Vitlök och whisky

Jelly Beans är beroendeframkallande, och jag har bevis för det. Ta 1 st oskyldig person med ingen tidigare erfarenhet av Jelly Bellys gelébönor. Ställ en skål färgglada gelébönor på bordet. Iakttag. Toasted Marshmallow var tydligen mumsigast. Skulle ha köpt avsevärt många fler av dem :).

Förutom att jag lyckades få fler anhängare till geléböneträsket så gick gårdagens exkursion till Tumba bra för alla inblandade, tror jag. Bokhyllorna inventerades (vad var det jag sade!) och det svors över mina dubbla skärmar och min mac när det skulle letas prylar på internätet. Lyckligtvis hade jag suddat whiteboarden från min kaotiska brainstorm och strukturerat upp det rätt bra. Tur det. Annars kanske mina besökare hade fått inblick i mitt huvud, och det hade varit... hmm...

Trots allt var det mysigt att ha folk hemma, och jag trivdes verkligen med den här uppsättningen människor. Så vi får se när jag lyckas locka dem till Tumba igen. Det är ju en bit att ta sig från Stockholm. Det blev inte så mycket arbetsmöte, för diskussionen rörde sig mest om politik och väldigt lite om musik, samt en hel del om Sverok och SSK. Jag erkänner mig vara inte så insatt i det första, MYCKET intresserad av det andra (inhandlade NINs nya Year Zero strax efter att mina gäster givit sig av - jävlar vad bra den är...), inte så intresserad av det tredje (nåja - omständigheterna GÖR att jag blir intresserad) och mest trött på det fjärde. Av vårt hemliga projekt syntes inte så mycket. Men det blir väl mer. Vi får nog ta ett arbetsmöte till om det.

Jag misstänker att det var öl, vitlök och whisky som drev gårdagens konversationer. Men allt jag hade köpt verkade gå hem i alla fall. Även om jag har ett par öl kvar i kylen.

Idag skall jag ägna mig åt att leta bloggutrymme till skrivarworkshopen, eller möjligtvis forumutrymme. Förhoppningsvis får jag tag på något användarvänligt bloggtool åt oss eller kan kanske sätta upp ett forum någonstans. Man inser att datorkunskaperna varierar vilt bland Sveriges befolkning. Jag var en veritabel nerd bland skrivarkursens medlemmar. Och jag börjar lite misströsta över hur folk tänker. Enkla instruktioner är tydligen svåra att lyda/ lära sig. Nåväl, jag skall inte dissa mina medmänniskor. De är bra. De är trevliga och det är intressant att lära känna människor som man vanligtvis inte umgås med. Framförallt är det intressant att inse vilken skillnad det är på folk och folk.

Klockan är bara 6 på morgonen, men jag har ändå gått upp, mest för att det är kallt i lägenheten och för att jag saknar någon att hålla mig kvar i sängen. Det hade varit nice, inte minst nu på morgonen när det är helt iskallt överallt. Men te är också varmt, och de sista 200 sidorna i Ayn Rands "Atlas Shrugged" väntar på att bli lästa så att jag äntligen blir av med den boken. Jag har Thomas Pynchon väntandes på mig. Har aldrig läst något av honom, så jag ser fram emot det. Inte minst för att Jonas Tenthe tyckte att han skulle vinna nobelpriset i litteratur. Men Doris Lessing är inte helt dålig hon heller, om man säger så.

En gammal låt, men... Nine Inch Nails säger det så bra ibland:
"The Fragile"
She shines
In a world full of ugliness
She matters
When everything is meaningless

Fragile
She doesn't see her beauty
She tries to get away
Sometimes
It's just that nothing seems worth saving
I can't watch her slip away

I won't let you fall apart

She reads the minds of all the people as they pass her by
Hoping someone can see
If I could fix myself I'd
But its too late for me

I won't let you fall apart

Well find the perfect place to go where we can run and hide
I'll build a wall and we can keep them on the other side
But they keep waiting
And picking

It's something I have to do
I was there, too
Before everything else
I was like you

Ett addendum och en så kallad "note to self", lämna inte nyslipade, supervassa japanska knivar i diskhon med eggen uppåt i fortsättningen. Jag har filéat mitt högra ringfinger. Det gjorde svinont.