Nattliv

Den här bloggen antyder inte alls vad vissa kommer att tro att den antyder. Den handlar nämligen om ett nytt fenomen i mina drömmar. Inatt vaknade jag av att jag grät. Det har jag aldrig gjort i sömnen tidigare.

Spännande! Det värsta är att jag inte kommer ihåg varför jag grät, bara att jag vaknade med puffiga ögon och en blöt kudde. Först fick jag för mig att jag hade dräglat, men det visade sig vara tårar.

Så idag kommer jag att spendera dagen med att försöka komma ihåg vad det var jag drömde och varför det gjorde mig ledsen (eller glad!) nog att gråta.

Av den ovan återberättade händelsen kan man som läsare även dra slutsatsen att natten inte förflöt utan avbrott. Jag vaknade tre gånger inatt, men jag känner mig ändå rätt pigg idag. Det är fredagsöl på jobbet och jag skall verkligen försöka stanna kvar och inte bli helt stissig över att jag inte känner alla dessa människor. Eller så flyr jag som vanligt. Eller så sätter jag mig på café och hoppas på att livet kommer till mig och inte bara passerar förbi, som det alltid brukar göra.

Den största nackdelen med att vara en person som analyserar, tar ett steg tillbaka, håller sig undan, är att man aldrig riktigt är med i händelsernas centrum. Alltid ett steg utanför, ett steg bakom. Åskådare.