Feberdrömmar

Natten spenderades med yrsel och feber. Det är något som inte riktigt stämmer någonstans, uppenbarligen. Men jag mår bra nu, så det var ett kort anfall, men medan det varade fick jag gå upp och sätta mig i soffan ett par timmar, med resultatet att jag är trött idag igen. Och då gick jag ändå och lade mig i hyfsat god tid. Mina sömnstörningar börjar övergå i sömnproblem. kanske skall be om hjälp för det där?

Armarna är mycket riktigt ömma ända upp över armbågarna och det gör ont att ens tänka på att någon skulle greppa mig runt underarmarna idag. Jag hade funderingar på ett tredje pass aikido under aftonen, men jag får nog skippa det om jag skall komma levande iväg till San Fransisco. Det ligger en tjock utgjutning under huden på vänsterarmen strax nedanför armbågen, och den har börjat ge en viss blåaktig ton åt huden, men jag misstänker att den förblir osynlig en sväng till innan den blommar ut i härliga höstiga grönblånyanser. Jag kan bara tänka mig vad som skulle hända om jag hamnade i en rättsmedecinares händer. Undrar vilka slutsatser de skulle dra av min svårt blåblommiga kropp? Nåja, det har mindre betydelse eftersom jag definitivt inte avser att bli mördad just idag.

Vilket får mig att tänka på en mycket bra bok av Mary Roach som heter "Stiff -The Curious Lives of Human Cadavers" som tar upp en hel del om vad som kan hända med ett lik när man skänker det till forskningen. Vilket jag har alla intentioner att göra. När jag är död har jag knappast användning för min kropp längre.

Smålänningen höll på att paja ftp:n idag. Givet att det förmodligen berodde på att jag flåsade honom i nacken, men det krävdes en djävulskattunge för att få honom att fatta hur man lägger upp prylar, egentligen :). I och för sig var det nog mer av ett samarbete, men det är alltid kul att retas med honom och hans "hottness". Hanhjälpte mig dessutom att hämta fika. Snäll smålänning. Men jag misstänker att det kom av en rent personlig fikasugenhet.

Jag var dessutom tvungen att motstå en stark kramimpuls vid lunch idag. Smålänningen och Karlsta' pöjkarna satt i köket och åt och såg så gosiga ut att jag näst intill fick tvinga mig att inte kasta mig över dem allihop i en kramorgie. De är så duktiga och smarta och det är så skönt att ha dem på kontoret. Så det var en ren professionell önskan att kramas som överföll mig, men så får man ju inte göra!

Min CM kompanjon som varit borta och fött barn är tillbaka nu. Med energi och glädje och det är jätteskönt. Jag har känt mig lite ensam i mina göromål. Om vi är två kan vi kanske dela på tjatet.