Zombies igen

Vaknade helt stel av skräck imorse, naturligtvis. Natten, eller delar av den, har gått åt att drömma mardrömmar om detta fantastiska fenomen zombies som inte vill lämna mig ifred. Den här gången bodde jag i ett gammalt hus med många ingångar, rätt högt upp. I huset bodde också en före detta arbetskamrat, Mårten. Vi hade barrikaderat oss, fixat det ganska bra, men av någon anledning lyckades de ta sig in i vårt område. Vi hade varsin yxa och hammare att försvara oss med. Det lustiga var att det var silversmideshammare vi använde. Helt blanka ytor utan gropar eller repor.

I vilket fall som helst så dök det upp tre zombies, två dödade vi och den sista bet Mårten (sorry Mårten...) så jag fick i min tur döda honom. Det sista vi gjorde innan jag skar halspulsådern av honom (ja, det tog emot... men han insisterade...) var att diskutera hur en zombieepidemi gjorde människor bättre, starkare och vänligare mot varandra. De som överlevde dvs.

Sedan låste jag in mig i min lägenhet och hörde hur döda, reanimerade kroppar kastade sig mot dörren och krafsade. Inget vidare.

Det var naturligtvis en längre dröm än så, men detaljerna har börjat glida undan.

Det har med andra ord sovits, men sovits illa.