Artificiell Intelligens, Expired och Pink Floyd

Män blir dumma av Blondiner! Det står det i alla fall i SvD idag. Alltså gör jag helt rätt när jag färgar håret morotsrött (trots alla veganer som samlas utanför dörren och gröna i ansiktet stönar "mooorrooooooot". Veganzombies? Hmm...) Artificiell intelligens, men inte för min del, jag är redan rätt smart. För alla mina manliga bekanta som annars skulle fördummats av min hårfärg! Fantastiskt vad vetenskapen kan forska fram nuförtiden.

Gårdagen spenderades helt i Stockholm. Förmiddagen gick åt att silversmida, klaga på surgumman i kvarterets 7-eleven och att bygga masker. De är nästan klara och det blir skulpturer av dem. Jag kan nämligen inte se någon annan användning för dem. Knäppt... Det är näsan som gör det. Men jag lägger upp bilder på dem så fort de är klara. Jag skall göra ett par till som enbart kommer att vara masker utan näsor.

Efter en tretimmars smidessession gick jag till Kulturhuset och hämtade biljetter som jag beställt, och sedan tog jag och en kompis en sväng upp på Helena Blomqvists "The Dark Planet", som jag blogade om för ett tag sedan. Han var dock inte alls lika imponerad som jag av hennes bilder. I alla fall verkade det inte så. Han var nog bara ute efter en öl. Eller fler. I vilket fall som helst så spenderade jag ett par trevliga timmar i hans sällskap innan det var dags att gå på "Expired".

Det är något särskilt att gå på filmfestivalfilm. Den här gången bestod det särskilda i att jag stod längst fram i kön när de släppte in, så jag fick en mycket bra plats mitt i mitten, och filmens regissör Cecilia Miniucchi satt med i salongen. Det blev en kort intervju efteråt, där hon förklarade en del om hur hon tänkt, och jag fick tillfälle att berätta för henne hur bra filmen var. Men det var många som ville prata, så det blev mest ett hastigt "Wonderful movie!" från min sida. Det finns en fangirl inom mig också.

"Expired"... Vad kan man säga... Nästa gång jag tvingas förklara mitt totalt meningslösa förhållande med den andra pojkvännen i den inte så långa raden av pojkvänner jag haft, så skall jag rekommendera dem att se "Expired" istället för att jag sitter och berättar om det. Med skillnaden att mitt ex. gav mig färre M&Ms och fler pikar.

Samantha Morton, denna helt fantastiska skådespelerska, spelar den kvinnliga huvudrollen Claire, och Jason Patric spelar Jay. Claire är en ganska introvert och väldigt romantisk ung kvinna som lever i något slags drömvärld. Hon blir ständigt trampad på och nerkörd i skorna. Hon träffar Jay, som är en lika ensam person. Men Jay är istället oerhört egofixerad, och tar allt som ett påhopp.

De inleder ett förhållande, och det är kanske inte den mest lyckade kombinationen kan man väl säga. Men det är definitivt en film värd att ses. Speciellt om man som jag har en tendens att bli involverad med män som är mer involverade med sig själva. Det är en "feel bad, feel good" film. Som också på många sätt påpekar att även om det går bra i livet, även om man gör ett bra jobb och har pengar, så betyder inte det så mycket om man samtidigt är ensam. Det är i interaktionen med andra människor som man faktiskt lever. Åtminstone delvis.

Och till sista punkten. Jag blev sidesteppad av min playlist idag igen. På vägen till jobbet dundrade "High Hopes" igång, från "the Division Bell". Härlig musik.