Monday, November 5, 2007

En del är för dumma för att ha ångest.

Jag läser i DN idag att ambassader i Stockholm ägnar sig åt att övervaka allmän plats utan tillstånd. DN-artikeln tar specifikt upp den amerikanska ambassaden där man inte bara har kameror uppsatta, utan även fotograferar gamla tanter som är ute med sina pudlar, och bilar som kör förbi. Det är tydligen även så att bilder av par som har sex utanför ambassaden cirkuleras i vaktkretsarna. Så då vet man var man inte skall ha sex utomhus i Stockholm. Om man inte är exhibitionistisk. Då vet man var man skall ta vägen för att säkert bli sedd.

Hur ställer man sig till det här? Förutom att det naturligtvis är beklämmande att en ambassad (enligt uppgift faktiskt 24 av 48) övervakar utan tillstånd? Tänker någon göra något åt det? Eller skall man bara ta en omväg runt ambassadkvarteren? Det visar sig också att många ambassader trodde det var okej att övervaka, men att de nu skall söka tillstånd. Utom Nordkorea som tycker att det är löjligt. Hmm...

Om man nu skall byta riktning totalt så... Titeln till dagens blog kommer från gårdagens omhändertagande av mig. På väg till T & A gick jag in på Designtorget och hittade en magnet med nedanstående Jan Stenmark-bild:



Jan Stenmark tillhör mina absoluta favoriter och ovanstående bild är så klockren att jag nästan ramlar ihop av skratt. T & A tog sig an mig och min ångest igår, så jag är dem evigt tacksam. Och jag fick konstaterat att jag inte är så värdelös som jag tror i ett av de finaste mail jag någonsin fått. Tack.

Vi kom gemensamt fram till att jag behöver sluta tänka och att jag behöver bli mentalt stimulerad. Undrar hur de två grejerna går ihop? Och vi skall gå och hälsa på Alexander någon dag, tillsammans. Så slipper jag få skönhetsoverload alldeles ensam.

Och om vi fortsätter på saker som gör mig glad så har Joss Whedon en ny serie på gång - Dollhouse.

Tom tipsade mig om en intervju med denne mångsidige författare som bland annat ligger bakom Buffy, Angel och Firefly. Läs och njut.

Dollhouse påminner lite om en bok av Tanith Lee, "The Silver Metal Lover" eller "Jungfrun som älskade Silver". Det var, och är, en av mina favoritböcker. Den är nämligen otroligt romantisk, och fullkomligt tragisk.

Kort sagt finns det något att se fram emot.


Ooh! Apropå böcker har Johan A. på Vetsaga skrivit en intressant "artikel" om fantasy och hur man ser på fantasy i Sverige. Men det finns lite i artikeln som stör mig ruskigt. Dels att Tolkiens fantastiska språkbehandling inte uppskattas nog, och att Erik Granström får stå som representativ för bra svensk fantasy. Mannen skriver som ett antikvariat fullt av dammiga ordböcker. Förvisso har jag blivit jämförd med surströmming i mina formuleringar, men jämfört med Granström är jag en lätt doftande deodorant. Praktiskt taget parfymfri. Jag läste ungefär 100 sidor i "Svavelvinter" men var tvungen att lägga ifrån mig boken, för den var så... arkaisk. Nästan som att det var ett krav att uttrycka sig bakvänt bara för att det är fantasy. I vilket fall som helst rekommenderar jag inte Erik Granström. Det gör däremot recensenterna på AdLibris. Jag konstaterar torrt att alla andra är dumma i huvudet. Men det visste ni redan att jag tyckte. Jag har till och med en pin som bekräftar det.

Däremot rekommenderar jag varmt Henrik Örnebrings "Blodsmak" om man är intresserad av böcker baserade på svenska rollspel. DET är en bra och härligt skriven bok.

Avslutningsvis måste jag citera Tolkien, för att visa hur elegant han väver språket.

From all his policies and webs of fear and treachery, from all his stratagems and wars his mind shook free; and throughout his realm a tremor ran, his slaves quailed, and his armies halted, and his captains suddenly steerless, bereft of will, wavered and despaired.
J.R.R. Tolkien - The Lord of the Rings

1 comment:

Johan said...

Håller med om både Svavelvinter och Blodsmak. Och instämmer i rekommendationen av Blodsmak, den är välskriven och spännande, med bra plot.