Fredag!

Syrran: Ja, jag har sovit inatt. Inte hela natten och inte oavbrutet, men rätt okej. Det går framåt.

Ännu en vecka är avklarad. Och idag känns det som en välsignelse. Att ha kommit igenom veckan.

Det råder kanske ingen tvekan om att mitt privatliv är totalt upp- och nervänt för tillfället, men sanningen att säga - det är faktiskt lite mitt eget fel. Så jag skall sluta klaga, gnälla, ventilera, whatever you may call it, för det ger ändå inte så mycket. Det löser inga problem. Och jag är problemfokuserad. Prata är all well and good, men kan man inte fixa problemet, vad skall man då prata för?

Jobbet är fantastiskt bra, som det alltid är. Jag känner mig respekterad och jag kan leverera det som förväntas av mig, och what else is there? Jag är mitt jobb. Jag är det jag gör, så det är väl bara att ta fart och köra huvudet rätt in i väggen, och hoppas att inget går sönder på vägen. De närmaste dagarna väntar en rätt rejäl hög med jobb som jag ignorerat på grund av ett mycket... omtumlande leverne. Jag skall försöka bli lite mer laid back med det där. Det har egentligen mindre betydelse. Jag är ju mitt jobb. Och jag trivs bäst när jag gör saker, så det är dags att göra saker. Att knuffa undan mina känslor har börjat bli min andra natur, så det borde rätt logiskt sett vara enkelt i det här fallet också. Så. Det som händer händer. Jag tänker inte spöa upp mig själv över det längre. Jag har inte tagit skada (mer än på en känslomässig nivå, och det läker), och jag har förhoppningsvis inte heller skadat någon.

Instant nun. Just add religion...