De som känner mig vet att jag inte reagerar för särskilt mycket med oresonlig rädsla eller fobi. Jag kan hantera ormar, spindlar, getingar och diverse andra småkryp. Jag kan stycka kött som fortfarande ser ut som djuret det kom ifrån, jag kan skära sönder kycklingar, och äta djur som vi haft "i familjen" under längre tidsperioder (tack mamma...) och städa de mest motbjudande avlopp - även om jag helst inte gör det. Städar avloppen alltså.
Men jag har en svaghet. Maggots. Fluglarver. Fluglarver får mig att må fysiskt illa av någon anledning och jag känner ett stort behov av att vara så långt ifrån dem jag bara kan.
Imorse gick jag ut med soporna. När jag öppnade locket till sopstationen ramlade det ut fluglarver. En hög. Jag vet inte hur många, för jag sprang därifrån fort och fick hitta ett annat sopnedkast att använda.
Jag är följdaktligen svårt traumatiserad idag, och inte alls vid mina sinnens fulla bruk.
Sunday, September 30, 2007
Saturday, September 29, 2007
Skrivövningar
Dagens workshop var lång, men ganska produktiv. Dock har jag inte bestämt mig för om jag tycker om handledaren eller inte. Hon är konstnärligt lagd, och en smula pretentiös. Men övningarna var bra.
Den första övningen var avsedd att få oss alla att slappna av. Att förhålla oss avslappnat till att läsa upp stycken för varandra. Vi var åtta i kursen totalt.
Så - första övningen. Börja följande mening med ordet du avslutade med. 5 minuters övning.
Det var långt att vandra genom skogen. Skogen var mörk, kall och tyst. Tyst var också sällskapet som långsamt tog sig fram över marken. Marken var full av rötter, stenar och sly. Slyn grep om kläderna på sällskapet. Sällskapet bestod av tio personer, alla målmedvetna vandrare och erfarna vildmarksmänniskor. Vildmarksmänniskor var också de som nyligen hade försvunnit i trakten. Trakten var känd för sin oregerliga och farliga natur. Naturen var deras fiende.
Nästa uppgift var en abstraktion. Mitt skrivande som plats. Utan instruktioner. 5 minuter.
Det här är lugnet klockan fem på morgonen. Teet som precis kokat färdigt, tystnaden i lägenhetslängan innan grannarna vaknat, innan jag går till jobbet. Innan Stockholms Södra station och alla sönderstressade människor som trampar mig på tårna och tittar snett på mitt röda hår och piercade nylle.
Det är tystnaden och stillheten när jag kan utforska allt jag går och bär på i huvudet. En ren plats, en parkbänk vid Vänerns strand. Det är ljudet av vågorna mot stenarna. Det är lekplatsen jag satt och skrev på som barn.
Näst sista uppgiften var att gestalta en känsla genom text, utan att nämna känslan. Så det gör inte jag heller. Den här fick vi åtta minuter att arbeta med.
Hon hade SMSat honom tidigare på dagen. Frågat när han skulle dyka upp, om han ens tänkte göra det den här gången.
Det var alltid lika tröttsamt att prata med honom. Hon hade ingen koll alls på vad han kände inför henne, och kyssen igår hade verkat lite forcerad. Men vad skulle hon göra? Telefonen pep i fickan. "Kommer om en kvart. Möter du mig vid hållplatsen?". Hon suckade djupt och skrev ett svar. "Visst. Är där när du dyker upp." Nu började hon dessutom bli rejält skakig. Händerna darrade som asplöv, delvis för att han var på väg, men också för att hon inte hade kunnat äta. Vad ville han egentligen? Och varför kunde hon inte göra som hon brukade? Bara släppa taget och inte bry sig om vad han tyckte?
Hon satte sig mitt i folkvimlet. Trött. Sova kunde hon inte heller, typiskt nog. Minuterna segade sig fram, och helt plötsligt var det dags att gå. Det hade tagit en evighet, och det hade gått alldeles för fort. Tankarna drällde som lösa skruvar i huvuder. Varför ville han inte ha henne? Eller ville han det?
Sista uppgiften baserade sig på en personbeskrivning vi skapade på plats. Det handlar om Rosita, svenskspansk kvinna som levt ett intressant liv. Vi fick i uppgift att slå ner någonstans mitt i Rositas långa liv. Jag valde att skriva om när hon träffade sin andra man Mikael. Rosita är 41. Mikael är yngre. 5 minuter.
Det är kväll i trean på Söder. Rosita har precis fått en motsträvig Kajsa i säng när det ringer på dörren. Utanför står Mikael med en flaska vin och ett fånigt leende i sitt skäggiga ansikte. "Hej... Kom in. Jag har precis fått Kajsa att gå och lägga sig. Det är ingen ände på hennes tjat." Rosita rodnar lätt när Mikael går förbi. Hon går ut i köket. Han tar av sig skorna. Utifrån hallen hör hon hur han säger något, men inte vad. "Va? Vad sade du? Kaffekokaren väsnas."
"Jag sade, har du hört något från Gustav?"
"Näe, det var ett tag sedan nu. Pella är helt förstörd men hon har alltid varit pappas flicka."
Det var allt vi hann med. Men det var nog. Jag har fått ett verktyg jag kan använda nu (redan!). Tror inte att det här kommer att förlösa min karriär som författare, men det kanske kan ge mig lite mer självförtroende.
Den första övningen var avsedd att få oss alla att slappna av. Att förhålla oss avslappnat till att läsa upp stycken för varandra. Vi var åtta i kursen totalt.
Så - första övningen. Börja följande mening med ordet du avslutade med. 5 minuters övning.
Det var långt att vandra genom skogen. Skogen var mörk, kall och tyst. Tyst var också sällskapet som långsamt tog sig fram över marken. Marken var full av rötter, stenar och sly. Slyn grep om kläderna på sällskapet. Sällskapet bestod av tio personer, alla målmedvetna vandrare och erfarna vildmarksmänniskor. Vildmarksmänniskor var också de som nyligen hade försvunnit i trakten. Trakten var känd för sin oregerliga och farliga natur. Naturen var deras fiende.
Nästa uppgift var en abstraktion. Mitt skrivande som plats. Utan instruktioner. 5 minuter.
Det här är lugnet klockan fem på morgonen. Teet som precis kokat färdigt, tystnaden i lägenhetslängan innan grannarna vaknat, innan jag går till jobbet. Innan Stockholms Södra station och alla sönderstressade människor som trampar mig på tårna och tittar snett på mitt röda hår och piercade nylle.
Det är tystnaden och stillheten när jag kan utforska allt jag går och bär på i huvudet. En ren plats, en parkbänk vid Vänerns strand. Det är ljudet av vågorna mot stenarna. Det är lekplatsen jag satt och skrev på som barn.
Näst sista uppgiften var att gestalta en känsla genom text, utan att nämna känslan. Så det gör inte jag heller. Den här fick vi åtta minuter att arbeta med.
Hon hade SMSat honom tidigare på dagen. Frågat när han skulle dyka upp, om han ens tänkte göra det den här gången.
Det var alltid lika tröttsamt att prata med honom. Hon hade ingen koll alls på vad han kände inför henne, och kyssen igår hade verkat lite forcerad. Men vad skulle hon göra? Telefonen pep i fickan. "Kommer om en kvart. Möter du mig vid hållplatsen?". Hon suckade djupt och skrev ett svar. "Visst. Är där när du dyker upp." Nu började hon dessutom bli rejält skakig. Händerna darrade som asplöv, delvis för att han var på väg, men också för att hon inte hade kunnat äta. Vad ville han egentligen? Och varför kunde hon inte göra som hon brukade? Bara släppa taget och inte bry sig om vad han tyckte?
Hon satte sig mitt i folkvimlet. Trött. Sova kunde hon inte heller, typiskt nog. Minuterna segade sig fram, och helt plötsligt var det dags att gå. Det hade tagit en evighet, och det hade gått alldeles för fort. Tankarna drällde som lösa skruvar i huvuder. Varför ville han inte ha henne? Eller ville han det?
Sista uppgiften baserade sig på en personbeskrivning vi skapade på plats. Det handlar om Rosita, svenskspansk kvinna som levt ett intressant liv. Vi fick i uppgift att slå ner någonstans mitt i Rositas långa liv. Jag valde att skriva om när hon träffade sin andra man Mikael. Rosita är 41. Mikael är yngre. 5 minuter.
Det är kväll i trean på Söder. Rosita har precis fått en motsträvig Kajsa i säng när det ringer på dörren. Utanför står Mikael med en flaska vin och ett fånigt leende i sitt skäggiga ansikte. "Hej... Kom in. Jag har precis fått Kajsa att gå och lägga sig. Det är ingen ände på hennes tjat." Rosita rodnar lätt när Mikael går förbi. Hon går ut i köket. Han tar av sig skorna. Utifrån hallen hör hon hur han säger något, men inte vad. "Va? Vad sade du? Kaffekokaren väsnas."
"Jag sade, har du hört något från Gustav?"
"Näe, det var ett tag sedan nu. Pella är helt förstörd men hon har alltid varit pappas flicka."
Det var allt vi hann med. Men det var nog. Jag har fått ett verktyg jag kan använda nu (redan!). Tror inte att det här kommer att förlösa min karriär som författare, men det kanske kan ge mig lite mer självförtroende.
Grannjävlar!
I går kväll var jag trött. Mycket trött. Efter en hel dags stenhårt arbete (I kid you not, jag tog 20 min lunch och lade tre pussel som rast), en intervju med Emma och Annika från SuperMarit, (det visar sig att jag är den enda kvinnliga yrkesverksamma speldesignern som är anställd inom något av de större företagen i Sverige. Resten jobbar på egna företag eller inom akademikerkretsar. Surt.) så hamnade jag på Bishop's Arms i en eller två timmar, var helt lost i diskussionerna (vilket bara förstärkte min känsla av att jag inte hör hemma på pubbar. Alls.) och åkte hem. Väl hemma åt jag det jag hade i kylen (Bresaola. Gott) och totalkraschade i sängen. Och väcktes tio minuter senare av ett par jävla idioter som hade bestämt sig för att använda tvättstugetrappan som improviserad skateramp. Det dånade i hela lägenheten. Nåväl, en halvtimmes oväsen senare gick de, antagligen för att supa sig fulla på hemmagjort maskrosvin.
Mitt i natten, runt ett, kom nästa gäng med alkoholindränka ungdomar hem. Och ställer sig på uteplatsen utanför mitt sovrumsfönster för att efterfesta. Som tur var började det regna 20 minuter in i tjejernas hysteriska fnitter och grabbarnas råa skratt. Men då var det kört för min del. Så hela natten har bestått av att vrida sig fram och tillbaka, dricka varm mjölk, äta valeriana och dricka kvällste i förhoppningen om att bli medvetslös. No such luck. Nåväl. Jag är hyfsat vaken, jag skall på skrivarkurs och förhoppningsvis somnar jag inte.
I övrigt anser jag att Schulman bör förstöras. I god Cato anda.
Mitt i natten, runt ett, kom nästa gäng med alkoholindränka ungdomar hem. Och ställer sig på uteplatsen utanför mitt sovrumsfönster för att efterfesta. Som tur var började det regna 20 minuter in i tjejernas hysteriska fnitter och grabbarnas råa skratt. Men då var det kört för min del. Så hela natten har bestått av att vrida sig fram och tillbaka, dricka varm mjölk, äta valeriana och dricka kvällste i förhoppningen om att bli medvetslös. No such luck. Nåväl. Jag är hyfsat vaken, jag skall på skrivarkurs och förhoppningsvis somnar jag inte.
I övrigt anser jag att Schulman bör förstöras. I god Cato anda.
Friday, September 28, 2007
Citat
sJag måste citera Jonas Thente.
"Jag älskar Fallout, WoW, Civilization, Resident Evil, Medal of Honor, Guild wars och allt vad de heter.
Men jag älskar böcker mer."
Läs hela hans blogg här.
Mannen gör mig lycklig. Lyrisk. Glad. Uppåt. Förvånad och ibland rätt förbannad, men han är bra, hr. Thente. En bloggmeister värd att läsas. Så läs.
Och släng ett öga på Willes blog också. Jag håller med honom. Jag vill också bli arkeolog när jag blir stor.
Tove och Anders är i Göteborg på Bok & Biblioteksmässan, och jag hoppas att det kommer att gå bra för dem där. Rollspel ÄR böcker och bör finnas på bibliotek! Därmed basta. Ett av de största problemen jag tror rollspelsbranschen i Sverige kämpar med är just tillgänglighet. När jag växte upp fanns rollspel i vilka leksaksbutiker som helst, men det sattes det stopp för i och med kontroversen runt Kult, som drevs av ett fåtal personer med intressant syn på vad det var vi egentligen gjorde runt spelborden.
Det vore onekligen mycket trevligt att kunna gå in i vilken Akademibokhandel eller Bokiabutik som helst och köpa en D20 modul. Nu bor jag förvisso i Stockholm och har SF-Bokhandeln runt hörnet. Men ändå. Vad händer med de som bor i Skövde? Eller Tidaholm? Eller Vara? (Okej, jag kommer från Västergötland, jag erkänner.)
Nåväl. Dagen kommer att gå åt till att bygga ett dokument som skall vara klart ... idag! Snacka om att ha press på sig. Men jag tog fem minuter för att skriva det här, för jag är förälskad i Jonas Thentes blogg och sedan tog resten av inlägget fart av sig själv. Nu skall jag återgå till grottekvarnen.
"Jag älskar Fallout, WoW, Civilization, Resident Evil, Medal of Honor, Guild wars och allt vad de heter.
Men jag älskar böcker mer."
Läs hela hans blogg här.
Mannen gör mig lycklig. Lyrisk. Glad. Uppåt. Förvånad och ibland rätt förbannad, men han är bra, hr. Thente. En bloggmeister värd att läsas. Så läs.
Och släng ett öga på Willes blog också. Jag håller med honom. Jag vill också bli arkeolog när jag blir stor.
