The Love Song of J. Alfred Prufrock

Jag sitter på jobbet och har just blivit kär i T.S. Eliot. Jag har inte varit direkt förälskad i honom tidigare, men nu har jag fallit som en sten. Jag har nämligen läst "The Love Song of J. Alfred Prufrock". Mer än en gång. Och varje dag sedan jag hittade den.

Kan man alltså bli förälskad i ett textstycke. Jag förtydligar - JAG kan bli förälskad i ett textstycke.

Läs!
"Let us go then, you and I,
When the evening is spread out against the sky
Like a patient etherised upon a table;"

Vem annars skulle likna skymningen vid en sövd patient? Det är så fantastiskt.

Slutstrofen fick mig nästan att gråta.

"We have lingered in the chambers of the sea
By sea-girls wreathed with seaweed red and brown
Till human voices wake us, and we drown."

Hela stycket kan man hitta här: The Love Song of J. Alfred Prufrock

Jag måste ju erkänna att jag har en förkärlek för det engelska språket. Ibland undrar folk hur jag kan tala så bra engelska som jag gör, men det är väl egentligen ingen hemlighet. Jag läser på engelska, hellre än svenska, jag pratar när jag får tillfälle och med jämna mellanrum tänker jag även på engelska. Kalla mig galen...

Men nu är det dags för mig att lämna de här funderingarna, och se till att få lite gjort.