Uppdatering de senaste X dagarna

Skriver live & direct från GDC. Har sammanställt en liten post för att täcka samtliga dagar fram till nu. Läs och njut, det gör jag.

Lördag:

Klockan är 22.34 och utanför har precis någon tutat från sin bil. Eftersom jag ligger och sover betyder det här att jag yrvaket sätter mig upp och tänker "åh nej, jag har missat taxin!". Det hade jag ju inte, men efter det uppvaknandet i 160 km/h kan jag inte somna om. Eller snarare så sover jag i korta, ryckiga perioder. Som att min sömn inte var dålig nog.

Söndag:

Vaknar 3.35 och tänker att jag lika gärna kan gå upp eftersom klockan står på 4.00. Duschar och packar ner min laptop, sedan vankar jag av och an lite. Äter ingen frukost för jag har två flyg att åka med idag, och jag vet att man brukar bli matat på dem, så jag skippar allt vad mat heter.

4.40 anländer taxin, med en taxichaffis som uppenbarligen borde byta yrke. "oj" säger han strax utanför Tumba."Jag måste tanka. Har du bråttom eller?" Vad svarar man på det? "Ja, din idiot, jag beställde taxin så att jag skulle ha lite tid ute på flygplatsen, men att välja mellan att inte komma dit alls eller att komma ett par minuter försent... vad tror du?". Sedan funkade naturligtvis inte kortläsaren i taxin så jag fick gå och hämta pengar. Som att det inte var nog höll tokstollen på att köra iväg med min väska, men jag hann banka på fönstret innan dess. So far so good. Incheckad hela vägen till San Fransisco, inget bagage förutom handbagaget och trött som en urtvättad iller bordar jag planet till Frankfurt.

Jag hamnar bredvid en liten tant som skall till Indien för någon behandling. Hon är också mycket nervös och pillar hela tiden på min ärm för att försäkra sig om att jag är kvar. Tanten frågar en massa hela tiden, och trött som jag är försöker jag ändå vara trevlig. Hon är trots allt nervös.

Så kommer frukosten. En sketen macka... Flygplansmacka... Nåja, tänker jag, det måste ju finnas lite tid på Frankfurts flygplats att äta frukost. Men se det gjorde det inte. Planet blev ju försenat... Det hade man kanske kunnat räkna med. Så även om jag slapp springa á la Heatrow, så fick jag ingen tid över att äta, eftersom säkerhetskontrollen tog sina dryga tio minuter, och då hade planet redan börjat borda.

Tack och lov sitter jag vid en vägg, och för er som aldrig flugit economy till USA (11 - 14 timmars flygning) så rekommenderar jag det varmt. Man kan sträcka lite på benen och man behöver inte väcka hela raden med passagerare för att komma ut. Hela passagerarlistan har bordat, men tydligen så bröt Lufthansas check-in och boardingsystem ihop precis när vi gick ombord, så de måste göra en manuell check. Med resultat att två passagerare får gå av och deras bagage letas upp. Vi blir ca 45 minuter sena innan vi kan lyfta.

Vid den här tidpunkten tänker jag att det kanske vore trevligt att ha någon slags pipmojipp i väskan. Ungefär som man har i billåset. Tryck på en knapp "pipip" så hör du vart din väska befinner sig. Eller kanske en radiosändare så man kan lokalisera väskan, ungefär som man har i stora lager. Nåväl, det får bli en produkt för ett senare tillfälle.

