Är du människa?

Med anledning av Herr Klokboks och Gnällspiks bloginlägg rörande den tyska undersökning som visar på att människor ändrar sitt beteende efter de förutsättningar som finns - den auktoritet som finns - så känner jag mig tvungen att dra paralleller.

Den första parallellen tänker jag dra till Stanley Milgrams lydnadsexperiment. Det visar på att i ett visst klimat kan man godta vilket beteende och uppträdande som helst och man rättar sig efter auktoriteter. Se på Abu Ghraib. Där uppmuntrades grymhet och sadism - och enligt vissa uppmuntrades det ifrån auktoriteter med höga befattningar. Att det ens upptäcktes beror på att bilder togs på övergreppen.

Men det är inte det jag är ute efter i det här fallet. Det jag vill påpeka är att man ändrar sitt beteende om auktoriteter säger att man skall ändra sitt beteende. Och det finns ingen högre auktoritet än staten. Möjligtvis Gud, om man tror på honom.

Man fogar sig därför att staten säger att man skall foga sig. Man ändrar sitt beteende därför att staten säger att man skall vara försiktig med hur man uttalar sig, och med vem man pratar. Det blir ett samhälle som präglas av fruktan.

Den andra parallellen jag tänker dra är till filmen V för Vendetta. Människor i det samhället lever i en ständig fruktan och under ständig övervakning.

Att rädslan inte är en total fantasi börjar redan bli tydligt i Tyskland med tanke på resultatet av den undersökning som gjorts.

"Visst," säger du säkert, "men det är ju så små skillnader. Och 48% VILL ju bli övervakade, vad är det för fel då?"

48% vill bli övervakade därför att de är rädda, och för att staten har sagt att det finns anledning för dem att vara rädda. Staten har sagt "det här kommer att hjälpa er att inte vara rädda", men snarare piskar statens beteende upp människors rädsla ännu mer, utan att någon ifrågasätter, eller ens vill ifrågasätta.

Jag återkopplar till Milgram. Inte EN ENDA av de deltagande ifrågasatte experimentet. Inte en.

Det är viktigt att vi vågar ifrågasätta. Det är viktigt att vi värnar om vår integritet, särskilt i dagens samhällsklimat. Rädslan finns redan. Vi behöver inte spä på den ytterligare.

Intressant?

Andra bloggare om:
FRA, övervakning, reflektioner, makt, Gnällspik, Klokbok

EDIT: Google liknar redan Sverige vid en diktatur, så vi är väl på väg ditåt. Kina nästa? (Tack till Klokbok för länken)

18:e juni, inte 17:e

Lite missar i informationskedjan har uppstått. Manifestationen mot FRA-förlaget äger rum den 18:e juni, inte den 17:e som budkavlen tidigare påstått.

I övrigt verkar den massiva tystnaden runt FRA äntligen ha gett med sig. Nu kliver till exempel f.d. Säpochefen Anders Eriksson fram i DN och är starkt kritisk till förslaget, och det verkar även som att bloggarna runtom i landet fått gehör för sina åsikter.

DN har också låtit läsarna komma till tals i frågan. De flesta verkar rörande eniga om att hädanefter är det brev som gäller. Eller som Klokbok citerade ur Johnny Mnemonic av William Gibson:

“If they think your crude, go technical. If they think you’re technical, go crude.”

Jag som själv är rätt förtjust i att skicka brev blir ju naturligtvis glad, men min önskan om mer IRL-post är knappast en bra grund till att rösta för förslaget.

Nu när datumen är utredda, så är det dags att återgå till rapportering om rollspel och annat ointressant.

Intressant?

Andra bloggare om:
Ansvar, budkavle, DN, Klokbok, lagförslag, FRA, övervakning

EDIT: I övrigt rekommenderar jag ett besök hos Gnällspiken.

När det går åt skogen...

... så går det åt skogen med besked. Jag skulle ha varit på Riksmötet (Sveroks riksmöte) men jag blev snopet nog sjuk. Igen. Trots förebyggande åtgärder som yoga och vitaminer har jag ett immunförsvar som tydligt säger ifrån när jag inte trivs. Nu säger det täppt näsa (fast inte så farligt) yrsel, feber och allmänna frossbrytningar.

