Satu!

Jag träffade Satu efter jobbet idag, och jag har nog inte skrattat så mycket sedan jag flyttade från Finland. Den enda som saknades var Tuukka, mannen bakom min exploderande kaninmålning, men annars var det... härligt!

Jag har saknat Satu. Jag har saknat att skratta så mycket att magen gör ont och stämbanden blir helt trasiga. Imorgon kommer jag inte att kunna säga ett ord utan att låta som en ledsen groda.

MERA SÅDANA HÄR DAGAR I MITT LIV TACK! Och eftersom Satu börjar jobba i Kista snart så *tada!*

Nu skall jag sova. Natti.