När det går åt helvete...

... så gör det det i alla fall så att man märker det.

Igår var ingen rolig dag, den var instabil, det var Kaos, det var mer kaos, det blev inget gjort efter kl 12.00 på dagen och jag mådde mindre bra. Tills jag åkte hem och ägnade mig åt meditation på tåget. Jag var trött, eländig och ville bara sova, men istället åt jag middag, som jag inte gjort på ett par dagar, jag spelade Guitar Hero och röjde upp min lägenhet. Allt röjande är förresten mer ett tecken på att jag behöver städa hjärnan än att jag behöver städa lägenhetern. Jag märkte ingen skillnad mer än mentalt före och efter städningen. Så är det när man är pedant.

I vilket fall som helst så föll jag på plats under eftermiddagen. Nu är jag tillbaka. Låt oss se hur länge det håller.

Jag vaknade med känslan av att vara utsövd. Jag har inte vaknat en enda gång under natten och en hel natts oavbruten sömn för mig är... fantastiskt och händer kanske en gång per månad. Om jag har tur. Så utgångspunkten för dagen har varit bra. Yoga, lite Kaos, men hanterbart och trevligt, och sedan dusch och jobb. Idag känner jag mig till råga på allt rätt stark. Mindre fläsk och mera muskler. Det är det bästa med yogan. Att det faktiskt händer något med kroppen. Som inte är negativt.

Annars skall det pysslas med hemliga projekt, läggas upp material, och fixas med dokument som jag hoppas bli klar med under dagen. Jag har slackat alldeles för mycket på jobbet. Så nu jävlar.

Håll i er, jag kör så det ryker.

Och jag glömde! Idag går jag till blodbanken och lämnar blod! Yum för alla vampyrer. bara hoppas att mitt blodvärde inte är helt kasst. Och jag skall klistra upp affischer för SSK. To do listan är fullpackad!