Poppy Brite och distraktioner

Jag måste återkoppla till Poppy Brites böcker, eftersom det visar sig att hon hade väldigt svårt att få "Exquisite Corpse" publicerad. Hon blev nobbad av åtskilliga förlag innan hon fick lov att ge ut den, vilket jag till viss del kan förstå. Det är en brutal bok, inte för att den avbildar våldshandlingar, utan för att den berör. Det känns. Allt Brite skriver om känns i kroppen. Allt.

Stockholms Filmfestival är på gång. I år skall jag banne mig gå, även om jag får gå på egen hand och sitta i biomörkret alldeles ensam. Jag vill se Anton Corbijns film om Joy Division åtminstone. Men elva dagar. Jag älskar ju film. Jag älskar ju bio. Varför har jag bara slutat gå? Så mycket jag behöver veta om mig själv, så mycket jag behöver distraheras ifrån. Jag är dödstrött på att behöva be om ursäkt för att jag vill träffa människor.

Om filmfestivalen i SvD

Min hjälte, Tage Danielsson. Vilket påminner mig om att jag skall trava iväg till någon bra ställe där de säljer DVD och köpa lite revyer och filmer. Till skillnad från Tage blir jag inte glad av kaffe och bullar, men jag blir himla lycklig av att lyssna på honom. DÄR är en man som utan tvekan hade kunnat förvända huvudet på mig på ett ögonblick.

Sannolikhetsmonologen:


Kaffe och Bullar:



EDIT: *MORR* Allt är fullbokat som jag vill se. Tji fick jag...

Men jag hittade ett bra citat i SvDs artikel, som jag tror jag skall anamma.

I år kan fler än filmstjärnor och speciellt inbjudna gäster kosta på sig en axelbandslös galastass; en nyhet på den 18:e festivalen är ”Red carpet”, röda mattan-visningar av tio filmer som kostar lite mer att gå på. Git Scheynius säger att hon upptäckte ett sug efter mer flärd hos publiken via bloggar förra året. Och så var vi tillbaka till fördomen om Stockholms filmfestival som glamourfixerad.

Är inte det att ytligfiera festivalen, det är väl filmerna som ska stå i centrum?

- Jag tror på seriositet i high heels. Det är det som är kul, både glamour och svårtugggade filmer. Människan är en mångfacetterad varelse, det finns ingen motsättning i att ha kul och vara seriös. De som tror det har väldigt tråkigt tror jag!

EDIT 2: De har plockat bort Rufus Wainwright och "The Art Teacher" från YouTube. Så jag fick inte dela med mig av den.

Däremot kan jag ge en länk till Rufus när han sjunger "Hallelujah" av Leonard Cohen.

Maybe there's a God above, and all I ever learned from love was how to shoot at someone who outdrew you
And its not a cry you can hear at night, its not somebody who's seen the light, its a cold and its a broken Hallelujah