Visioner!

Jag var med i någon slags intervju idag. Det gick ut på att grilla mig om diverse olika spelrelaterade frågor. (näe, mamma, jag vet inte när den är färdig...)

Jag kan avslöja att jag förmodligen gjorde bort mig, men med stil!

Vi inledde ganska mjukt med hur jag kom in i branschen (rollspel! Det kan aldrig gå fel... skyll på rollspel!), och hur min första vecka var. Och den, mina damer och herrar, var helt fantastisk. Jag fick träffa en hel hög mycket trevliga människor som jag inte alls skulle ha något emot att fortfarande ha kontakt med, men de är så upptagna de jävlarna. Begåvade är de också. Och kreativa och fantastiska på så många sätt att jag inte vet hur jag skall kunna förmedla det. K-A, Ludde, Paul, Willysson, Mike, Alptun jag menar er! Om ni nu någon gång i värdshistorien skulle få för er att läsa min blogg, så vet att det var ni som gav mig den absolut bästa introduktionen till spelbranschen som man någonsin kunnat få. Och den coolaste arbetsskadan (SoulCalibur-tumme, någon?) jag någonsin haft. Om man nu kan tala om arbetsskada när skinnet under tummen spricker på grund av att man har tryckt för hårt och för ofta på en knapp.

Sedan var de naturligtvis tvugna att fråga om den sämsta upplevelsen jag har haft. Jag vet inte vad jag skall säga riktigt. Men det handlade om att få berättat för sig att "du har inga programmeringskunskaper, alltså är du helt värdelös som speldesigner" och att "det enda vi hatar mer än designers är QA testare". Jättekul. Det allra roligaste i sammanhanget var att få veta att man hade en "dålig" attityd på utvärderingssamtalen. Och att man tog allt personligt. Tro fan det när utvecklingsteamet GJORDE det personligt. Jävla muppar hela högen. Nåja, jag har kommit undan dem nu. Det känns bra.

Vad är det bästa med branschen. Kreativiteten! Skaparglädjen! Möjligheten att hitta nya avenyer! Forskningen runt speldesign! EMOTIONS IN GAMES! Det sämsta? Inavlet. Det totala fokuset på bara en sak. Spel, spel, spel. Gå ut lite och lägg er i naturen! Gå på museum! Öppna en bok som inte handlar om programmering! LEV LITE!

Vad vill jag göra för att förändra branschen? Jag gör vad jag kan. Kvalitet framför ett stort namn. De små företagen är ofta mer måna om lite mer experimentiell gameplay än de stora. Jag väljer det jag tycker är bra, och jag är bra på att analysera spel, utvärdera, kritisera... Så ni kan lita på att det jag väljer är det bästa som finns på bordet.

Varför är jag kvar? Jag är storhetsvansinnig. Jag berättade om min innersta dröm. Jag berättade om det där spelet jag vill göra som får spelaren att transporteras till en annan plats, en annan tid och när han eller hon slutar spela säger "wow, vilken grej", och verkligen menar det. Jag vill skapa under. Jag vill orsaka trafikstockningar i spelvärlden. Jag VILL så mycket, men kan så lite...

Så tog det slut. Jag babblade på så mycket... Men jag måste ju få utlopp för min obändiga entusiasm på något sätt. Den finns ju där, min passion för spel. Det är bara det att det jag visionerar om är något helt annat än det spelbranschen vill ha.

Jag fick min andra intervju idag. Mindre än 24-timmar efter att jag skickade alla mail har jag fått två kallelser. Två av tre är inte dåligt. Får väl dra i mina danska kontakter också, och Malmö vore inte helt fel igen. Men jag avvaktar tills jag vet hur det går med allt.

Idag skall jag dessutom våga mig iväg till Aikidon, även om halsen fortfarande river. Två och en halv vecka sedan sist. Undrar om de kommer ihåg mig...Och om det är någon där alls... Nåja... Jag får se hur mycket jag orkar. I värsta fall bryter jag innan passet är slut. Men det skall väl förhoppningsvis inte behövas.

Imorgon blir det mycket party, mycket möten och sen kväll. Det blir möte med Tina på förmiddagen, lunch med Staffan (STAFFAN! JAAA!) och seminarium om spelbranschen på Kulturhuset vid tretiden. Vid sju är det dags för releaseparty på Nordic Light Hotel (PS3) och därefter blir det bums i säng. Jag kanske skall tillägga att samtliga de här tillställningarna är obligatoriska för att skaffa kontakter. Och jag skall fiska lite på egen hand också.

Jag väntar på ett mail från Alessandro också. Jag grillade honom rejält om hans doktorsavhandling som handlar om känslor i spel. Har redan beställt en bok om spelpersoner, om hur man designar dem och hur de kan hjälpa spelaren att leva sig in i spelet.

Men Alessandro påstår att man skulle kunna (och att han har) skapat en situation för spelaren. Att han och hans team gjort det möjligt för spelaren att uppleva en specifik känsla - åtminstone var det så jag tolkade honom. Då dyker naturligtvis åtskilliga frågor upp. Som till exempel hur man försäkrar sig om att spelaren hamnar i rätt känsloläge när spelet sätter igång. Det finns mängder av vedertagna verktyg för det (cutscenes, scriptade ickespelarpersoner osv osv) men det verkar som att han har andra sätt att åstadkomma det på, och jag vill veta vilka de är. För min del handlar det också om att spelaren kan leva sig in i rollen han eller hon skall spela. Det får inte bli någon slags ostskiva ovanpå upplevelsen. Du skall vara mitt i brödet! Rätt i mackan! Den personen det händer med, inte någon som står utanför och tittar på. Om det handlar om situationer som är mer abstrakta är det mycket lättare att få spelaren att leva sig in i spelet. Panik till exempel (Tetris, någon?) är ett bra exempel på det. Men i den diskussionen vi hade på GDC handlar det om återskapandet av historiska situationer.

Jag hoppas jag får svar. Annars får jag fundera ut allt det där jag undrar över själv.

Nu är klockan snart fem, jag är trött och har två timmar kvar innan jag skall åka och tre timmar kvar innan passet drar igång. Kanske borde äta något... Humhum... Näe, that's all she wrote.

C'ya on the flipside!