Jävlaranamma

Nu har jag varit en Drama Queen och sagt upp mitt Facebook-konto! *eep* Det kändes som att det var på tiden. Dessutom kan man tydligen inte säga upp det helt och hållet. Det är som ett MMOG-konto. Du kan alltid logga på igen... *twilight zone temat*

På två timmar... Nej, tre... har mitt liv gått från att vara totalt sunkigt till inte så totalt sunkigt och allt som krävdes var att jag ryckte upp mig lite. Hur otippat är inte det? Och lägg därtill på att Satu kommer och besöker mig idag. Satu är en gammal arbetskamrat från Sulake. En av de bra. En av de som inte mobbade mig. Men hon var å andra sidan inte en del av mitt team. Kanske var därför. Hon inte mobbade mig alltså.

Jag är dessutom helt hooked på David Bowie... Hur gick DET till? 70-talsperioden tillika. Det kan inte vara helt friskt. Men den kära modern erkände att jag förmodligen inte var helt rätt navlad idag. Hur man nu blir det... Hur blir man fel navlad? För jag har uppenbarligen lyckats.

Det värker fortfarande lite dovt i bröstet, men jag lever. Och solen tittar genom molnen utanför, ljuset ligger som en slöja över Stockholm. Och jävlar om jag tänker låta någon paja det för mig. Inte ens Kapten Kaos. (som, jag erkänner, jag saknar just nu)