Tuesday, October 30, 2007

Kulturens roll i att lyfta svåra frågor

Jag läser idag i DN en artikel om Stadsmuseet i Göteborg som vill väcka debatt om hemlösheten som breder ut sig i staden.

Med den här utställningen vill man ställa frågor runt hemlöshet, runt vad hemlöshet innebär och vad vi har för relation till hemmet. Jag tycker det är ett utmärkt initiativ för att skapa en debatt. Göteborg har en hög andel hemlösa, och det är något man får leva med när man bor där. Jag är definitivt inget helgon, men jag har under en längre tid - faktiskt under hela tiden som jag bodde i Götet - köpt de hemlösas tidning Faktum, och nu när jag bor i Stockholm försöker jag köpa Situation Sthlm så ofta jag ser försäljare, men det är svårare i Stockholm. Jag ber ofta om ID som man enligt tidningen skall göra (alltså det där inplastade kortet med försäljningstillstånd), men det är färre som har det i Stockholm än vad det var i Göteborg. Jag tycker att tidningarna är bra. Jag tror nämligen på att ge människor egenvärde genom att ge dem ett mål, ett syfte. Fråga vem som helst. Att göra något produktivt höjer ofta självkänslan. Att försörja sig själv är ofta något man vill göra.

I vilket fall som helst så beundrar jag Stadsmuseet som tar det här initiativet. Jag tror dels att det kan öppna ögonen på folk och dels att det faktiskt kan hjälpa till att lyfta frågan så att den blir lite synligare. Speciellt i Götet där man försöker gömma undan hemlösheten.

Men det var inte enbart det jag ville säga med det här inlägget. För ett tag sedan så skrev jag om vår kulturminister och hennes motvilja att se spel som kultur. Nu fick jag en idé om hur man skulle kunna använda spel för att lyfta även sådana här frågor. Men vem skulle betala för ett sådant spel? Vem skulle köpa konceptet? Här finns ett utmärkt tillfälle att argumentera för varför spelutvecklare skulle få bidrag.

Det finns mycket man kan göra med spel. En bekant från Montreal, Heather Kelley, utforskade exempelvis kvinnlig sexualitet med spel. Bara en sådan sak. Äsch. Nu har jag hamnat i en vinkelvolt igen.

BRA JOBBAT STADSMUSEET, helt enkelt!

1 comment:

rolfnilsson2001 said...

I Stockholm har under senare år kostnaderna för att dölja den brist vi har på billiga integrerade hyresrätter skenat iväg kraftigt och kostar idag skattebetalarna minst en miljard per år. Men istället för att bygga bostäder där människor har råd att bo kvar, satsas enorma summor på olika former av sysselsättningsbaserade "uppfostringsboenden" för våra ”fattiga” kommuninvånare. Detta gäller nu allt som oftast människor som ännu inte hunnit utvecklat någon psykisk sjukdom eller missbruksproblem men ändå tvingas söka hjälp hos socialtjänsten. Om eller snarare när så socialen inte anser dessa människor vara berättigad deras hjälp vräks de och placeras i något av dessa ”uppfostringsboenden” som finns att tillgå, där bostadskarriären slutligen ska leda till ett eget hem igen. Dessa drivs av hör och häpna, socialtjänsten och andra välgörenhetsorganisationer. Hur detta tillvägagångssätt skulle kunna leda till att folk blir rikare för att senare ha råd med en liknande bostad de blev vräkta ifrån är svårt att förstå. Denna trappa består i botten av härbärgen eller jourboenden (hotell) med oförsvarligt höga priser, där en säng över natten kan kosta upp till 1400 kronor för kommunen. Det här är inget annat än diskriminering och en människovidrig syn på våra ”fattiga” medborgare. Förutom den människosyn som råder är detta även ur samhällsekonomiskt perspektiv oförsvarbart, då det skulle vara mycket, mycket billigare att med alla medel stödja och hjälpa människorna att behålla hemmet. De höga priserna försvaras med att de ska sätta press på kommunerna för att snabbt hjälpa folk vidare till nästa steg. Men vad händer när det ser ut som idag, då det inte finns något vidare att föra människorna till när det översta steget är nått? Jo, vi bygger ännu fler svindyra vidmakthållande ”hemlöshetsstegar” (”fattighus”) där det redan innan oåtkomliga trygga hemmet förflyttas ännu ett steg bortom horisonten. På detta vis skapar vi hemlösa människor som fastnar i olika trappor och snubblar fram och tillbaka på de allt högre trösklarna och samtidigt skapas jobb åt de förträffliga att problematisera våra hemlösa medborgare med olika diagnoser. När ska våra hemlösa medborgare få sitt trygga hem att bygga upp ett drägligt liv i?
Sverige är fantastiskt!

Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa