Clawfinger, vandringssägner och PJ Harvey

Jag har inte sovit inatt. Detta beror mest på att jag gick på Clawfingers konsert på Nalen igårkväll och att det resulterade i att jag kom hem vid ett. Efter det kunde jag inte sova, för att hey - adrenalin!

Så istället spelade jag Guitar Hero I & II tills fingrarna blödde. Låten jag manglade mest på Expert var "Killing in the Name of" av Rage Against the Machine. Synd bara att GH-versionen inte är riktigt lika vass som orginalet. Men man tager vad man haver.

Men i alla fall; Clawfinger. Riktigt bra! Framförallt var det mycket humor. Och mycket självironi. "Rehab is for quitters". Förbandet var väl inte direkt lysande, men å andra sidan hade de headbangerskills. Jag är rent förvånad att de inte fastnade med håret i strängarna.

Tyvärr måste jag också erkänna att jag fört vidare en vandringssägen. Den kommer ifrån boken Battered wifes från år 1976 av den amerikanska feministen Del Martin. Den går ut på att en man kunde prygla sin fru, förutsatt att käppen han använde inte var bredare än en tumme. Men det värsta är att jag är övertygad om att jag har sett det någonstans i några av mina många böcker om 1700-talet. Vilken författare har orsakat det här missförståndet, månne? Tur att jag kollade upp det i vilket fall som helst. Så - rättning - tumregeln är en myt, i alla fall i den tolkningen.

PJ Harvey. Ännu en av mina favoriter. Jag har många. Men den här låten är helt suverän.

The Dancer