Slutet på dagen och This is Living!

Jagh ar precis kommit hem från ett jämla tråkigt releaseparty. Varför envisas de med att ha alldeles för hög musik? Jag fattar inte... är det för att man skall slippa prata med varandra?

I vilket fall som helst hade de en viskande röst på röda mattan utanför som mumlade något vilket visade sig vara "This is Living". Kul. Jag vet inte. Det satt en tjej i bikini i taket också. Varför det? Var var killen i speedos? *morr*

Innan dess var jag och Sara på ett seminarie som inte gav så mycket. Jag har uppenbarligen kontakter i fel ställen i branschen. Nåväl.

På vägen ut sprang jag på Bea S som jag inte har sett på 12 år. Vi har växlat visitkort och skall fika någon gång snart. Vi får väl se. Men det var kul att se henne. Hon är lika galen som alltid.

Apropå gamla vänner så åt jag lunch med Staffan som jag kände i gymnasiet, och som jag inte sett på sju år. Vi har lovat varandra att knyta ihop kontakterna igen. Vi trivs ihop. Han är fortfarande ihop med samma person som han hittade på universitetet. Elva år! Vilken grej... Wow...

Själv har jag cementerat min vision ytterligare. Och jag har läst artikeln som Alessandro skickade, som egentligen bara bekräftade en massa misstankar jag har haft ganska länge, men nu har jag referenser till dem också. Skall förnya mitt läsande känner jag. Det inspirerade att andra har haft samma tankar som jag.

Men nu skall jag spela ett par låtar på Guitar Hero II, formulera ett snazzigt svar till Alessandro med lite feedback - artikeln var bra, men den hade lite brister (tyckte petiga jag) - och sedan skall jag sova. Nattinatti.