Your Ghost

Kristin Hersh gav ut "Your Ghost" på sin första skiva, "Hips and Makers". Lars introducerade mig till hennes musik. Inatt har jag lyssnat på henne medan jag har legat vaken och tänkt. Fast jag fick nöja mig med hennes "Strange Angels", som ju förvisso är minst lika bra.

Och eftersom jag de senaste två - tre veckorna drabbats av YouTube (ja, jag vet att jag är efter...) så...



Men jag måste erkänna att jag är förjävla trött idag. Det hjälpte inte att det regnar utanför nu, och att det har regnat hela natten, mer eller mindre. Och jag fryser för det är överkallt på jobbet och jag har inget te att dricka och... allmänt elände... Helst skulle jag vilja ligga hemma i sängen och sova.

Kristin Hersh's "Like You" - den fanns inte på YouTube...

Excuse me, a doormat's good honest work...
Only the bored and the wicked rich don't know that
Excuse me, you poor man, let's skip this town
Who me?
Oh man, was that out loud?
Ow...
Whoa, I'm on my own here
You know, the devil may care

You make this groovy, you make me laugh
You make me woozy, a wet doormat

It wasn't like that

You nature lover, you country punk
You bowl me over, and I'm not that drunk
You're one in a million you're one in two
You're not like women, and I'm not like you

I'm not like you

Your spell is broken but I'm still here
Your mouth is open, guess I don't care...

You make this groovy, you make me laugh
You make me woozy, a wet doormat
You're one in a million you're one in two
You're not like women, and I'm not like you

I'm not like you

En person från SSK ringde mig precis när jag hade somnat igår och frågade förskräckt om vi verkligen skulle lägga ner. Vad svarar man på det? Jag sade att jag var klar med SSK och att jag inte var intresserad av att dra i det längre, vilket ju är sant, men han skulle tydligen göra ett ryck själv för att ta det vidare. Resultatet blev i vilket fall som helst att jag inte sov inatt. För jag kunde inte somna om när jag väl blivit störd.

Och så insåg jag återigen hur mycket jag fäster mig vid röster. Så jag hade ett par minuter igår när allt bara rasade över mig igen, men jag flydde... "Run! The plow is coming!" Vilket är ett citat ifrån "The Secret of Nimh", en tecknad film av Don Bluth, som handlar om genmanipulerade råttor, varav en pratas av Peter Strauss... Now there's a voice to die for. Bara apropå röster och hur de påverkar mig.

EDIT: Och jag får väl lägga till att ovanstående paragraf inte har något med den som kommer direkt före den. Alltså, det var inte telefonrösten som fick mig att fly. Det var däremot telefonrösten som fick mig att ligga vaken. Eftersom jag inte kunde somna om. Flyktrösten fick mig bara att... ehr.. vilja höra mer av den. Så då kan man fråga sig varför jag sprang? Hmm... svårt att svara på. Jag är en komplicerad kvinna. En blöt dörrmatta för världens alla honungslena och sexiga röster... Hjälp... Jag tror jag släppte lös en surströmming till... Swim away, little friend, stink up the woooorld!

Jösses... Blir det här sammanhängande någonstans, överhuvudtaget?