Tove och Anders är i Göteborg på Bok & Biblioteksmässan, och jag hoppas att det kommer att gå bra för dem där. Rollspel ÄR böcker och bör finnas på bibliotek! Därmed basta. Ett av de största problemen jag tror rollspelsbranschen i Sverige kämpar med är just tillgänglighet. När jag växte upp fanns rollspel i vilka leksaksbutiker som helst, men det sattes det stopp för i och med kontroversen runt Kult, som drevs av ett fåtal personer med intressant syn på vad det var vi egentligen gjorde runt spelborden.
Det vore onekligen mycket trevligt att kunna gå in i vilken Akademibokhandel eller Bokiabutik som helst och köpa en D20 modul. Nu bor jag förvisso i Stockholm och har SF-Bokhandeln runt hörnet. Men ändå. Vad händer med de som bor i Skövde? Eller Tidaholm? Eller Vara? (Okej, jag kommer från Västergötland, jag erkänner.)
Nåväl. Dagen kommer att gå åt till att bygga ett dokument som skall vara klart ... idag! Snacka om att ha press på sig. Men jag tog fem minuter för att skriva det här, för jag är förälskad i Jonas Thentes blogg och sedan tog resten av inlägget fart av sig själv. Nu skall jag återgå till grottekvarnen.
Wednesday, September 26, 2007
Saker som hon gör
1. Silversmidesglänser - ja, jag erkänner... Jag berättade aldrig att jag har gått två år på konsthantverkslinje igår... SÅ berömtörstande var jag. Men jag skall rätta till denna omoraliska attityd på nästa sammankomst. Jag fick beröm för att a) jag sågar rakt (wow, liksom) b) jag filar bra (mmmm... mjölk och honung för min uttorkade själ) och c) för att jag kan stämpla... Är detta patetiskt? Ja... rätt så.
2. Somnar med ansiktet i ett spel. Böcker är väl okej att somna i. PSP-spel är också okej att somna i, men man somnar inte i Bioshock och vaknar ett par timmar senare med kontrollen under huvudet och ett oförklarligt save game. Det gjorde jag igår. Kalla mig konstig, men... tja...
Hade jag haft lite vett hade jag kollat mailen innan jag släpade min trötta och knappdekorerade lekamen till sängen, men nu hade jag inte det så...
Jag ser redan fram emot nästa veckas exkursioner i det underbara landet silversmide. Jag har saknat det så mycket, och inser att mina händer är svaga som två nyfödda kattungar jämfört med de kapsylknäckande monster jag har haft. Dags att rätta till tror jag. Och skaffa en bra arbetsbänk hem, med verktyg och bös till. Jag tror till och med att jag skall skippa projektor till fömån för en maskinpark i arbetsrummet. Folk kommer att hata mig när jag skall flytta nästa gång. Pelarborr, gasolflaskor, rejäla träbord... mmmm...
Idag blev det dessutom morgonyoga igen. Kalla det absurt, men jag tror silversmidet återställde den balansen jag har saknat. Jag älskar verkligen att arbeta med händerna. Får plocka med skissblocket.
Idag står det inte fullt lika många möten på agendan, däremot måste ett tråk-dokument färdigställas, för nu har jag prokrastinerat nog.
2. Somnar med ansiktet i ett spel. Böcker är väl okej att somna i. PSP-spel är också okej att somna i, men man somnar inte i Bioshock och vaknar ett par timmar senare med kontrollen under huvudet och ett oförklarligt save game. Det gjorde jag igår. Kalla mig konstig, men... tja...
Hade jag haft lite vett hade jag kollat mailen innan jag släpade min trötta och knappdekorerade lekamen till sängen, men nu hade jag inte det så...
Jag ser redan fram emot nästa veckas exkursioner i det underbara landet silversmide. Jag har saknat det så mycket, och inser att mina händer är svaga som två nyfödda kattungar jämfört med de kapsylknäckande monster jag har haft. Dags att rätta till tror jag. Och skaffa en bra arbetsbänk hem, med verktyg och bös till. Jag tror till och med att jag skall skippa projektor till fömån för en maskinpark i arbetsrummet. Folk kommer att hata mig när jag skall flytta nästa gång. Pelarborr, gasolflaskor, rejäla träbord... mmmm...
Idag blev det dessutom morgonyoga igen. Kalla det absurt, men jag tror silversmidet återställde den balansen jag har saknat. Jag älskar verkligen att arbeta med händerna. Får plocka med skissblocket.
Idag står det inte fullt lika många möten på agendan, däremot måste ett tråk-dokument färdigställas, för nu har jag prokrastinerat nog.
Tuesday, September 25, 2007
Berglin!
Jag hittade en Berglinbild som jag har sparat. SvD få be mig att cease and desist om det skulle vara fel att publicera den även här. Och jag hittade midnattskor också.
Kärlek! Berglin är verkligen duktig på att få mig att asgarva.
Och midnattskorna är bara söta.
Kärlek! Berglin är verkligen duktig på att få mig att asgarva.
Och midnattskorna är bara söta.
Möten - ett företags livsblod
Idag är det möten som gäller. Från kl. 9 på morgonen till 14.30 på eftermiddagen. Är det inte ljuvligt så säg. Men faktum är att jag ser fram emot dagen, det betyder att jag inte behöver tänka så mycket på egen hand utan kan ta andra till hjälp.
Jag sov från 3-ish till 5 inatt så jag är inte så pigg idag, men det löser sig med tillräckligt mycket socker i blodet. Det värsta är att jag inte har mer än ett giltigt skäl kvar till varför jag inte sover, och så mycket vill jag inte vara påverkad av just det. Får försöka släppa det, så gott det går. Så är det med Kaos. Man vet aldrig vart det tar vägen, och det är långt innan man har nått botten, hence kaos.
"Kaos, av grekiskans kháos, bl.a.: den tomma omätliga rymden, egentligen gap, avlägset besläktat med khainein, gapa; se f. ö. gom. Jfr den fornnordiska mytologiens Ginnunga gap"
Hämtat från svensk etymologisk ordbok.
"1) om den omätliga rymd som enl. den grekiska kosmogonien existerade före världens skapelse, fylld av en formlös massa varav den ordnade världen uppstått, ävensom om den formlösa massa l. den oordnade materia varav den ordnade världen uppstått; äv., i anslutning till den grekiska kosmogonien, i allmännare anv., om ett tänkt urtillstånd; äv, bildl.
Jag (dvs. Kupido) och mijn Moder äre the som vppehålla Werlden; .. osz förvthan faller Werlden, i ett ögnableck, vthi sitt förste Chaos, och oskapade öde. STIERNHIELM Lycks. 2 (1650,1668).
Chaos, eller Ämnet til den ännu oformade Verlden. ( GJÖR- WELL o.) BERGKLINT Sam, 262 (1775).
Som .. / Ur Chaos djupa famn och Elementrens krig, / Naturen reddes ut. GYLLENBORG Bält 292 (1785).
Ur sitt Chaos skapelsen går fram. FAHLCRANTZ 1: 35 (1835, 1863).
Till en början förefanns (i världens urtillstånd) den oordnade materien, vanligen kal- lad "kaos". ARRHENIUS Kem. 2 (1919).
ÖSTERGREN (1929).
2) bildl.: oredig o. förvirrad massa, oredig sammanblandning; tillstånd av oreda o. förvir- ring, oreda, villervalla.
RP 10: 656 (1644).
De gamlas kunskap .. (om naturalhistorien) var endast et chaos af en hop namn. Linné Stenr. 16 (c. 1747).
Lagstiftningen (i vårt land), helst den ekonomiska, befinner sig uti ett ., intrassladt chaos. ALM- ALM- AmH 1: 68 (1840).
Ordningen (inom statens samlingar) var .. mindre god; i vissa delar rådde ett fullständigt kaos. ODHNER i 2SAH 62: 49 (1885). Ett kaos av stelnade men glödheta större eller mindre (lava.)block. SvD(B) 1928 nr 313, s. 11."
Hämtat från SAOB
Idag är jag för övrigt rik igen, lönen har kommit. Nu är bara frågan vad jag skall göra med den. Betala hyran är en plan. Köpa ett bonsaiträd till att vanvårda till döds är en annan. Zodiac lockar.
Jag sov från 3-ish till 5 inatt så jag är inte så pigg idag, men det löser sig med tillräckligt mycket socker i blodet. Det värsta är att jag inte har mer än ett giltigt skäl kvar till varför jag inte sover, och så mycket vill jag inte vara påverkad av just det. Får försöka släppa det, så gott det går. Så är det med Kaos. Man vet aldrig vart det tar vägen, och det är långt innan man har nått botten, hence kaos.
"Kaos, av grekiskans kháos, bl.a.: den tomma omätliga rymden, egentligen gap, avlägset besläktat med khainein, gapa; se f. ö. gom. Jfr den fornnordiska mytologiens Ginnunga gap"
Hämtat från svensk etymologisk ordbok.
"1) om den omätliga rymd som enl. den grekiska kosmogonien existerade före världens skapelse, fylld av en formlös massa varav den ordnade världen uppstått, ävensom om den formlösa massa l. den oordnade materia varav den ordnade världen uppstått; äv., i anslutning till den grekiska kosmogonien, i allmännare anv., om ett tänkt urtillstånd; äv, bildl.
Jag (dvs. Kupido) och mijn Moder äre the som vppehålla Werlden; .. osz förvthan faller Werlden, i ett ögnableck, vthi sitt förste Chaos, och oskapade öde. STIERNHIELM Lycks. 2 (1650,1668).
Chaos, eller Ämnet til den ännu oformade Verlden. ( GJÖR- WELL o.) BERGKLINT Sam, 262 (1775).
Som .. / Ur Chaos djupa famn och Elementrens krig, / Naturen reddes ut. GYLLENBORG Bält 292 (1785).
Ur sitt Chaos skapelsen går fram. FAHLCRANTZ 1: 35 (1835, 1863).
Till en början förefanns (i världens urtillstånd) den oordnade materien, vanligen kal- lad "kaos". ARRHENIUS Kem. 2 (1919).
ÖSTERGREN (1929).
2) bildl.: oredig o. förvirrad massa, oredig sammanblandning; tillstånd av oreda o. förvir- ring, oreda, villervalla.
RP 10: 656 (1644).
De gamlas kunskap .. (om naturalhistorien) var endast et chaos af en hop namn. Linné Stenr. 16 (c. 1747).
Lagstiftningen (i vårt land), helst den ekonomiska, befinner sig uti ett ., intrassladt chaos. ALM- ALM- AmH 1: 68 (1840).
Ordningen (inom statens samlingar) var .. mindre god; i vissa delar rådde ett fullständigt kaos. ODHNER i 2SAH 62: 49 (1885). Ett kaos av stelnade men glödheta större eller mindre (lava.)block. SvD(B) 1928 nr 313, s. 11."
Hämtat från SAOB
Idag är jag för övrigt rik igen, lönen har kommit. Nu är bara frågan vad jag skall göra med den. Betala hyran är en plan. Köpa ett bonsaiträd till att vanvårda till döds är en annan. Zodiac lockar.
Härdsmälta?
Det är alltid svårt att bestämma sig för vad man skall skriva i sin blogg, vem man vänder sig till och varför man skriver överhuvudtaget. De senaste timmarna har jag tänkt en hel del. Så. Min härsmälta idag runt 16.15 var just det. En härdsmälta. Och en erfarenhet. Men helt irrelevant.
Nu är klockan snart två på natten, jag kan fortfarande inte sova, men jag har i alla fall fått mycket utrett i huvudet. Så ni som drabbades av mitt utvräkta självförakt kan vara lugna. Det är lika borta som bloggposterna jag skrev när jag insåg vidden av mitt självbedrägeri.
Just nu sitter jag och försöker få klart mitt hästavsnitt till Western. Jag skall väl så småningom även försöka sova lite, men just nu verkar det rätt avlägset. Jag får ta smällen imorgon och skylla mig själv helt enkelt. Det är så jag brukar göra.
Imorgon är det silversmide för första gången, och det är alltid något att se fram emot. Om inte annat så har jag massor av tankar runt vad jag vill göra, och hur jag vill göra det. Det blir förmodligen en hel del skissande de första gångerna, få till ett bra koncept och arbeta runt det ett tag. Men med största sannolikhet kommer det även att bli en hel den smurfande med verktyg och tekniker, om jag känner den här typen av kurser rätt. Hoppas bara att den inte är fullt så oinspirerande som kursen i fotopolymerer. Den var inte så kul.
Nåväl. Utrustningslistor, någon?
Nu är klockan snart två på natten, jag kan fortfarande inte sova, men jag har i alla fall fått mycket utrett i huvudet. Så ni som drabbades av mitt utvräkta självförakt kan vara lugna. Det är lika borta som bloggposterna jag skrev när jag insåg vidden av mitt självbedrägeri.
Just nu sitter jag och försöker få klart mitt hästavsnitt till Western. Jag skall väl så småningom även försöka sova lite, men just nu verkar det rätt avlägset. Jag får ta smällen imorgon och skylla mig själv helt enkelt. Det är så jag brukar göra.
Imorgon är det silversmide för första gången, och det är alltid något att se fram emot. Om inte annat så har jag massor av tankar runt vad jag vill göra, och hur jag vill göra det. Det blir förmodligen en hel del skissande de första gångerna, få till ett bra koncept och arbeta runt det ett tag. Men med största sannolikhet kommer det även att bli en hel den smurfande med verktyg och tekniker, om jag känner den här typen av kurser rätt. Hoppas bara att den inte är fullt så oinspirerande som kursen i fotopolymerer. Den var inte så kul.
Nåväl. Utrustningslistor, någon?
Monday, September 24, 2007
Stilla oron
Jag läste på syrrans blog att hon är orolig för mig för att jag håller på att bli utbränd. Nja. Jag kallar det hellre känslomässigt kaos kombinerat med olycklig planering. Dessutom tror jag inte på att låta andra människor definiera hur jag mår.
Jag mår bra. Jag lovar och svär.
