Ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Men det var bra möten och vi har fått en hel del gjort, så jag är nöjd och glad. För tillfället låter jag min kreativt överhettade hjärna ta en paus. Det är märkligt hur man fungerar. Jag har inte gjort ett smack (enligt min uppfattning - vissa skulle säga att tre artiklar och tre recensioner är ganska mycket) på semestern, men nu minsann, nu rusar hjärnan iväg och vill hitta på saker, så fort den är igångsatt, så fluffar den iväg. Typiskt.

Jag har börjat på Harry Potter. Än är det inga överraskningar, men så är jag bara på sidan 79 också. Den är nog slut tills imorgon misstänker jag. Då skall jag börja på "His Dark Materials". Jag har ingen aning om vad det är, bara att det är någon typ av konspiration i boken. Eventuellt är det en bra Etherscope bok. Det är nämligen ett boktips från antingen Dark Matter eller Etherscope, just nu minns jag inte vilket.

Jag har rensat bokhyllan och DVD-hyllan igen, så jag skall lägga ut nya auktioner på Tradera och på bokbörsen. Funderar på att sälja av mina små figgisar jag fick på GothCon och kanske Draimkort också. Rensa bland spelen. Men det är svårt att sälja sådant online verkar det som, åtminstone om man vill ha mer än en krona för det. Det är som att stå på loppis. Folk vill inte betala något. En man, kommer jag ihåg, ville pruta på en grej som kostade 1:-. Vad är det? Snålt eller bara en önskan att få saker gratis? Helsjukt.

Näe, åter till grottekvarnen. Bara en timme kvar till hemgång, och nu har jag ju fått en paus.