Lördag i San Fransisco

Nu börjar snart min långa promenad genom San Fransisco, som i princip kommer att bestå av shopping. Men inte för mycket shopping, eftersom jag måste kunna packa det också.

Jag är mindre melankolisk idag, eftersom jag lyckades köpa en helt fantastiskt bra film att bota mig med. "Till Human Voices Wakes Us" heter den och är helt underbart - just det - melankolisk. Ibland måste man dosera sig med samma sjuka som slagit till i huvudet på en.

Det är sju timmar jag skall spendera med att trava runt stan, äta, shoppa och fotografera. Som tur är är det solsken och förhoppningsvis blir det tolerabelt varmt under dagen. Jag skall lägga upp lite bilder från SF på Flickr senare hoppas jag. Eller på min egen hemsida.

Jag tänkte trava genom Chinatown också.

Jag tror ibland att det som gör mig mest rädd ofta är det som är bra för mig. Det är ett återknytande till den där trygghetsgrejen igen. Jag gick på två hela fester i veckan. Bara det i sig är rent fantastiskt. Det händer inte ofta. men samtidigt hade jag ju inget annat att göra, så vad gör man när man är ensam i San Fransisco? Man måste prata med folk. Mitt problem är väl att om jag träffar någon som verkar intressant så vill jag hålla kvar vid den personen, inte släppa iväg dem och aldrig se dem mer, för det är så sällan jag gör den kopplingen. Nåväl. Jag får överleva även den här gången. Alla tomma mjölkpaket i världen... Det är ingen idé att gråta över dem.

Klockan är halv åtta på morgonen, och jag skall packa allt jag har packat upp, ladda batterier och se till så att jag har något att roa mig med på vägen hem. Det blir nog Hard Candy och om batteriet räcker, Marie Antoinette. Musik. Köpte Becks nya skiva. Det skall bli skönt att komma hem igen.