Idag mår jag riktigt bra till och med. Har redan korrläst ett dokument och skall snart ha massa möten och skrot för att komma vidare med det som skall göras. Koncentrationsförmågan är tillbaka, mitt toviga hår återigen utrett (med hjälp av Lush och H'suan Wen Hua-inpackningar), livslusten är tillbaka och det hårda skinnet pådraget. Delvis beror det på att det doc jag korrläste hade tydligt inflytande av mina idéer, och det är ju alltid bra för självkänslan.
Kort sagt känner jag mig existensberättigad.
Lyssnar på Imperiet och "Saker som hon gör" som är en helt oslagbar låt. Nostalgitrippen är total. Den och Café Cosmopolit ger mig alltid gåshud.
Saker som hon gör
Lisa ligger naken bredvid sin industriman
hon ligger tyst och vaken, en docka vid sin barm
hon läser sin dagbok, varje sida är som ett brev
hon viskar i hans öra; det här är vad jag skrev
hon ser sitt liv på film den kvällen
ser ängen där hon lekte varje vår
hon minns den första kyssen som om det var igår
kvällen blev natt, kvällen blev natt så fort
Åh, Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår
kommer du ihåg den kvällen, vi träffades i industriland
solen sken så starkt och klart, och vi låg med varann
hon ser sig om i rummet som delar hennes hemlighet
dom har fyra åren känns som en evighet
Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår
vår
Lisa skriver dagbok, smeker hans hand
"älskling du får önska vad du vill
för vi ska till ett annat land"
hon kysser honom varsamt, där han ligger stel och kall
säger adjö till sin dagbok med en pistol i sin hand
Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår
katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår
det är bara saker som hon gör
det är bara saker som hon gör
Jag mår bra. Jag lovar och svär.
Idag mår jag riktigt bra till och med. Har redan korrläst ett dokument och skall snart ha massa möten och skrot för att komma vidare med det som skall göras. Koncentrationsförmågan är tillbaka, mitt toviga hår återigen utrett (med hjälp av Lush och H'suan Wen Hua-inpackningar), livslusten är tillbaka och det hårda skinnet pådraget. Delvis beror det på att det doc jag korrläste hade tydligt inflytande av mina idéer, och det är ju alltid bra för självkänslan.
Kort sagt känner jag mig existensberättigad.
Lyssnar på Imperiet och "Saker som hon gör" som är en helt oslagbar låt. Nostalgitrippen är total. Den och Café Cosmopolit ger mig alltid gåshud.
Saker som hon gör
Lisa ligger naken bredvid sin industriman
hon ligger tyst och vaken, en docka vid sin barm
hon läser sin dagbok, varje sida är som ett brev
hon viskar i hans öra; det här är vad jag skrev
hon ser sitt liv på film den kvällen
ser ängen där hon lekte varje vår
hon minns den första kyssen som om det var igår
kvällen blev natt, kvällen blev natt så fort
Åh, Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår
kommer du ihåg den kvällen, vi träffades i industriland
solen sken så starkt och klart, och vi låg med varann
hon ser sig om i rummet som delar hennes hemlighet
dom har fyra åren känns som en evighet
Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår
vår
Lisa skriver dagbok, smeker hans hand
"älskling du får önska vad du vill
för vi ska till ett annat land"
hon kysser honom varsamt, där han ligger stel och kall
säger adjö till sin dagbok med en pistol i sin hand
Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår
katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår
det är bara saker som hon gör
det är bara saker som hon gör
What's in a blog?
Tre på natten, jag är vaken och tar en kopp te. Men jag MÅSTE köpa en ny sort. Genmaicha är okej ibland, men jag vill inte dricka grönt te med popcornsmak tills jag dör....
Jag kan inte somna om just nu, och jag börjar tro att det har hänt något med min dygnsrytm som har dragit ner mitt sömnbehov med två timmar, för jag är inte trött, och jag har sovit mycket gott inatt. Men å andra sidan var jag utmattad, så det kanske inte är så konstigt? Jag har dessutom träningsvärk i benen... Hmmm... Hur hände det?
Idag blir det med största sannolikhet en rätt fullpackad dag på jobbet, det är sprintplanering och möten upp över öronen, vilket är skönt eftersom det betyder att Saker Blir Gjorda.
Nu kan det också vara läge att börja offentliggöra vad det hemliga projektet vi har pysslat med innebär, men jag får ta det en runda med de andra inblandade först.
Jag skall också sätta mig och köra en del uppdateringar på hemsidan idag tänkte jag. När jag väl är hemma. Jag har hängt för mycket framför datorn utan att göra något att det börjar irritera mig lite. Dessutom har jag en diger to-do på det privata planet som har gått lite i stå av olika rutiga skäl och randiga orsaker, så jag hoppas kunna plocka upp det slacket nu när SSK är över och man kan återvända till verkligheten. Jag har tre olika scenarioidéér som jag vill skriva ihop och jag har även ett par artiklar till Fenix. Nya numret är för övrigt ute nu, och i det kan man inte bara läsa om barbarer (även om det är mycket barbarer) utan även om havremoppar. Tove "lurade" av mig en hästartikel, och utöver den har jag också recenserat Likstorm, Scion, Changeling och Magic Xth Edition Theme Decks. Det är nog det mesta jag har skrivit i ett nummer än så länge.
På tisdag är det första delen av silversmideskursen och jag försöker komma fram till vad jag vill göra. Återuppliva tekniken känns som en bra idé. Sedan vill jag gå på bio och se The Invasion (om jag nu inte har missat den), I Am Legend, som utan tvekan skall bli intressant. Baserad på en helt fantastisk vampyrnovell med samma namn, 30 days of Night baserad på en serie av Steve Niles (mycket bra, kolla upp den!) och en hel hög andra filmer som kommer nu. Får se vem jag kan locka med mig in i biomörkret. Och för de som tycker sig ana en viss tendens mot skräck och sci-fi anar helt rätt. Det är min valda mathållning när det gäller bio.
Men nu skall jag och min träningsvärk gå och lägga oss en liten stund till med en kopp te och en.. erh.. god är väl att ta i, men bok. The Last Wish står på läselistan inför en artikel som skall skrivas och den är väl... bra. Om man inte vill behöva tänka så mycket.
Jag kan inte somna om just nu, och jag börjar tro att det har hänt något med min dygnsrytm som har dragit ner mitt sömnbehov med två timmar, för jag är inte trött, och jag har sovit mycket gott inatt. Men å andra sidan var jag utmattad, så det kanske inte är så konstigt? Jag har dessutom träningsvärk i benen... Hmmm... Hur hände det?
Idag blir det med största sannolikhet en rätt fullpackad dag på jobbet, det är sprintplanering och möten upp över öronen, vilket är skönt eftersom det betyder att Saker Blir Gjorda.
Nu kan det också vara läge att börja offentliggöra vad det hemliga projektet vi har pysslat med innebär, men jag får ta det en runda med de andra inblandade först.
Jag skall också sätta mig och köra en del uppdateringar på hemsidan idag tänkte jag. När jag väl är hemma. Jag har hängt för mycket framför datorn utan att göra något att det börjar irritera mig lite. Dessutom har jag en diger to-do på det privata planet som har gått lite i stå av olika rutiga skäl och randiga orsaker, så jag hoppas kunna plocka upp det slacket nu när SSK är över och man kan återvända till verkligheten. Jag har tre olika scenarioidéér som jag vill skriva ihop och jag har även ett par artiklar till Fenix. Nya numret är för övrigt ute nu, och i det kan man inte bara läsa om barbarer (även om det är mycket barbarer) utan även om havremoppar. Tove "lurade" av mig en hästartikel, och utöver den har jag också recenserat Likstorm, Scion, Changeling och Magic Xth Edition Theme Decks. Det är nog det mesta jag har skrivit i ett nummer än så länge.
På tisdag är det första delen av silversmideskursen och jag försöker komma fram till vad jag vill göra. Återuppliva tekniken känns som en bra idé. Sedan vill jag gå på bio och se The Invasion (om jag nu inte har missat den), I Am Legend, som utan tvekan skall bli intressant. Baserad på en helt fantastisk vampyrnovell med samma namn, 30 days of Night baserad på en serie av Steve Niles (mycket bra, kolla upp den!) och en hel hög andra filmer som kommer nu. Får se vem jag kan locka med mig in i biomörkret. Och för de som tycker sig ana en viss tendens mot skräck och sci-fi anar helt rätt. Det är min valda mathållning när det gäller bio.
Men nu skall jag och min träningsvärk gå och lägga oss en liten stund till med en kopp te och en.. erh.. god är väl att ta i, men bok. The Last Wish står på läselistan inför en artikel som skall skrivas och den är väl... bra. Om man inte vill behöva tänka så mycket.
Sunday, September 23, 2007
Recap - Lördag/ söndag Stockholms Spelkonvent
Egentligen behöver jag inte skriva så mycket. Kollar man Willes blog så får man en ganska bra genomgång på vad som hände igår och vad som sänkte mig lagom till lördag lunch.
Dieselverkstans tekniker hade inte blivit informerad om att vi behövde projektor och LJUD. Det är alltså så att mina önskemål inte har gått fram till ledningsgruppen och att ledningsgruppen inte vidarebefordrat det, vilket innebar att vi hade en stressad föreläsare och en ännu mer stressad föreläsningsansvarig.
Örnebring lyste, Ola - det lilla jag lyckades fånga - var spännande och Krämer är oslagbar, han pratar bra. Så all in all var det ett bra konvent ur föreläsningssynvinkel. Tove fick tyvärr ta lite för mycket på fredag och söndag, jag var inte närvarande till så stor del just då. Hade annat att tänka på.
Det är snart dags att sova känns det som, men jag tänker dricka en kopp te först.
Dieselverkstans tekniker hade inte blivit informerad om att vi behövde projektor och LJUD. Det är alltså så att mina önskemål inte har gått fram till ledningsgruppen och att ledningsgruppen inte vidarebefordrat det, vilket innebar att vi hade en stressad föreläsare och en ännu mer stressad föreläsningsansvarig.
Örnebring lyste, Ola - det lilla jag lyckades fånga - var spännande och Krämer är oslagbar, han pratar bra. Så all in all var det ett bra konvent ur föreläsningssynvinkel. Tove fick tyvärr ta lite för mycket på fredag och söndag, jag var inte närvarande till så stor del just då. Hade annat att tänka på.
Det är snart dags att sova känns det som, men jag tänker dricka en kopp te först.
Saturday, September 22, 2007
Live and direct från Stockholms Spelkonvent
En dag in på konventet, och jag har inte bara dåliga saker att rapportera. Häpnadsväckande. Nu glömde jag sladden till kameran, så jag kan inte peta in några bilder, men det kommer imorgon, eller ikväll om jag håller så länge.
Magen pajade totalt igår av konventskaos och det är pinsamt tydligt hur illa vi är mottagna av DV på vissa plan - rapporten på det kan vi ta senare. Lokalerna verkar funka hyfsat, i alla fall för brädspelarna. Däremot funkar det mindre bra för rollspel och figurspel. Figurspelarna är väl de som mullrar mest för tillfället. Likaså tycker magicspelarna att det är för mörkt på stora scen, där de håller till. Föreläsningssalen är perfekt och jag tycker verkligen om de föreläsningar jag hunnit gå på hittills. Kudos till er, kära pratare. Ni rockar hårt.
Peter Lexelius avslöjade att det diskuteras på forum runtom vad det gäller min blogg om SSK. Det var ju.. hum... Intressant.
Tove har tagit hand om mig igår när jag gick sönder en sväng, och jag hoppas att hon kan ställa upp lite mer idag, för det kommer jag att behöva, förr eller senare. Förmodligen senare.
NU däremot skall jag fixa lite mer med "grejer-som-måste-göras"
Magen pajade totalt igår av konventskaos och det är pinsamt tydligt hur illa vi är mottagna av DV på vissa plan - rapporten på det kan vi ta senare. Lokalerna verkar funka hyfsat, i alla fall för brädspelarna. Däremot funkar det mindre bra för rollspel och figurspel. Figurspelarna är väl de som mullrar mest för tillfället. Likaså tycker magicspelarna att det är för mörkt på stora scen, där de håller till. Föreläsningssalen är perfekt och jag tycker verkligen om de föreläsningar jag hunnit gå på hittills. Kudos till er, kära pratare. Ni rockar hårt.
Peter Lexelius avslöjade att det diskuteras på forum runtom vad det gäller min blogg om SSK. Det var ju.. hum... Intressant.
Tove har tagit hand om mig igår när jag gick sönder en sväng, och jag hoppas att hon kan ställa upp lite mer idag, för det kommer jag att behöva, förr eller senare. Förmodligen senare.
NU däremot skall jag fixa lite mer med "grejer-som-måste-göras"
Friday, September 21, 2007
Sweet dreams
Inatt har jag sovit. Så. Nu var det avklarat.
"Gud vad spännande! Hon har sovit!" tänker säkert den hugade läsaren då. Nä, trodde inte det.
Nu har jag för övrigt kommit på en sak till med lokaltrafiken som stör mig något grymt. Det är alla tidningstomtar som står och delar ut sina halvtaskiga morgontidningar (som bland annat utnämner Alex Schulman till bloggkung. Bloggkung?! Han är en kloakkrypande insekt med mindre vett än en bakterie! För att nu ta till ungefär samma tonläge som herr Schulman själv, även om vokabuläret förmodligen överstiger hans förmåga att uttrycka sig. Och nej, faktum är att jag läser inte hans blogg. Jag har läst två inlägg. Det räckte.) mitt i vägen för utgången. Vadan detta?! Varför!? VARFÖR!?! När folk i det närmaste rusar som skenande boskap ut genom dörrarna skall man väl inte täppa för dem?! Det är på samma nivå som folk som stannar precis när de klivit av rulltrappan...
I vilket fall som helst. Idag börjar konventet. Jag håller både tummar och andra extremiteter för att det kommer att gå vägen. Om inte annat har Wille testat hela receptionssystemet på mig, så jag lär ju kunna hantera det också om det krisar nu på fredagen.
Jag ser verkligen fram emot att få höra på alla föreläsarna. Krämer, Örnebring, Ola, Peter, Anders Blixt, Olle Sahlin... Det är en härlig blandning, både ämnen och personligheter. Jag tror att det kommer att bli hur skoj och bra som helst. Bara hoppas att folk hittar dit. Och alla tekniska grejer är lösta! Tror jag... Humhum.