Väl uppe i luften serveras juice och... kringlor?! Ah... Lunchen kommer strax, vad bra... Förutom att vi naturligtvis åker in i ett område med kraftig turbulens. Jag somnar av att planet skakar och hoppar som en ledsen kanin, medan mina medpassagerare sitter och håller sig i stolskarmarna med något glasartat i blicken. En av dem i alla fall. Den andra har somnat hon med. Tack och lov, för när hon är vaken låter det ungefär som om hon försöker inhalera en mindre förpackning av grönt slime. Hon är även intresserad av sitt öra och undersöker det med god vigör. Resultaten torkar hon av sig på sin jacka. Inte helt disktret, men jag anar att hon inte direkt bryr sig om vad andra tycker. Speciellt inte när hon bäddar på min axel med sin flygkudde. Men det kunde ha varit värre. Jag kunde ha haft herr armbåge på bägge sidor. Som tur är är herr armbåge bara på en sida om mig. Han försöker med våld att slå upp ett hål i sidan på mig, särskilt när han äter. Resultatet är att jag nästan får en kopp kaffe i knät, det hamnar på brickan istället och att jag blir mordiskt inställt till polacker i stickade tröjor på väg till San Fransisco. Jag löser problemet med att luta stolen tillbaka, sänder ett kort "förlåt" till tomten bakom mig och ser till så att herr armbåge inte kan skada mig längre.

Lunchen kommer ungefär en timme senare. De har ingen kyckling över så jag måste äta pasta. Nåja, det funkar det med. Sedan blir det ingen mer mat förrän strax innan vi landar, och då har jag varit i luften i drygt 14 timmar.

Jag anländer på San Fransisco international airport kl 22.15 svensk tid. Att ta sig in i landet går förvånansvärt smärtfritt. Allt går på räls och snart står jag utanför och väntar på taxi. Solen skiner, det är 20 grader varmt, om inte mer och jag är i San Fransisco. Taxichaffisen är hur trevlig som helst och pratar på hela vägen. Tur det, annars hade jag somnat som en gris. Till och med hotellet jag kommer till är helt fantastiskt, med nackdelen att jag inte kan vara uppkopplad eftersom det kostar skjortan. Vanligtvis finns det WLAN på GDC, så jag planerar att ta med mig burken dit och uppdatera alla er därhemma med mina äventyr.

Väl på hotellet tar jag en dusch (tack gode Gud för duschar!) och packar upp. Slänger in alla prylar i kassaskåpet och tänker - nä, klockan är bara två här... ingen idé att sova än.

Så innan jag somnar tar jag mig till Moscone West som ligger ca 15 minuters (om inte mindre) promenad från hotellet jag bor på. På vägen passerar jag bland annat SAKS, Virgin Megastore och Apple Store. Mitt emot sammanträdeshallen ligger en enorm biosalong, så jag tänker definitivt passa på att gå på bio om jag inte är helt utmattad. I samma byggnad finns även en seriebutik och en GW shop. Lyckan är total. När jag anländer till Moscone West står det redan ett hundratal nerdar i kö, men jag har inget annat att göra, jag är trött och jag tänker att jog borde hålla mig vaken lite till, så jag förregistrerar mig, så slipper jag göra det på måndagen. På vägen tillbaka försöker jag hitta en ATM, men det måste vara ont om dem just där jag är. Jag kommer upp till hotellrummet, och nu slår jetlagen till på allvar. Jag är hungrig, men i påsen man får från GDC ligger en paket jellybeans. Jag äter den och snor en snickers från minibaren (förlåt Pernilla!) och sedan somnar jag som en stor hög på sängen. Klockan är nu runt fyra lokal tid, och way beyond my bedtime svensk tid.

Måndag:
Jag vaknar vid femtiden på morgonen, lokal tid. Det låter en hel del runtomkring av staden, men det är något jag snabbt vänjer mig vid. Idag skall jag gå på en tutorial hela dagen, kanske lyckas klämma in en föreläsning på GDC-Mobile innan dess. Jag tänker ge mig iväg härifrån runt 8-tiden, och innan dess skall jag sitta och pyssla lite med egna grejer. Tanken är att försöka förmedla lite kunskap indirekt från mig till mina arbetskamrater. Dagens ämne är "Do-it-yourself Usability". Förhoppningsvis sägs det något jag inte redan är bekant med. Man kan alltid hoppas i varje fall.

Jag väntar även spänt på att Babsi skall höra av sig, men jag vet inte när hon har tänkt landa i San Fransisco.