Ashes to Ashes

Två timmars sömn senare och jag är vaken igen. Den här gången var det gigantiska jättars avgrundsvrål som väckte mig. Jag kom till ytan från en orolig sömn med ett ljud som lät som någon som skrek ut sin smärta så att det ekade i hela trakten.

Efter en stunds lyssnande kom jag fram till att det var bilarna nere på motorvägen som accelererade så att det dånade av eko här utanför. Alltid lika intressant att veta vad man vaknar av. Det är rätt långt till motorvägen.

"Ashes to ashes, funk to funky
We know Major Tom's a junkie
Strung out in heaven's high
Hitting an all-time low"

Fast med tanke på att han satt fast i en plåtburk utan att kunna ta sig hem så tycker jag i alla fall att det var okej att han knarkade lite. Under de omständigheterna.

Nu skall jag återgå till att inte sova någon annanstans. Kanske se om "The Man Who Fell to Earth" igen. Jag känner mig också rätt alienerad. Eller glo på "The Hunger". Om de bara kunde låta bli allt jävla sex i den serien så hade den varit bra, men allt handlar tydligen om sex. Brad Dourif var med i ett avsnitt. Jag tycker om Brad Dourif. Jag tycker om John Hurt också. Fast vad det gäller John Hurt är det mest rösten jag uppskattar. Och hans brittiska dialekt. Precis som Bowie.

"Are you an alien?"
"No, I'm British."

Jag har läst lite om "The Man Who Fell to Earth", och det är tydligen en kultfilm, så mina tidigare kommentarer är lite... off the mark kanske. Oh well. Vem fan bryr sig?

5:15 The Angels Have Gone