Apropå det så har jag väl inte varit helt sanningsenlig angående Kaoset. Det har en viss inverkan. Det kan jag inte förneka. Men just nu får jag mest vänskapsvibbar, så det kanske ordnar sig ändå. En stor kopp té på något bra fik efterlyses.
"Gud vad spännande! Hon har sovit!" tänker säkert den hugade läsaren då. Nä, trodde inte det.
Nu har jag för övrigt kommit på en sak till med lokaltrafiken som stör mig något grymt. Det är alla tidningstomtar som står och delar ut sina halvtaskiga morgontidningar (som bland annat utnämner Alex Schulman till bloggkung. Bloggkung?! Han är en kloakkrypande insekt med mindre vett än en bakterie! För att nu ta till ungefär samma tonläge som herr Schulman själv, även om vokabuläret förmodligen överstiger hans förmåga att uttrycka sig. Och nej, faktum är att jag läser inte hans blogg. Jag har läst två inlägg. Det räckte.) mitt i vägen för utgången. Vadan detta?! Varför!? VARFÖR!?! När folk i det närmaste rusar som skenande boskap ut genom dörrarna skall man väl inte täppa för dem?! Det är på samma nivå som folk som stannar precis när de klivit av rulltrappan...
I vilket fall som helst. Idag börjar konventet. Jag håller både tummar och andra extremiteter för att det kommer att gå vägen. Om inte annat har Wille testat hela receptionssystemet på mig, så jag lär ju kunna hantera det också om det krisar nu på fredagen.
Jag ser verkligen fram emot att få höra på alla föreläsarna. Krämer, Örnebring, Ola, Peter, Anders Blixt, Olle Sahlin... Det är en härlig blandning, både ämnen och personligheter. Jag tror att det kommer att bli hur skoj och bra som helst. Bara hoppas att folk hittar dit. Och alla tekniska grejer är lösta! Tror jag... Humhum.
Apropå det så har jag väl inte varit helt sanningsenlig angående Kaoset. Det har en viss inverkan. Det kan jag inte förneka. Men just nu får jag mest vänskapsvibbar, så det kanske ordnar sig ändå. En stor kopp té på något bra fik efterlyses.
Thursday, September 20, 2007
Ömtålig - aktas för stötar
Två veckors kaos har satt sina spår i mig (för att förtydliga handlar det inte om Kaos, utan kaos. Det finns en hårfin skillnad). Jag har blivit avsnäst ett par gånger de senaste dagarna och det tar så hårt just nu. Logiskt sett har det ingen betydelse, och det är knappast stora grejer, men när man närmar sig ungefär så mycket man klarar av att hantera, så känns det monumentalt jobbigt.
Ergo sitter jag på jobbet och biter mig i tungan för att inte börja gråta. Och det är ju inte så kul. Kan man säga. Men jag skall försöka rycka upp mig. Det börjar närma sig kokpunkten. Lägg två saker till på mig och jag går sönder. I alla fall temporärt. Kanske borde söka lite hjälp, men jag blir alltid så irriterad på psykologer och terapeuter när de lyssnar efter sina mallar som de kan klämma in en i. När jag var ung var jag som tidigare nämnts rätt deppig vid väl valda tillfällen. Då verkade det inte som att exempelvis självskadebeteende var särskilt vanligt, och de jag pratade med då fattade inte alls vad det var, bara att det såg farligt ut. Så jag blev självmordsbenägen. Fastän jag aldrig egentligen velat ta det så långt.
Och nu vet jag inte. Nu är jag fröken duktig och skall klara allt, helst på egen hand. Ber jag om hjälp, då kan man ana att jag mår riktigt kasst eller att jag har en rejäl arbetsbörda.
Idag är det tungt som fan. Är det mitt behov att vara till lags, måhända? Eller är det bara det att jag mår så överjävligt dåligt just nu? Att jag har typ hela kalendern fullproppad med saker som måste göras och att jag inte KAN koncentrera mig mer än 10 minuter i taget? Jag vet fan inte. Jag behöver semester från min hjärna.
Ergo sitter jag på jobbet och biter mig i tungan för att inte börja gråta. Och det är ju inte så kul. Kan man säga. Men jag skall försöka rycka upp mig. Det börjar närma sig kokpunkten. Lägg två saker till på mig och jag går sönder. I alla fall temporärt. Kanske borde söka lite hjälp, men jag blir alltid så irriterad på psykologer och terapeuter när de lyssnar efter sina mallar som de kan klämma in en i. När jag var ung var jag som tidigare nämnts rätt deppig vid väl valda tillfällen. Då verkade det inte som att exempelvis självskadebeteende var särskilt vanligt, och de jag pratade med då fattade inte alls vad det var, bara att det såg farligt ut. Så jag blev självmordsbenägen. Fastän jag aldrig egentligen velat ta det så långt.
Och nu vet jag inte. Nu är jag fröken duktig och skall klara allt, helst på egen hand. Ber jag om hjälp, då kan man ana att jag mår riktigt kasst eller att jag har en rejäl arbetsbörda.
Idag är det tungt som fan. Är det mitt behov att vara till lags, måhända? Eller är det bara det att jag mår så överjävligt dåligt just nu? Att jag har typ hela kalendern fullproppad med saker som måste göras och att jag inte KAN koncentrera mig mer än 10 minuter i taget? Jag vet fan inte. Jag behöver semester från min hjärna.
Hurra!
Inatt sov jag 7 timmar! Fatta!
Så nu, när klockan har hunnit bli nästan fyra på morgonen känner jag mig ovanligt nöjd med mig själv. Ännu nöjdare hade jag varit om jag hade haft te hemma, men det har jag inte.
Istället sitter jag och knappar på hästavsnittet till Western och hoppas att jag skall få lite vidare inspiration till ett äventyr om själsutbyte. Skall också läsa alla scenarion som kommit in till scenariotävlingen. Det har jag inte hunnit än. Eller orkat. Haft energi till är det väl kanske snarare... Jag har haft dåligt om den saken så länge nu. Men jag repar mig långsamt.
Jag önskar jag hade något mindre egocentrerat att skriva om, men... Mår man inte bra blir man rätt ego. Efter gårdagens massage kan jag ju tillägga att ryggen känns som en stor hög.... tja... ömma muskler. Jag låg på rygg och insåg att jag var tvungen att sova på mage för det bara ömmade som fan. Jag förstår helt plötsligt varför min massageterapeut såg så blek ut. Det kanske är därför jag har kunnat sova? Men hu att behöva få ryggmusklerna bankade till trögflytande gelé varje gång man skall få en natts sömn....
Nu skall jag dock ta tag i min tesituation och se om jag inte har någon gammal påse Earl Grey undanstoppad i något hörn av världen.
Så nu, när klockan har hunnit bli nästan fyra på morgonen känner jag mig ovanligt nöjd med mig själv. Ännu nöjdare hade jag varit om jag hade haft te hemma, men det har jag inte.
Istället sitter jag och knappar på hästavsnittet till Western och hoppas att jag skall få lite vidare inspiration till ett äventyr om själsutbyte. Skall också läsa alla scenarion som kommit in till scenariotävlingen. Det har jag inte hunnit än. Eller orkat. Haft energi till är det väl kanske snarare... Jag har haft dåligt om den saken så länge nu. Men jag repar mig långsamt.
Jag önskar jag hade något mindre egocentrerat att skriva om, men... Mår man inte bra blir man rätt ego. Efter gårdagens massage kan jag ju tillägga att ryggen känns som en stor hög.... tja... ömma muskler. Jag låg på rygg och insåg att jag var tvungen att sova på mage för det bara ömmade som fan. Jag förstår helt plötsligt varför min massageterapeut såg så blek ut. Det kanske är därför jag har kunnat sova? Men hu att behöva få ryggmusklerna bankade till trögflytande gelé varje gång man skall få en natts sömn....
Nu skall jag dock ta tag i min tesituation och se om jag inte har någon gammal påse Earl Grey undanstoppad i något hörn av världen.
Wednesday, September 19, 2007
Rött the?
Jag önskar det hjälpte. Jag har druckit flera liter med kvällsté, knaprat naturläkemedel och gud vet vad. Men jag kan inte sova.
Jag funderade ett tag på om jag skulle kunna somna av mitt meditationsprogram. Vanligtvis somnar jag rätt lätt av Yoga Nidra, men tro fasen om jag inte blev piggare av det istället den här gången...
Jag fick massage idag av företagsmassösen, och gudarna skall veta att det behövdes. Hon blev lite orolig för mig, och ville att jag skulle komma tillbaka om det var någon som inte dök upp, för jag var så stel. Och då yogar jag ändå varje morgon. Skit. Min säng är dålig. Min sömn är dålig. Jag får börja springa marathon om nätterna för att somna. Eller... hm... Nåja.
Det är snart helg. Inte för att jag får sova då, men en del av det som ligger och gnager försvinner förhoppningsvis då. Jag tänker dessutom ta två timmar och gå på bio, helt fräckt. Jag kanske somnar då? Vem vet. Oh well, det finns de i min omedelbara närhet som har det värre, så jag skall väl inte klaga. Utom på att de inte finns precis i min omedelbara närhet, utan mer bildligt talat. Damn them.
I vilket fall som helst, tack syrran för din omsorg. Hoppas att du också kan somna.
Jag funderade ett tag på om jag skulle kunna somna av mitt meditationsprogram. Vanligtvis somnar jag rätt lätt av Yoga Nidra, men tro fasen om jag inte blev piggare av det istället den här gången...
Jag fick massage idag av företagsmassösen, och gudarna skall veta att det behövdes. Hon blev lite orolig för mig, och ville att jag skulle komma tillbaka om det var någon som inte dök upp, för jag var så stel. Och då yogar jag ändå varje morgon. Skit. Min säng är dålig. Min sömn är dålig. Jag får börja springa marathon om nätterna för att somna. Eller... hm... Nåja.
Det är snart helg. Inte för att jag får sova då, men en del av det som ligger och gnager försvinner förhoppningsvis då. Jag tänker dessutom ta två timmar och gå på bio, helt fräckt. Jag kanske somnar då? Vem vet. Oh well, det finns de i min omedelbara närhet som har det värre, så jag skall väl inte klaga. Utom på att de inte finns precis i min omedelbara närhet, utan mer bildligt talat. Damn them.
I vilket fall som helst, tack syrran för din omsorg. Hoppas att du också kan somna.
Med ett ord...
...*argh*
Det går fasen inte att sova på nätterna längre, och jag har ingen aning om varför. Fem timmar inatt igen, plus två timmars halvdvala. Det här duger inte. Jag får plocka ur hjärnan lagom till läggdags ikväll. Det är onsdag. På fredag är det konvent. Jag hoppas att jag kommer att orka med allt ståhej runt det också.
Idag på morgonen satt jag och pysslade lite med hästarna och det går framåt, men i min desperation att få sova tänker jag börja spela WoW igen. Om jag vaknar mitt i natten kommer jag iaf ha något att göra. Och det skall bli skönt att få lite tid att kuta runt och fixa med min Priest utan att ha människor i hasorna.
Nu skall jag försöka få mig i ordning till jobbet. Det är lite att göra idag och jag vill inte halka efter, så idag blir det återigen gnujobb som gäller.
Jag skulle rent teoretiskt kunna återberätta alla diskussioner jag har haft fram och tillbaka runt mina relationer, men... näe, det är såpopera. Alltihop. Jag har insett att om det något som INTE är lätt i mitt liv så är det mina relationer med andra människor. I mitt nästa liv vill jag vara en myra. Då vet jag iaf var jag har mina artfränder.
För att parafrasera Povel Ramel "Det är onsdag morgon, och mitt huvud känns så tungt..."
Snart kryper jag ihop i en hög och ignorerar omvärlden tills den försvinner och jag kan sova.
Det går fasen inte att sova på nätterna längre, och jag har ingen aning om varför. Fem timmar inatt igen, plus två timmars halvdvala. Det här duger inte. Jag får plocka ur hjärnan lagom till läggdags ikväll. Det är onsdag. På fredag är det konvent. Jag hoppas att jag kommer att orka med allt ståhej runt det också.
Idag på morgonen satt jag och pysslade lite med hästarna och det går framåt, men i min desperation att få sova tänker jag börja spela WoW igen. Om jag vaknar mitt i natten kommer jag iaf ha något att göra. Och det skall bli skönt att få lite tid att kuta runt och fixa med min Priest utan att ha människor i hasorna.
Nu skall jag försöka få mig i ordning till jobbet. Det är lite att göra idag och jag vill inte halka efter, så idag blir det återigen gnujobb som gäller.
Jag skulle rent teoretiskt kunna återberätta alla diskussioner jag har haft fram och tillbaka runt mina relationer, men... näe, det är såpopera. Alltihop. Jag har insett att om det något som INTE är lätt i mitt liv så är det mina relationer med andra människor. I mitt nästa liv vill jag vara en myra. Då vet jag iaf var jag har mina artfränder.
För att parafrasera Povel Ramel "Det är onsdag morgon, och mitt huvud känns så tungt..."
Snart kryper jag ihop i en hög och ignorerar omvärlden tills den försvinner och jag kan sova.
Tuesday, September 18, 2007
Nu skall jag...
... till följd av åtskilliga timmars sömnbrist under natten gå till sängs och ägna mig åt medvetslöshet, förhoppningsvis en hel natt.
Imorgon blir det sprint review (min första alldeles egen som scrum master) och antagligen också planering inför nästa sprint, samt flowcharts. Kan man ha det bättre? Jag skall skriva ut ett schema tll föreläsningarna också. Och inte glömma att maila Henrik och Peter. Inte glömma.
Nu... sova... zzzz
ooo... Mata plantorna... faen... krävande grönblodiga monster...
zzzzz
Imorgon blir det sprint review (min första alldeles egen som scrum master) och antagligen också planering inför nästa sprint, samt flowcharts. Kan man ha det bättre? Jag skall skriva ut ett schema tll föreläsningarna också. Och inte glömma att maila Henrik och Peter. Inte glömma.
