Sömnlös igen

Jag sitter uppe, kan inte sova. Har ont i magen. Magkatarr... Resultatet av huvudvärken som inte ger sig. Den har vandrat fram och tillbaka i skallen i snart fyra dagar, och jag vet inte varför den inte vill ge sig. Treo hjälper, men that's it. Och Treo har det blivit, till magens stora förtvivlan. Så nu har jag ont i magen.

World of Warcraft blev det istället för sova. Men nu har jag levlat Aline i alla fall. Jag tror jag tänker för mycket. Det kanske är därför sömnen inte vill komma. Tankarna spinner som väloljade hjul i huvudet. Och jag mår illa av magkatarren. Och jag är orolig över något som sades idag, fastän jag inte tror att jag behöver oroa mig så mycket egentligen, det är bara en reflex. Jag måste lära mig av med att andra människor inte reagerar på samma sätt som en annan närstående person om man är ärlig mot dem och berättar vad man tycker/ tänker.

Fast just nu känner jag mig mest misslyckad. Och fundersam. Varför kan jag aldrig göra rätt? Jag har aldrig haft en problemfri relation i hela mitt liv. Jag undrar om det är mig det är fel på?

1. var "otrogen" eller ville vara det och bekände. Jag lät vännerna pressa mig till att göra slut. Det var inget vackert avslut. Fast nu är han min bästa vän.
2. var sjuk. Bipolär. Och ville begå självmord med mig, samt behandlade mig riktigt illa på många olika sätt. Har jag ingen kontakt med idag.
3. mitt senaste. Och därför inget jag vill prata om än. Men det var heller inte helt smärtfritt. Och det var väl därför jag gjorde slut.

Så. Tre pojkvänner på ... 15 år. Varav 6 spenderades i ensamhet. 9 års relationer som på ett eller annat sätt inte har funkat. Och två personer som jag velat ha, men inte "fått". Kännetecknade av sin intelligens och sin otroliga humor. Det är kanske därför de valt att väja bort mig. För att de är smarta nog att inse att jag är... inte så bra. Jag har en känsla av att jag behöver coachas i konsten att skapa hälsosamma förhållanden.