Så istället för att sitta och argumentera för eller emot så skriver jag svar på Klokbokens tal.

1. Hur länge har du bloggat?

Sedan 1873, på hösten. Nä... Någonstans runt 2006 började jag blogga på last.fm och flyttade sedan över till mySpace och sedan till blogger och se... nä, vänta, här är jag ju fortfarande.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?

Exhibitionistiska pälsängrar!

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?

Äsch... Jag kan inte svara... Han står bakom mig...

4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?

Wow, vad jag skriver mycket om tuggzillor...

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?

Gnällspik, Herr Klokboks Kollektion, Mimmis blogg, Tomas blogg, Rosa Fluff, Bibtech 142... Många?

6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?

Erh... Vänta, jag skall plocka fram excel.... erh... Hm... Ge mig en bra definition på det där först?

7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?

Isabella Lund

8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?

Det finns inga bloggare jag har hittat som är lika mig.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?

Min ömma moder kan hålla koll på mig, liksom mina inte fullt lika ömma syskon. Vad de tycker det vet jag i och för sig inte... Faderns fru ansåg mig vara lite väl öppenhjärtlig. Min älskling bloggar själv (och gö det bra) så jag förutsätter att han tycker det är okej. Annars misshandlar han väl mig tills jag slutar.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Inte en jäkla aning. Det kan jag inte svara på. Det här är ju ett snapshot.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vare i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?

Nej. Precis!

12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?

Sex. Eller vänta, det har jag bloggat om. Kärlek. Eller vänta, det har jag bloggat om. Min relatio... nä. Jag hänger inte ut folk jag inte tycker om, och jag skriver inget i bloggen som jag inte är beredd att säga till dem öga mot öga. Jag försöker vara konstruktiv, utom när det gäller snorkfröknar, tuggzillor och spottkobror.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?

Eftersom jag bara har typ tre läsare så vet jag inte vem det skulle vara jag bekräftar, så nej...

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?

Absolut inte! Däremot kan man lära sig lite om hur personen i fråga tänker och tycker. Och hurdant vokabulär de har. Vilket skulle visa sig vara ödesdigert för min del...

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?

Jajemän. Men inte via min blogg, via hans blogg.

16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?

Definitivt. Älsklingen brukar hamna på en parkbänk med en pappskiva som det står "ge mig ett bloggämne" på runt halsen och ett visset anteckningsblock krampaktigt fasthållet i näven. Sedan finns det ju Alex Schulman. Han borde kanske inte få finnas överhuvudtaget, men juryn beslutar sig ännu om det är befogat att avliva honom.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?

Haha, varför det?

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?

Nja, det skulle väl vara det där onomatopoetiska inlägget jag gjorde för ett tag sedan. Det resulterade i en pojkvän. Men nej, jag ångrar det inte, snarare tvärtom.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?

Jag tror inte på nackdelar, om det inte är min älsklings nacke och hans nacke är en fördel.

20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?

Tror du som har formulerat frågan att du kan lägga orden i en mening i rätt följd om två år? Näää... Kanske. Om det fortfarande känns angeläget.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?

Klart vi inverkar. Det finns ju för fasen redan en bloggkultur. Alla företeelser påverkar verkligheten.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?

Ömma fingertoppar och ångest.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?

Kärlek?

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.

Varför det? Det känns omotiverat :)

Syns du inte, finns du inte

För ett tag sedan utmanade jag Gnällspik, Klokbok och Rosa Fluff om boktips som skramlar om det i hjärnan på dig.

Klokbok och Rosa fluff svarade (bägge med mycket bra inlägg, vill jag påpeka. Rosa Fluff fick mig att kolla ett flertal bloggar jag inte kände till sedan tidigare). Det som slår mig som intressant i sammanhanget är att Klokbok tillskrevs idén om utmaningen rätt så omedelbums.

Jag har funderat lite på det där. Är det många idéer som rör sig runt i blogvärlden som helt plötsligt byter upphovsman/ -kvinna?

Beror det månne på hur synlig man är?

Själv är jag i det närmaste osynlig, har jag fått veta. Och även att jag bör pinga blogportaler av hjärtans lust. Nu är mitt hjärta inte särskilt lustfyllt, snarare är det som tidigare nämnts av sten, men jag har börjat pinga. Kanske för att inte bli av med fler idéer, kanske för att jag tyckte om min utmaning och tyckte om att se hur den rörde sig genom blogvärlden och dessutom fick många bra boktips på den.

Nåväl. Jag har egentligen ingen prestige att förlora. Eftersom jag inte syns, och därmed heller inte egentligen finns.

Jag spenderade två timmar med att laga mat och diska igår. Påminn mig, nästa gång jag vill laga mat, om att jag inte är den husliga typen, att jag inte tycker om att diska och inte om att plocka. Jag köper färdig mat av en orsak. Jag vill inte slösa min tid framför spisen eller vid diskbänken. Påminn mig om det. Dessutom kan jag inte laga mat. Det blir aldrig bra.

Dagen har utöver ett jävla massa diskande gått åt att läsa klart Pappersväggar och en bok om idéer. Nu har jag börjat på Andreas Romans "Vigilante". Än tycker jag inte att den är så värst upphetsande, men jag antar att det kanske ändrar sig. Det blir ytterligare bokrecensioner på "djävulskt beläst" efterhand.

Jag beställde också Coriolis, som är Järnringens nya science fiction-rollspel.

Jag funderar också på varför det finns så få kvinnliga konventsskribenter. Och varför det finns så få kvinnliga rollspelskonstruktörer. Tove Gillbring, Gunilla Åkesson - vilka fler? Emma Wieslander? Satu Heliö? Men ingen utav de två sistnämnda är konstruktörer, även om de är spelteoretiker och skriver mycket om det.

I konventskretsar är det lättare att hitta kvinnor. Anna, som är chef för GothCon till exempel. Frida och Lena som är rollspelsansvariga på Stockholms Spelkonvent och så vidare. Sedan har vi ju en hög Sverokaktiva tjejer. Men inga konstruktörer. Finns det några kvinnliga brädspel- eller kortspelskonstruktörer? Sus Magnusson kanske? Hmm.. De flesta är akademiker och inte involverade i praktisk speldesign. Karin och Bobbi på Ozma kanske.

Vad är det som avskräcker? Vad är det som lockar? Jag får skriva en artikel tror jag. En till.

Intressant? - hmmm kanske?

Andra bloggare om:
ozma, rollspel, , spel, speldesign, utmaningar

Torrboll

Mitt huvud känns som en torrboll. En sådan där grej med fuktabsorberande medel som stod i sommarstugan och i båten och spred sin... inte stank, men lätt störande doft. Som torrt papper med en anstrykning av mögel, eller kanske... gammalt havrefras?

Så nu när jag tänker efter så känns inte huvudet alls som en torrboll. Utan som en torrboll luktar. Frasigt, skört papper med en anstrykning av vita myceler, eller möjligtvis ett paket havrefras som stått öppnat i ett par månader.

Jonas Thente håller på att ge upp. Det tycker jag är tragiskt, för han skriver bra och vasst om allt möjligt. Samtidigt förstår jag honom och hans desperation, för han är inte den enda som misstänker att folk börjar bli mer korkade. Och behöver mer lättsmält föda.

Men jag tror att om man inte utmanar intellektet, så kommer det heller inte att växa. Personligen skulle jag rasa mot de som säger att "vi", folket behöver mer lättsmält föda. Jag vill uppmana alla bloggare att tipsa om minst en bok som drar i hjärnan, formar om den och stukar till den så att den växer. Minst en bok som har fått DIG att haja till, ta tag i omslaget och kämpa dig vidare. Mental styrketräning! Utmana dig. Utmana MIG! Ge mig ett tips som heter duga! Få mig att ramla omkull av glädje i det att boken jag läser får mig att knåda de små grå!

Själv tänker jag tipsa om två böcker. En skönlitterär och en "faktabok".

"Against the Day" av Thomas Pynchon
"Gödel, Escher, Bach" av Douglas Hofstadter

Båda tog tid att läsa, men var värda varje ord på sidan, varje begrepp som var mig främmande och varje formulering som ställde mig på högkant. Jag har inte så många bloggkamrater att utmana, men jag utmanar Klokbok, Rosa Fluff och Gnällspik. Och hoppas att de lyssnar. I annat fall utmanar jag Klokbok att utmana vidare :).

EDIT: Jag ÄR verkligen en nörd!