Nu... sova... zzzz
ooo... Mata plantorna... faen... krävande grönblodiga monster...
zzzzz
Spioner... Har absolut inget med det här inlägget att göra...
Igår spenderade jag dagen med att jobba som en gnu, tätt följt av ett möte med Stockholms Spelkonvents ledningsgrupp på Dieselverkstan.
Jag kan ju säga redan nu att min mage inte riktigt orkar med anspänningen av ett kombinerat SSK, Kaos och Milestone. Jag har så ont i magen! Tyck synd om mig, för bövelen! Eller vänta, gör inte det... Bara se till att jag överlever SSK och Milestone, sedan skall jag ta tag i resten av mitt liv efter det.
Mötet gick hyfsat med tanke på hur kaotiskt det kommer att bli på Dieselverkstan. Men man kan ju hoppas att det kommer att ordna sig. Det KOMMER säkert att ordna sig, det är bara min mage som har bestämt sig för att bråka som en obetald hantverkare på julafton. Min största insats var att klippa en hög knappar. Och att säga att vi ville ha bord. Samt att sova i en trapp.
Efter mötet knallade jag, Tove, Anders och Wille iväg och satte oss på ett hak på stationen och pratade vidare. Eller snarare - DE pratade vidare. Jag satt och sov med öppna ögon och svarade knappt på tilltal. Med tanke på hur ont magen har gjort de senaste dagarna så har jag inte ätit så mycket och mitt blodsocker lämnar lite i övrigt att önska. Så - sur och bitchig!
Jag kan ju säga redan nu att min mage inte riktigt orkar med anspänningen av ett kombinerat SSK, Kaos och Milestone. Jag har så ont i magen! Tyck synd om mig, för bövelen! Eller vänta, gör inte det... Bara se till att jag överlever SSK och Milestone, sedan skall jag ta tag i resten av mitt liv efter det.
Mötet gick hyfsat med tanke på hur kaotiskt det kommer att bli på Dieselverkstan. Men man kan ju hoppas att det kommer att ordna sig. Det KOMMER säkert att ordna sig, det är bara min mage som har bestämt sig för att bråka som en obetald hantverkare på julafton. Min största insats var att klippa en hög knappar. Och att säga att vi ville ha bord. Samt att sova i en trapp.
Efter mötet knallade jag, Tove, Anders och Wille iväg och satte oss på ett hak på stationen och pratade vidare. Eller snarare - DE pratade vidare. Jag satt och sov med öppna ögon och svarade knappt på tilltal. Med tanke på hur ont magen har gjort de senaste dagarna så har jag inte ätit så mycket och mitt blodsocker lämnar lite i övrigt att önska. Så - sur och bitchig!
Monday, September 17, 2007
Ännu en bra titel
Nu på morgonen har jag spenderat tid på att skriva egenskaper åt två hästraser, och helt plösligt känns saker och ting överkomliga igen. Jag sover fortfarande bara fem timmar på raken, så jag funderar på om det kanske är så jag ska sova? Inatt hade jag i vilket fall som helst inga problem att somna om, något jag tror beror delvis på att Kaoset håller på att lyfta. Eller ta ett par steg tillbaka. Jag vet inte vad det är som händer riktigt, men det är inte ovanligt när det gäller vare sig Kaos eller kaos.
Jag läste igenom mina recensioner igen, och jag är förvånansvärt nöjd. Det händer inte ofta, men den här gången känns de helt okej, om än lite korta. Men vad gör man?
The Witcher visar sig vara lättläst och ett jämla hopkok. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Lättläst brukar betyda "slippa tänka", och det är väl kanske inte så bra. Inte i mina ögon i alla fall. Nu skall jag ta mig till jobbet och hoppas på att jag är lika pigg där som jag har varit hemma nu på morgonen. Och inte glömma ögondropparna.
Bloggeneratorn säger hej, förresten...
Jag läste igenom mina recensioner igen, och jag är förvånansvärt nöjd. Det händer inte ofta, men den här gången känns de helt okej, om än lite korta. Men vad gör man?
The Witcher visar sig vara lättläst och ett jämla hopkok. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Lättläst brukar betyda "slippa tänka", och det är väl kanske inte så bra. Inte i mina ögon i alla fall. Nu skall jag ta mig till jobbet och hoppas på att jag är lika pigg där som jag har varit hemma nu på morgonen. Och inte glömma ögondropparna.
Bloggeneratorn säger hej, förresten...
Sunday, September 16, 2007
Fem timmar...
... fick jag sova inatt, oavbrutet. Resten av natten var avbruten varannan timme med att jag vaknade igen. Skräphjärna som inte fattar att den behöver sova.
Hela veckan har varit helt hopplös, men jag tror det beror på det stundande konventet och att jag inte riktigt litar på att det kommer att gå vägen med Dieselverkstaden. Vi vet ju fortfarande inte om vi får ha en kiosk. Jag är också orolig för hur det kommer att gå när vi ställer upp konventet. Jag kommer inte att kunna vara där, och bara en sådan sak ger mig ont i magen. Skall påminna Tove om vilka grejer vi behöver så att de finns på plats när jag dimper ner runt fem på fredagen. Snacka om att ha ett kontrollbehov som övergår det mesta, men sådan är jag nu en gång. Och trivs i vanliga fall rätt bra med det.
Jag har läst The Witcher och spenderat dagen med att skriva ihop hästbeskrivningar åt Tove och Anders, så förhoppningsvis kan jag skicka ett nytt utkast innan SSK. Det är lite väl svettigt med allt som måste skrivas, men samtidigt är det ämnen jag gjort research på, så man tycker att det borde gå av bara farten. Man tycker, men ibland tycker man lite fel.
Sjukdomar och voodoo är nästkommande områden som det skall skrivas om. Jag känner redan att magsåret är på väg. Aj. Så jag lyssnar på Front 242 och älskar hur musiken fortfarande kan få mig att rysa. Det var ett tag sedan jag lyssnade.
Tragedy for You
With that skill that was hers alone
She drove her clutches into me
I was dumbfounded
She was hungry
She required me entirely
All that's left is here to remain
It's a dull and cruel pain
That passes the ages unaltered
Her stamp is in my heart
I still feel disemboweled
I clearly retain
A blank
The void
The sore in my soul
The mark in my heart
Her acid reign
Hot sun, global fun
Needed action, start to run
And that voice that was hers alone
Still resounds in me
She left me dislocated
Disavowed
And twitching
Her rhythm is in my heart
She inspired in me
An acute sense of treachery
Bortsett att jag jobbar på ett magsår och att kursen jag tog i lördags samt mötet vi hade kändes lite onödigt så är allt bra. Jag har ÄNTLIGEN vaknat till efter en hel veckas sömngående. Jag bara hoppas att jag kan sova ordentligt inatt och att jag inte kommer att bli helt distraherad av tankar på SSK.
Tills dess läser jag T.S. Eliot och njuter av hans sätt att frasera, beskriva och träffa så rätt.
The Waste Land (rad 19 - 42)
What are the roots that clutch, what branches grow
Out of this stony rubbish? Son of man,
You cannot say, or guess, for you know only
A heap of broken images, where the sun beats,
And the dead tree gives no shelter, the cricket no relief,
And the dry stone no sound of water. Only
There is shadow under this red rock,
(Come in under the shadow of this red rock),
And I will show you something different from either
Your shadow at morning striding behind you
Or your shadow at evening rising to meet you;
I will show you fear in a handful of dust.
Frisch weht der Wind
Der Heimat zu.
Mein Irisch Kind,
Wo weilest du?
'You gave me hyacinths first a year ago;
'They called me the hyacinth girl.'
—Yet when we came back, late, from the Hyacinth garden,
Your arms full, and your hair wet, I could not
Speak, and my eyes failed, I was neither
Living nor dead, and I knew nothing,
Looking into the heart of light, the silence.
Od' und leer das Meer.
Jag märker att mörkret har kommit tillbaka till viss del. Om inte annat så på att jag har börjat skriva dikter igen. Korta uttryck av... just nu vet jag inte. Men Riddar Kato och Kungen av Frost poppade upp igår och det kommer nya hela tiden. Det är kanske ett utslag av stress. Eller bara höstmörkret som har lagt sig runt hjärtat och kyler det lite extra. I koppen simmar tepåsen med kamomillte och i huvudet simmar ord som söker någon form av utlopp innan de har förvandlat hela skallen till en klump med garvsyra.
Näe, fan. Nu babblar jag. Och jag svär. Det gör jag aldrig i texter annars.
Hela veckan har varit helt hopplös, men jag tror det beror på det stundande konventet och att jag inte riktigt litar på att det kommer att gå vägen med Dieselverkstaden. Vi vet ju fortfarande inte om vi får ha en kiosk. Jag är också orolig för hur det kommer att gå när vi ställer upp konventet. Jag kommer inte att kunna vara där, och bara en sådan sak ger mig ont i magen. Skall påminna Tove om vilka grejer vi behöver så att de finns på plats när jag dimper ner runt fem på fredagen. Snacka om att ha ett kontrollbehov som övergår det mesta, men sådan är jag nu en gång. Och trivs i vanliga fall rätt bra med det.
Jag har läst The Witcher och spenderat dagen med att skriva ihop hästbeskrivningar åt Tove och Anders, så förhoppningsvis kan jag skicka ett nytt utkast innan SSK. Det är lite väl svettigt med allt som måste skrivas, men samtidigt är det ämnen jag gjort research på, så man tycker att det borde gå av bara farten. Man tycker, men ibland tycker man lite fel.
Sjukdomar och voodoo är nästkommande områden som det skall skrivas om. Jag känner redan att magsåret är på väg. Aj. Så jag lyssnar på Front 242 och älskar hur musiken fortfarande kan få mig att rysa. Det var ett tag sedan jag lyssnade.
Tragedy for You
With that skill that was hers alone
She drove her clutches into me
I was dumbfounded
She was hungry
She required me entirely
All that's left is here to remain
It's a dull and cruel pain
That passes the ages unaltered
Her stamp is in my heart
I still feel disemboweled
I clearly retain
A blank
The void
The sore in my soul
The mark in my heart
Her acid reign
Hot sun, global fun
Needed action, start to run
And that voice that was hers alone
Still resounds in me
She left me dislocated
Disavowed
And twitching
Her rhythm is in my heart
She inspired in me
An acute sense of treachery
Bortsett att jag jobbar på ett magsår och att kursen jag tog i lördags samt mötet vi hade kändes lite onödigt så är allt bra. Jag har ÄNTLIGEN vaknat till efter en hel veckas sömngående. Jag bara hoppas att jag kan sova ordentligt inatt och att jag inte kommer att bli helt distraherad av tankar på SSK.
Tills dess läser jag T.S. Eliot och njuter av hans sätt att frasera, beskriva och träffa så rätt.
The Waste Land (rad 19 - 42)
What are the roots that clutch, what branches grow
Out of this stony rubbish? Son of man,
You cannot say, or guess, for you know only
A heap of broken images, where the sun beats,
And the dead tree gives no shelter, the cricket no relief,
And the dry stone no sound of water. Only
There is shadow under this red rock,
(Come in under the shadow of this red rock),
And I will show you something different from either
Your shadow at morning striding behind you
Or your shadow at evening rising to meet you;
I will show you fear in a handful of dust.
Frisch weht der Wind
Der Heimat zu.
Mein Irisch Kind,
Wo weilest du?
'You gave me hyacinths first a year ago;
'They called me the hyacinth girl.'
—Yet when we came back, late, from the Hyacinth garden,
Your arms full, and your hair wet, I could not
Speak, and my eyes failed, I was neither
Living nor dead, and I knew nothing,
Looking into the heart of light, the silence.
Od' und leer das Meer.
Jag märker att mörkret har kommit tillbaka till viss del. Om inte annat så på att jag har börjat skriva dikter igen. Korta uttryck av... just nu vet jag inte. Men Riddar Kato och Kungen av Frost poppade upp igår och det kommer nya hela tiden. Det är kanske ett utslag av stress. Eller bara höstmörkret som har lagt sig runt hjärtat och kyler det lite extra. I koppen simmar tepåsen med kamomillte och i huvudet simmar ord som söker någon form av utlopp innan de har förvandlat hela skallen till en klump med garvsyra.
Näe, fan. Nu babblar jag. Och jag svär. Det gör jag aldrig i texter annars.
Saturday, September 15, 2007
Kungen av Frost
Kungen av Frost
Sitter ensam i sitt tronrum
Långa skuggor faller över hans
Kalla ansikte
Som de fingrar
Som aldrig smekt honom
Som de kyssar
Som aldrig smakat hans läppar
Sitter ensam i sitt tronrum
Långa skuggor faller över hans
Kalla ansikte
Som de fingrar
Som aldrig smekt honom
Som de kyssar
Som aldrig smakat hans läppar
Riddar Kato
Riddar Kato och jag
Satt i Rosengården
Hans grå ögon, som himlen ovanför
Som hjärtat i hans hand
Är du säker, sade han
Är du säker på att det här är vad du vill?
Det lever inte längre
Svarade jag. Mitt hjärta lever inte längre
Bättre ett hjärta av sten
Än ett av kött och blod
Som inte lever
- - - - -
Jag var på kurs, jag lärde mig fotopolymer... eller lärde... det var så lätt. Och det skulle verkligen vara lätt att dissa tanterna som var på kursen också, men jag avstår. De har verkligen inte förtjänat det.
Jag träffade Jim, och Jim är alltid mysig. Kramar och lunch blev det, sedan en snabb sejour hos Anders för att gå igenom det hemliga projektet och göra en presentation, som jag tänker jobba klart med nu på kvällen.
Och så hem. Och Riddar Kato på tåget.
Satt i Rosengården
Hans grå ögon, som himlen ovanför
Som hjärtat i hans hand
Är du säker, sade han
Är du säker på att det här är vad du vill?
Det lever inte längre
Svarade jag. Mitt hjärta lever inte längre
Bättre ett hjärta av sten
Än ett av kött och blod
Som inte lever
- - - - -
Jag var på kurs, jag lärde mig fotopolymer... eller lärde... det var så lätt. Och det skulle verkligen vara lätt att dissa tanterna som var på kursen också, men jag avstår. De har verkligen inte förtjänat det.
Jag träffade Jim, och Jim är alltid mysig. Kramar och lunch blev det, sedan en snabb sejour hos Anders för att gå igenom det hemliga projektet och göra en presentation, som jag tänker jobba klart med nu på kvällen.
Och så hem. Och Riddar Kato på tåget.
Arts & Crafts!
Jag ser fram emot dagens aktiviteter, vissa mer än andra. Det börjar nu på morgonen kl. 10.00 med en kurs om fotopolymer och silverlera, sedan skall jag slacka med Jim i en och en halv timme på ett lämpligt fik. Det skall bli skönt att träffa Jim igen, jag har saknat honom rätt mycket. Om inte annat har jag saknat hans axelmassage :).
Förhoppningsvis kommer jag därefter att bege mig till ett produktivt möte med Anders och Wille för att lägga grunden till presentationen av ett hemligt projekt vi jobbar på en hel hög med människor nu. Tove är också inblandad. Men vi får se hur det blir.
Tori Amos har bott i mina öron i ett par dagar nu, och det känns som att hon får bo kvar även idag. Och bloggeneratorn smattrar på i ett hörn härborta... Smatter smatter.
Igår fick jag för övrigt bekräftelsen på silversmideskursen, så i höst blir det silversmide (nåja, en verkstad att arbeta i iaf) och skrivande som ligger i fokus. Skriva är KÄRLEK! Pyssel är Kärlek och mitt huvud bland molnen får kontakt med händerna som är någon helt annanstans för det mesta och pysslar med sitt. Jag tror jag är som en dinosaurie. En av de där stora som hade en hjärna i häcken för att sköta svansen. Fast mina minihjärnor sitter i armbågarna och sköter händerna. De kan klura ut saker på egen hand. Bara de får ta på objektet, plocka isär det, sätta ihop det, så vips har jag en tredimensionell karta i huvudet. Allt faller på plats. Det är som att ha en egen 3D scanner i huvudet.
Men nu får jag sluta babbla, för nu skall jag klä på mig *gasp* och rulla in till Stockholm.
Höst är också KÄRLEK!
Förhoppningsvis kommer jag därefter att bege mig till ett produktivt möte med Anders och Wille för att lägga grunden till presentationen av ett hemligt projekt vi jobbar på en hel hög med människor nu. Tove är också inblandad. Men vi får se hur det blir.
Tori Amos har bott i mina öron i ett par dagar nu, och det känns som att hon får bo kvar även idag. Och bloggeneratorn smattrar på i ett hörn härborta... Smatter smatter.
Igår fick jag för övrigt bekräftelsen på silversmideskursen, så i höst blir det silversmide (nåja, en verkstad att arbeta i iaf) och skrivande som ligger i fokus. Skriva är KÄRLEK! Pyssel är Kärlek och mitt huvud bland molnen får kontakt med händerna som är någon helt annanstans för det mesta och pysslar med sitt. Jag tror jag är som en dinosaurie. En av de där stora som hade en hjärna i häcken för att sköta svansen. Fast mina minihjärnor sitter i armbågarna och sköter händerna. De kan klura ut saker på egen hand. Bara de får ta på objektet, plocka isär det, sätta ihop det, så vips har jag en tredimensionell karta i huvudet. Allt faller på plats. Det är som att ha en egen 3D scanner i huvudet.
Men nu får jag sluta babbla, för nu skall jag klä på mig *gasp* och rulla in till Stockholm.
Höst är också KÄRLEK!
Friday, September 14, 2007
Nattliv
Den här bloggen antyder inte alls vad vissa kommer att tro att den antyder. Den handlar nämligen om ett nytt fenomen i mina drömmar. Inatt vaknade jag av att jag grät. Det har jag aldrig gjort i sömnen tidigare.
Spännande! Det värsta är att jag inte kommer ihåg varför jag grät, bara att jag vaknade med puffiga ögon och en blöt kudde. Först fick jag för mig att jag hade dräglat, men det visade sig vara tårar.
Så idag kommer jag att spendera dagen med att försöka komma ihåg vad det var jag drömde och varför det gjorde mig ledsen (eller glad!) nog att gråta.
Av den ovan återberättade händelsen kan man som läsare även dra slutsatsen att natten inte förflöt utan avbrott. Jag vaknade tre gånger inatt, men jag känner mig ändå rätt pigg idag. Det är fredagsöl på jobbet och jag skall verkligen försöka stanna kvar och inte bli helt stissig över att jag inte känner alla dessa människor. Eller så flyr jag som vanligt. Eller så sätter jag mig på café och hoppas på att livet kommer till mig och inte bara passerar förbi, som det alltid brukar göra.
Den största nackdelen med att vara en person som analyserar, tar ett steg tillbaka, håller sig undan, är att man aldrig riktigt är med i händelsernas centrum. Alltid ett steg utanför, ett steg bakom. Åskådare.
Spännande! Det värsta är att jag inte kommer ihåg varför jag grät, bara att jag vaknade med puffiga ögon och en blöt kudde. Först fick jag för mig att jag hade dräglat, men det visade sig vara tårar.
Så idag kommer jag att spendera dagen med att försöka komma ihåg vad det var jag drömde och varför det gjorde mig ledsen (eller glad!) nog att gråta.
Av den ovan återberättade händelsen kan man som läsare även dra slutsatsen att natten inte förflöt utan avbrott. Jag vaknade tre gånger inatt, men jag känner mig ändå rätt pigg idag. Det är fredagsöl på jobbet och jag skall verkligen försöka stanna kvar och inte bli helt stissig över att jag inte känner alla dessa människor. Eller så flyr jag som vanligt. Eller så sätter jag mig på café och hoppas på att livet kommer till mig och inte bara passerar förbi, som det alltid brukar göra.
Den största nackdelen med att vara en person som analyserar, tar ett steg tillbaka, håller sig undan, är att man aldrig riktigt är med i händelsernas centrum. Alltid ett steg utanför, ett steg bakom. Åskådare.
Thursday, September 13, 2007
Sunkblod!
Mitt blodvärde var riktigt sunkigt. Så sunkigt att jag fick en hög järntabletter, en klapp på huvudet och ett "åk hem".
"Har du ätit ordentligt?"
"Vad är ordentligt? Räknas yoghurt? Och kakor?"
Det gjorde det inte. Jordgubbar, persilja, broccoli och blodpudding alltså. Men jag trodde inte det skulle vara riktigt så sunkigt som det var... Aja baja mig. Men blodtrycket är lägre iaf och det är bra. Det har legat lite högt förut. Normalt men lite högt skall tilläggas.
Jag har också dragit mitt strå till stacken med uppklistrande av affischer. Försökte få med Wille, men han ville inte. (Rim! Eller.. erh.. nästan?) Så det blev en solorepa på stan, mitt i rusningstrafiken och med en stor portion tålamod och iPoden på högsta volym lyckades jag ta mig runt bland alla efter arbetet utsläppta grönbetestörstande Stockholmare UTAN att mörda dem! Helt fantastiskt. Jag blev inte ens arg. Mer än två - tre.. okej, ett dussin gånger... Jag erkänner mig och min asociala personlighet besegrad.
Återstår att se om någon hittar mina helt lagligt uppsatta affischer. Jag är så fånig med sådant. Att följa anvisningar that is.
Nu skall det sovas hela natten lång och snart kommer någon att komma på att jag har ersatt mina blogginlägg med en bloggenerator...
"Har du ätit ordentligt?"
"Vad är ordentligt? Räknas yoghurt? Och kakor?"
Det gjorde det inte. Jordgubbar, persilja, broccoli och blodpudding alltså. Men jag trodde inte det skulle vara riktigt så sunkigt som det var... Aja baja mig. Men blodtrycket är lägre iaf och det är bra. Det har legat lite högt förut. Normalt men lite högt skall tilläggas.
Jag har också dragit mitt strå till stacken med uppklistrande av affischer. Försökte få med Wille, men han ville inte. (Rim! Eller.. erh.. nästan?) Så det blev en solorepa på stan, mitt i rusningstrafiken och med en stor portion tålamod och iPoden på högsta volym lyckades jag ta mig runt bland alla efter arbetet utsläppta grönbetestörstande Stockholmare UTAN att mörda dem! Helt fantastiskt. Jag blev inte ens arg. Mer än två - tre.. okej, ett dussin gånger... Jag erkänner mig och min asociala personlighet besegrad.
Återstår att se om någon hittar mina helt lagligt uppsatta affischer. Jag är så fånig med sådant. Att följa anvisningar that is.
Nu skall det sovas hela natten lång och snart kommer någon att komma på att jag har ersatt mina blogginlägg med en bloggenerator...
När det går åt helvete...
... så gör det det i alla fall så att man märker det.
Igår var ingen rolig dag, den var instabil, det var Kaos, det var mer kaos, det blev inget gjort efter kl 12.00 på dagen och jag mådde mindre bra. Tills jag åkte hem och ägnade mig åt meditation på tåget. Jag var trött, eländig och ville bara sova, men istället åt jag middag, som jag inte gjort på ett par dagar, jag spelade Guitar Hero och röjde upp min lägenhet. Allt röjande är förresten mer ett tecken på att jag behöver städa hjärnan än att jag behöver städa lägenhetern. Jag märkte ingen skillnad mer än mentalt före och efter städningen. Så är det när man är pedant.
I vilket fall som helst så föll jag på plats under eftermiddagen. Nu är jag tillbaka. Låt oss se hur länge det håller.
Jag vaknade med känslan av att vara utsövd. Jag har inte vaknat en enda gång under natten och en hel natts oavbruten sömn för mig är... fantastiskt och händer kanske en gång per månad. Om jag har tur. Så utgångspunkten för dagen har varit bra. Yoga, lite Kaos, men hanterbart och trevligt, och sedan dusch och jobb. Idag känner jag mig till råga på allt rätt stark. Mindre fläsk och mera muskler. Det är det bästa med yogan. Att det faktiskt händer något med kroppen. Som inte är negativt.
Annars skall det pysslas med hemliga projekt, läggas upp material, och fixas med dokument som jag hoppas bli klar med under dagen. Jag har slackat alldeles för mycket på jobbet. Så nu jävlar.
Håll i er, jag kör så det ryker.
Och jag glömde! Idag går jag till blodbanken och lämnar blod! Yum för alla vampyrer. bara hoppas att mitt blodvärde inte är helt kasst. Och jag skall klistra upp affischer för SSK. To do listan är fullpackad!
Igår var ingen rolig dag, den var instabil, det var Kaos, det var mer kaos, det blev inget gjort efter kl 12.00 på dagen och jag mådde mindre bra. Tills jag åkte hem och ägnade mig åt meditation på tåget. Jag var trött, eländig och ville bara sova, men istället åt jag middag, som jag inte gjort på ett par dagar, jag spelade Guitar Hero och röjde upp min lägenhet. Allt röjande är förresten mer ett tecken på att jag behöver städa hjärnan än att jag behöver städa lägenhetern. Jag märkte ingen skillnad mer än mentalt före och efter städningen. Så är det när man är pedant.
I vilket fall som helst så föll jag på plats under eftermiddagen. Nu är jag tillbaka. Låt oss se hur länge det håller.
Jag vaknade med känslan av att vara utsövd. Jag har inte vaknat en enda gång under natten och en hel natts oavbruten sömn för mig är... fantastiskt och händer kanske en gång per månad. Om jag har tur. Så utgångspunkten för dagen har varit bra. Yoga, lite Kaos, men hanterbart och trevligt, och sedan dusch och jobb. Idag känner jag mig till råga på allt rätt stark. Mindre fläsk och mera muskler. Det är det bästa med yogan. Att det faktiskt händer något med kroppen. Som inte är negativt.
Annars skall det pysslas med hemliga projekt, läggas upp material, och fixas med dokument som jag hoppas bli klar med under dagen. Jag har slackat alldeles för mycket på jobbet. Så nu jävlar.
Håll i er, jag kör så det ryker.
Och jag glömde! Idag går jag till blodbanken och lämnar blod! Yum för alla vampyrer. bara hoppas att mitt blodvärde inte är helt kasst. Och jag skall klistra upp affischer för SSK. To do listan är fullpackad!
Wednesday, September 12, 2007
En bra titel!
12 timmars sömn blev det "inatt". Hälften spenderade jag framför TV:n och vegeterade. Jag lyckades dessutom överdosera mig med sömntabletter, tror jag. Jag vaknade inte av mig själv imorse nämligen. Det gör jag alltid annars. 4:45 slår jag upp ögonen. Nu vaknade jag istället av att en telefon låg och dundrade rätt in i örat och klockan hade blivit 5:17 (okej, lite.. men vafan. Klockan var ju där. Svårt att inte notera tiden!)och alarmet står vanligtvis på 5.
Yoga, dusch, och en kort diskussion med Kaoset (jag vill kalla det mitt Kaos, men det känns inte helt rätt i dagsläget...) och sedan *whee* jobb. Och en plan för vad som skall göras på jobbet idag och faktisk energi att göra det. Livet är skönt idag. Framförallt är jag vaken idag. Bara en sådan sak.
Tove bad mig att recensera och skriva lite runt "The Witcher" nästa nummer. Känns som att det kan bli hur elakt som helst. Jag har inte läst boken än, men det kommer. Och på lördag är det dags för första kursen! PMC-lera och fotopolymer. PMC står för Precious Metal Clay och är lera som innehåller höga halter av silverpartiklar samt ett bindemedel som gör att det känns mycket likt lera att arbeta med. Skall bli spännande att få göra något praktiskt i all min cerebrala fixering för tillfället.
Dessemellan hoppas jag att jag inte går under, blir uppslukad av Kaos, eller hoppar ut från balkongen på 11:e våningen i Avalanchehuset, men just nu känns inga av ovanstående alternativ som troliga händelser. Gudars vad livet hade varit så mycket enklare om man inte hade haft känslor! Fast inte hälften så roligt.
Yoga, dusch, och en kort diskussion med Kaoset (jag vill kalla det mitt Kaos, men det känns inte helt rätt i dagsläget...) och sedan *whee* jobb. Och en plan för vad som skall göras på jobbet idag och faktisk energi att göra det. Livet är skönt idag. Framförallt är jag vaken idag. Bara en sådan sak.
Tove bad mig att recensera och skriva lite runt "The Witcher" nästa nummer. Känns som att det kan bli hur elakt som helst. Jag har inte läst boken än, men det kommer. Och på lördag är det dags för första kursen! PMC-lera och fotopolymer. PMC står för Precious Metal Clay och är lera som innehåller höga halter av silverpartiklar samt ett bindemedel som gör att det känns mycket likt lera att arbeta med. Skall bli spännande att få göra något praktiskt i all min cerebrala fixering för tillfället.
Dessemellan hoppas jag att jag inte går under, blir uppslukad av Kaos, eller hoppar ut från balkongen på 11:e våningen i Avalanchehuset, men just nu känns inga av ovanstående alternativ som troliga händelser. Gudars vad livet hade varit så mycket enklare om man inte hade haft känslor! Fast inte hälften så roligt.
Tuesday, September 11, 2007
Såg att syrran...
... har blivit intresserad av 1700-tal. Way to go sis!
Själv sitter jag och såsar på jobbet och försöker vakna så smått, men det går inte så bra. Jag får helt enkelt sluta med allt vad kaos heter. Kaos, du vet vem du är!
Men det kan jag ju inte. Jag tycker ju om Kaos. I alla fall det här Kaoset. Shit vad jag är osammanhängande. Och här skall man försöka skriva något vettigt som folk kan "hmmm"-a över och kommentera på. Upp som en sol, ned som en pannkaka.
Själv sitter jag och såsar på jobbet och försöker vakna så smått, men det går inte så bra. Jag får helt enkelt sluta med allt vad kaos heter. Kaos, du vet vem du är!
Men det kan jag ju inte. Jag tycker ju om Kaos. I alla fall det här Kaoset. Shit vad jag är osammanhängande. Och här skall man försöka skriva något vettigt som folk kan "hmmm"-a över och kommentera på. Upp som en sol, ned som en pannkaka.
Ännu en sömnlös natt
Tre timmar fick jag inatt. Somnade vid tio och vaknade vid ett. TACK!
Det är inte som att jag inte behöver sova direkt. Men efter ett pass morgonyoga och en hink kaffe känns det bättre, om inte bra. Hjärnan är förvandlad till gelé och jag har spenderat lite tid med att prata med en trasig människa som, tja... det är en speciell person kan man väl säga. Någon jag tycker mycket om och hoppas få behålla bland mina vänner ett långt tag framöver.
Men ibland undrar man ju hur allt kunde bli så komplicerat på så kort tid. Kanske är därför sömnen inte vill komma. Jag får gå till apoteket och köpa en kur med något sömngivande. Gudars vad det här inlägget kunde ha autogenererats med en bloggenerator...
Fan. Jag behöver prata med någon tror jag. Mest för att dela med mig av hur absurt livet kan bli om man inte aktar sig och inte håller truten... Idag får jag åka hem tidigt och sova tidigt och hoppas att jag är vaken och lever imorgon. Idag liknar jag mer en människospillra än något annat.
Tur att jag kan spela i researchsyfte på jobbet hela dagen om jag vill. Det vill jag nog...
Det är inte som att jag inte behöver sova direkt. Men efter ett pass morgonyoga och en hink kaffe känns det bättre, om inte bra. Hjärnan är förvandlad till gelé och jag har spenderat lite tid med att prata med en trasig människa som, tja... det är en speciell person kan man väl säga. Någon jag tycker mycket om och hoppas få behålla bland mina vänner ett långt tag framöver.
Men ibland undrar man ju hur allt kunde bli så komplicerat på så kort tid. Kanske är därför sömnen inte vill komma. Jag får gå till apoteket och köpa en kur med något sömngivande. Gudars vad det här inlägget kunde ha autogenererats med en bloggenerator...
Fan. Jag behöver prata med någon tror jag. Mest för att dela med mig av hur absurt livet kan bli om man inte aktar sig och inte håller truten... Idag får jag åka hem tidigt och sova tidigt och hoppas att jag är vaken och lever imorgon. Idag liknar jag mer en människospillra än något annat.
Tur att jag kan spela i researchsyfte på jobbet hela dagen om jag vill. Det vill jag nog...
Monday, September 10, 2007
Som man bäddar får man ligga...
... men jag tycker personligen att gårdagens försök att sova faktiskt borde ha gått bättre. Det är inte som att jag direkt INTE hade bäddat sängen. Det var nya lakan, släta täcken, uppfluffade kuddar...
Det gick åt skogen. Först efter en timmes hårt yogande och närmare två liter kvällste så lyckades jag tappa medvetandet. Man undrar ju ibland vad kroppen håller på med när den vägrar att göra som jag säger. Det blev helt enkelt axelstående, vinyasas och nedåtgående hund tills jag inte orkade göra en enda uppåtgående hund till eller för den delen ställa mig på axlarna. Det känns i kroppen idag, kan jag ju avslöja. Jag var tvungen att köpa en kaka bara för att balansera upp det hela.
Musklerna bakom skulderbladen känns som knöliga blomkålsbuketter och hjärnan är seg som en halvjäst bulldeg med för mycket mjöl. Jag antar att min sömnlöshet går att härleda till dåligt samvete, för många tankar och en önskan om att inte vara så lättpåverkad. Och det i sin tur kan man härleda till... det dåliga samvetet.
Jag är väl naiv antar jag. Och stel som fan i nacken. Fy bubblan vad det är knastrigt. Känns som om någon stått och hoppat på mina axlar. Underbart kan man tycka... Får be Tove att klämma lite på mig när jag är hos dem idag. Jag behöver det verkligen.
Men jobbet har varit kul idag. Saint's Row, Crackdown och Shadowrun stod på tapeten som benchmarkspel. Jag skall köpa Saint's Row på vägen till T & A idag också, så jag kan kolla lite närmare på vissa delar av det hemma i lugn och ro. Och BioShock åker med till jobbet imorgon!
Det gick åt skogen. Först efter en timmes hårt yogande och närmare två liter kvällste så lyckades jag tappa medvetandet. Man undrar ju ibland vad kroppen håller på med när den vägrar att göra som jag säger. Det blev helt enkelt axelstående, vinyasas och nedåtgående hund tills jag inte orkade göra en enda uppåtgående hund till eller för den delen ställa mig på axlarna. Det känns i kroppen idag, kan jag ju avslöja. Jag var tvungen att köpa en kaka bara för att balansera upp det hela.
Musklerna bakom skulderbladen känns som knöliga blomkålsbuketter och hjärnan är seg som en halvjäst bulldeg med för mycket mjöl. Jag antar att min sömnlöshet går att härleda till dåligt samvete, för många tankar och en önskan om att inte vara så lättpåverkad. Och det i sin tur kan man härleda till... det dåliga samvetet.
Jag är väl naiv antar jag. Och stel som fan i nacken. Fy bubblan vad det är knastrigt. Känns som om någon stått och hoppat på mina axlar. Underbart kan man tycka... Får be Tove att klämma lite på mig när jag är hos dem idag. Jag behöver det verkligen.
Men jobbet har varit kul idag. Saint's Row, Crackdown och Shadowrun stod på tapeten som benchmarkspel. Jag skall köpa Saint's Row på vägen till T & A idag också, så jag kan kolla lite närmare på vissa delar av det hemma i lugn och ro. Och BioShock åker med till jobbet imorgon!
Sunday, September 9, 2007
Skrivintensiv helg
Jag har under helgen sammanställt tre recensioner och fixat med Stockholms Spelkonvent, i den utsträckningen att det finns EN sak kvar att göra för att jag skall kunna slappna av, och det är att packa och skicka äventyren som kommit in till scenariotävlingen, så att de kommer iväg till vår jury.
Den här helgen har varit lång, kort och lätt påfrestande. Jag har mailat, fixat texter, påmint folk, dragit folk i armen och varit allmänt projektledarmässig.
Nu vill jag bara sova. Det kanske är en bra plan. Skaffa en hög med godis, en hög med filmer och gå och lägga sig i soffan, somna om jag vill, snaska godis och glo på film. Synd bara att jag har hela Hemliga Projektet kvar att fixa med.
Och så låter jag mig påverkas av en person jag inte vill påverkas av i alla fall inte på det sättet, och jag vill ha tillbaka min handlingskraft och min soloflygförmåga, men tanken på sällskap är lockande. Problemet med att måla in sig i ett hörn är att man inte kommer ut därifrån om man vill. Inte förrän färgen har torkat. Jag skall hålla mig borta från Facebook, från MSN, från mail och från allt idag. Förhoppningsvis har jag coolat ner mig lagom till imorgon och har återigen grepp om min hjärna och mitt känsloliv. Slutet på veckan har varit förvirrande. Är det så här det skall vara? Jag ville ju bo i min fästning och inte låta något påverka mig på ett tag. Men det är inte lätt att vara hård på ytan och skör som glas inuti.
Jag har läst Changeling. Det är en mycket melankolisk bok, så det är kanske därför jag mår så konstigt. Den handlar om förlust och förändring, slaveri och frihet, balans mellan det vilda och det sanna.
Näe, nu tar jag hela mig och hela min förvirring och åker till stan.
I övrigt anser jag att Schulman bör få sparken.
Den här helgen har varit lång, kort och lätt påfrestande. Jag har mailat, fixat texter, påmint folk, dragit folk i armen och varit allmänt projektledarmässig.
Nu vill jag bara sova. Det kanske är en bra plan. Skaffa en hög med godis, en hög med filmer och gå och lägga sig i soffan, somna om jag vill, snaska godis och glo på film. Synd bara att jag har hela Hemliga Projektet kvar att fixa med.
Och så låter jag mig påverkas av en person jag inte vill påverkas av i alla fall inte på det sättet, och jag vill ha tillbaka min handlingskraft och min soloflygförmåga, men tanken på sällskap är lockande. Problemet med att måla in sig i ett hörn är att man inte kommer ut därifrån om man vill. Inte förrän färgen har torkat. Jag skall hålla mig borta från Facebook, från MSN, från mail och från allt idag. Förhoppningsvis har jag coolat ner mig lagom till imorgon och har återigen grepp om min hjärna och mitt känsloliv. Slutet på veckan har varit förvirrande. Är det så här det skall vara? Jag ville ju bo i min fästning och inte låta något påverka mig på ett tag. Men det är inte lätt att vara hård på ytan och skör som glas inuti.
Jag har läst Changeling. Det är en mycket melankolisk bok, så det är kanske därför jag mår så konstigt. Den handlar om förlust och förändring, slaveri och frihet, balans mellan det vilda och det sanna.
Näe, nu tar jag hela mig och hela min förvirring och åker till stan.
I övrigt anser jag att Schulman bör få sparken.
Saturday, September 8, 2007
Som malen mot flamman...
... nu har jag börjat ta på mig för mycket igen.
SPOILERVARNING - LIKSTORM till DoD Trudvang
Men det är så lockande att göra saker när energin känns oändlig och livet känns som att det är värt att leva. Idag blir en tung dag, ur "att göra" perspektiv. Men jag är klar med två "att göra" på listan. Scion är recenserat, Likstorm har fått sitt, och efter att jag ryckt huvudet ur min RiotMinds - ja vad det nu är jag känner, besvikelse, uppgivelse, kanske till och med sorg över deras beteende mot mig - så visar det sig att Likstorm är helt okej. Däremot gav jag dem en känga för alla onda kvinnor överallt. Av runt 30 spelledarpersoner är ca 5 kvinnor. 3 av dem är genomonda och en är medhjälpare till Trudvangs undergång, fastän hon inte vet om det. Och det handlar mycket om unga flickor. Och språket är lika trasigt och hackigt som vanligt. Ibland undrar jag om det inte är de som borde gå skrivarkurs...
Attans. Nu får jag sätta en spoilervarning även här.
Magic 10th Edition står på listan, liksom en hel del arbete med Stockholms Spelkonvent, som jag har skjutit upp för länge och inte orkat med att ta tag i. Jag skall skriva artiklar, stycken till rollspelsböcker och även försöka klämma ihop en recension av Changeling - the Lost, som förvisso inte är beställd, men boken visar sig vara inte bara ruskigt vacker, utan även ruskigt bra.
Det blir en lång dag vid datorn. Men innan dess blir det växtvård! Jag har en hög med gröna växter överallt i lägenheten som vill ha vatten och kärlek. Kärlek får de oavsett, men vatten har jag glömt i ett par dagar. Och så har jag min älskade bonsai som jag köpte för ett tag sedan. Jag skall försöka sätta skotten jag tog från den i något lämpligt kärl. Det är underbart! Två av fyra avklippta grenar har fått nytt liv och jag skall lära mig om bonsaier, äntligen, genom att göra ett par själv.
I övrigt anser jag att Schulman bör få sparken.
SPOILERVARNING - LIKSTORM till DoD Trudvang
Men det är så lockande att göra saker när energin känns oändlig och livet känns som att det är värt att leva. Idag blir en tung dag, ur "att göra" perspektiv. Men jag är klar med två "att göra" på listan. Scion är recenserat, Likstorm har fått sitt, och efter att jag ryckt huvudet ur min RiotMinds - ja vad det nu är jag känner, besvikelse, uppgivelse, kanske till och med sorg över deras beteende mot mig - så visar det sig att Likstorm är helt okej. Däremot gav jag dem en känga för alla onda kvinnor överallt. Av runt 30 spelledarpersoner är ca 5 kvinnor. 3 av dem är genomonda och en är medhjälpare till Trudvangs undergång, fastän hon inte vet om det. Och det handlar mycket om unga flickor. Och språket är lika trasigt och hackigt som vanligt. Ibland undrar jag om det inte är de som borde gå skrivarkurs...
Attans. Nu får jag sätta en spoilervarning även här.
Magic 10th Edition står på listan, liksom en hel del arbete med Stockholms Spelkonvent, som jag har skjutit upp för länge och inte orkat med att ta tag i. Jag skall skriva artiklar, stycken till rollspelsböcker och även försöka klämma ihop en recension av Changeling - the Lost, som förvisso inte är beställd, men boken visar sig vara inte bara ruskigt vacker, utan även ruskigt bra.
Det blir en lång dag vid datorn. Men innan dess blir det växtvård! Jag har en hög med gröna växter överallt i lägenheten som vill ha vatten och kärlek. Kärlek får de oavsett, men vatten har jag glömt i ett par dagar. Och så har jag min älskade bonsai som jag köpte för ett tag sedan. Jag skall försöka sätta skotten jag tog från den i något lämpligt kärl. Det är underbart! Två av fyra avklippta grenar har fått nytt liv och jag skall lära mig om bonsaier, äntligen, genom att göra ett par själv.
I övrigt anser jag att Schulman bör få sparken.
Friday, September 7, 2007
Virtuella och verkliga beteenden
Igår var jag lite deppig på eftermiddagen, så jag lät mig övertalas av Wille att bjuda honom på en öl. Att han sedan aldrig LÄT mig bjuda honom på en öl är en helt annan sak. Jag tror personen som följde med honom hette Fredrik, men mitt minne sviker.
I vilket fall som helst så ringde jag Tove på väg till centralen och hon dök också upp och tröstade mig. Tack Tove. Det är skönt att ha klippor omkring sig när man ramlar omkull ibland.
Jag skall gottgöra genom att i afton skriva klart recensionen av Likstorm och Magic 10th Edition. Och ni som inte trodde att jag spelar Magic, HA! Ni bedrog er. Jag har faktiskt spelat rätt mycket Magic i mina dagar. Att jag inte låter mig påverkas av all kommersialism är en helt annan sak. Jag är i fel åldersgrupp för det. Jag skall också skriva en recension på Changeling om jag hinner, men det är bara för Toves skull. Ifall de behöver filler.
I vilket fall som helst slogs jag av det underliga i att inte bete sig som man gör online när man faktiskt träffar folk. Jag har (lite oskyldigt, bör tilläggas - Willes hjärta tillhör någon helt annan, och mitt hjärta tillhör mig själv) flirtat lite med Wille över MSN, mest för att han har varit deppig och för att jag tycker om att munhuggas.Men när jag träffar honom i verkligheten funkar inte det beteendet. Och det gäller inte bara för Wille, det gäller för alla jag pratar med. Av någon anledning kan jag ta mig friheter i den virtuella världen som jag inte tillåter mig själv att ta i den verkliga. Jag har ofta inga problem att berätta för folk vad jag känner och tycker om dem, men bara på MSN. Jag håller på att lära mig att vara lika rak i verkligheten dock, och övar på Hannes och Mange på jobbet. Jag brukar berätta för dem hur bra de är. Det är inte ofta man säger sådant, så jag försöker framhålla det närhelst jag kan. Men jag kan fortfarande inte flirta med folk i verkligheten.
Jag vet att jag hade en poäng med det här inlägget när jag började skriva, nu har jag dock tappat bort den, men jag är trött idag, för jag var vaken till midnatt och somnade vid halv ett samt gick upp igen vid kvart över fem. Och yogade.
I vilket fall som helst så ringde jag Tove på väg till centralen och hon dök också upp och tröstade mig. Tack Tove. Det är skönt att ha klippor omkring sig när man ramlar omkull ibland.
Jag skall gottgöra genom att i afton skriva klart recensionen av Likstorm och Magic 10th Edition. Och ni som inte trodde att jag spelar Magic, HA! Ni bedrog er. Jag har faktiskt spelat rätt mycket Magic i mina dagar. Att jag inte låter mig påverkas av all kommersialism är en helt annan sak. Jag är i fel åldersgrupp för det. Jag skall också skriva en recension på Changeling om jag hinner, men det är bara för Toves skull. Ifall de behöver filler.
I vilket fall som helst slogs jag av det underliga i att inte bete sig som man gör online när man faktiskt träffar folk. Jag har (lite oskyldigt, bör tilläggas - Willes hjärta tillhör någon helt annan, och mitt hjärta tillhör mig själv) flirtat lite med Wille över MSN, mest för att han har varit deppig och för att jag tycker om att munhuggas.Men när jag träffar honom i verkligheten funkar inte det beteendet. Och det gäller inte bara för Wille, det gäller för alla jag pratar med. Av någon anledning kan jag ta mig friheter i den virtuella världen som jag inte tillåter mig själv att ta i den verkliga. Jag har ofta inga problem att berätta för folk vad jag känner och tycker om dem, men bara på MSN. Jag håller på att lära mig att vara lika rak i verkligheten dock, och övar på Hannes och Mange på jobbet. Jag brukar berätta för dem hur bra de är. Det är inte ofta man säger sådant, så jag försöker framhålla det närhelst jag kan. Men jag kan fortfarande inte flirta med folk i verkligheten.
Jag vet att jag hade en poäng med det här inlägget när jag började skriva, nu har jag dock tappat bort den, men jag är trött idag, för jag var vaken till midnatt och somnade vid halv ett samt gick upp igen vid kvart över fem. Och yogade.
Thursday, September 6, 2007
Mitt hjärtas armé!
Det var högtravande redan i titeln!
Jag har yogat på morgonen i flera veckor nu och det hjälper verkligen till när man skall upp ur sängen och vakna. Jag har också hittat en aikidoklubb i Tumba! Huga! Rena lyxen att kunna träna och sedan gå hem på en gång. Då kanske man till och med orkar med det.
I vilket fall som helst så skulle jag lika gärna kunna ha använt en bloggenerator idag, så lite som jag har att säga. Stockholms Spelkonvent halkar efter, men nu har jag avlastat mig på två andra individer och hoppas på att det skall fixa sig. Men det finns fortfarande för många frågetecken runt konventet för att jag skall vara helt nöjd. Och en alldeles för passiv ledare, if you ask me. Men jag skall inte klaga, fan vet om jag hade gjort det bättre i dagsläget.
Jag vill ha kaffe, men finkaffestugan (Coffehouse by George!) öppnar inte riktigt än, och kaffet här är bryggt av Hannes. Det är med andra ord en enorm risk att ta om man vill ha kaffe på Avalanche. Kaffemaskinen är trasig. Huga! Fast 11:an har blivit enormt poppis pga det. Att Hannes kaffe skulle smaka bättre än kaffemaskinens tvivlar jag dock på. Sorry Hannes...
Hjärtats armé då? Näe, det var bara något jag skrev. Jag har slutit fred med min ensamhet. Vi trivs bra ihop och kommer förmodligen att stanna tillsammans ett bra tag framöver. Sist gick det ju sex år innan jag bröt upp med den.
För övrigt har 7/11 jättebra skedar till terrängbygge. Plastprofiler med platt baksida som man utan tvekan kan använda till utanverk på gotiska kyrkor. Stjäl en plastsked, redan idag.
Jag har yogat på morgonen i flera veckor nu och det hjälper verkligen till när man skall upp ur sängen och vakna. Jag har också hittat en aikidoklubb i Tumba! Huga! Rena lyxen att kunna träna och sedan gå hem på en gång. Då kanske man till och med orkar med det.
I vilket fall som helst så skulle jag lika gärna kunna ha använt en bloggenerator idag, så lite som jag har att säga. Stockholms Spelkonvent halkar efter, men nu har jag avlastat mig på två andra individer och hoppas på att det skall fixa sig. Men det finns fortfarande för många frågetecken runt konventet för att jag skall vara helt nöjd. Och en alldeles för passiv ledare, if you ask me. Men jag skall inte klaga, fan vet om jag hade gjort det bättre i dagsläget.
Jag vill ha kaffe, men finkaffestugan (Coffehouse by George!) öppnar inte riktigt än, och kaffet här är bryggt av Hannes. Det är med andra ord en enorm risk att ta om man vill ha kaffe på Avalanche. Kaffemaskinen är trasig. Huga! Fast 11:an har blivit enormt poppis pga det. Att Hannes kaffe skulle smaka bättre än kaffemaskinens tvivlar jag dock på. Sorry Hannes...
Hjärtats armé då? Näe, det var bara något jag skrev. Jag har slutit fred med min ensamhet. Vi trivs bra ihop och kommer förmodligen att stanna tillsammans ett bra tag framöver. Sist gick det ju sex år innan jag bröt upp med den.
För övrigt har 7/11 jättebra skedar till terrängbygge. Plastprofiler med platt baksida som man utan tvekan kan använda till utanverk på gotiska kyrkor. Stjäl en plastsked, redan idag.
Tuesday, September 4, 2007
Hypnopomp!
Inatt "vaknade" jag av att det stod en liten långhårig flicka i mitt rum och glodde på mig bakom sin ridå av svart hår.
Hon fortsatte snabbt upp på min bröstkorg där hon planterade sig medan jag låg hjälplös och iakttog hur hon trollade fram en lång skalpell. Som tur var insåg jag att jag hade ännu en av mina fantastiska hypnopompa hallucinationer, så jag dog inte av skräck rakt av. Istället somnade jag till igen i kanske tre sekunder bara för att vakna med svetten rinnande och mina lungor flåsande som blåsbälgar.
Där fick man för att man hånade små flickor igår alltså.
Jag tror faktiskt att det beror mer på stress än något annat. Förra veckan var överjävlig, så jag i det närmaste bet folk omkring mig. Men nu har det lugnat ner sig. Och då kommer mardrömmarna och hallucinationerna som brev på posten.
Idag blev jag återigen stressad, så vi får se vad som händer inatt. Kan bli hur spännande som helst.
Hon fortsatte snabbt upp på min bröstkorg där hon planterade sig medan jag låg hjälplös och iakttog hur hon trollade fram en lång skalpell. Som tur var insåg jag att jag hade ännu en av mina fantastiska hypnopompa hallucinationer, så jag dog inte av skräck rakt av. Istället somnade jag till igen i kanske tre sekunder bara för att vakna med svetten rinnande och mina lungor flåsande som blåsbälgar.
Där fick man för att man hånade små flickor igår alltså.
Jag tror faktiskt att det beror mer på stress än något annat. Förra veckan var överjävlig, så jag i det närmaste bet folk omkring mig. Men nu har det lugnat ner sig. Och då kommer mardrömmarna och hallucinationerna som brev på posten.
Idag blev jag återigen stressad, så vi får se vad som händer inatt. Kan bli hur spännande som helst.
Monday, September 3, 2007
Små elaka flickor är höjden av skräck?
För er som spelar Drakar och Demoner Trudvang och därmed även har tänkt spela äventyret "likstorm" utfärdar jag härmed en SPOILERVARNING!
Jag skall nämligen blogga om små elaka flickor.
Det verkar som att inte enbart böcker, japanska filmer, amerikanska remakes av japanska filmer och spel som utspelar sig både över och under havsytan upphöjer små flickor (helst med långt vilt hår) till höjden av skräck. Nu har även Drakar och Demoner Trudvang gett efter för samma trend. I en sexårig flicka har nämligen hatets gudinna inkarnerat - motkraften till kärlek och godhet. Hur låter det egentligen? Min frågeställning, som väcktes imorse vid frukostbordet då jag läste "Likstorm" för en kommande recension i Fenix, är mest varför små elaka flickor är så skrämmande?
Först tänkte jag att alla små barn är rätt scary, men var är alla pojkarna? Vanligtvis ställer jag ju frågan var är alla flickor, men nu för en gångs skull efterlyser jag elaka och onda pojkar. De enda jag kommer på på rak arm är Damien i Omen, och kanske även den unga pojken i "Jurtjyrkogården". Medan det på den kvinnliga sidan finns tonvis med unga flickor som figurerat som ondskefulla och allmänt läbbiga. Silent Hill, The Ring, The Grudge, Re-Cycle, Bioshock... och nu alltså även Likstorm.
Sedan började jag tänka i banorna kvinnliga mysterier. Innan de blir kvinnor är ju flickorna bara ett löfte om vad som komma skall. Skaparkraften och mödraskapet, liksom. Att då förvrida det till den yttersta ondska, betyder det att man även förvrider det som komma skall, det vill säga mödraskapet, till potentiell ondska?
I vilket fall som helst så skall jag göra uppror även mot onda små flickor och istället skriva något om snälla små flickor med mysko beteende.
Jag skall nämligen blogga om små elaka flickor.
Det verkar som att inte enbart böcker, japanska filmer, amerikanska remakes av japanska filmer och spel som utspelar sig både över och under havsytan upphöjer små flickor (helst med långt vilt hår) till höjden av skräck. Nu har även Drakar och Demoner Trudvang gett efter för samma trend. I en sexårig flicka har nämligen hatets gudinna inkarnerat - motkraften till kärlek och godhet. Hur låter det egentligen? Min frågeställning, som väcktes imorse vid frukostbordet då jag läste "Likstorm" för en kommande recension i Fenix, är mest varför små elaka flickor är så skrämmande?
Först tänkte jag att alla små barn är rätt scary, men var är alla pojkarna? Vanligtvis ställer jag ju frågan var är alla flickor, men nu för en gångs skull efterlyser jag elaka och onda pojkar. De enda jag kommer på på rak arm är Damien i Omen, och kanske även den unga pojken i "Jurtjyrkogården". Medan det på den kvinnliga sidan finns tonvis med unga flickor som figurerat som ondskefulla och allmänt läbbiga. Silent Hill, The Ring, The Grudge, Re-Cycle, Bioshock... och nu alltså även Likstorm.
Sedan började jag tänka i banorna kvinnliga mysterier. Innan de blir kvinnor är ju flickorna bara ett löfte om vad som komma skall. Skaparkraften och mödraskapet, liksom. Att då förvrida det till den yttersta ondska, betyder det att man även förvrider det som komma skall, det vill säga mödraskapet, till potentiell ondska?
I vilket fall som helst så skall jag göra uppror även mot onda små flickor och istället skriva något om snälla små flickor med mysko beteende.
Subscribe to:
Posts (Atom)
